• Anonym (TS ångrar)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • Anonym (Ja)
    vampyria2 skrev 2014-06-16 06:33:08 följande:

    Det där köper jag faktiskt inte, bara för att man inte ångrar sina barn så betyder det inte att livet med dem är lätt faktiskt....själv har jag fyra barn med ADHD, Asperger och Tourettes, nej livet med dem är inte speciellt lätt och det finns massor av mot vind men jag ångrar mig inte ändå efter som jag faktiskt i allt det jobbiga finner stunder av total lycka som väger upp...men att det skulle göra att de som ångrar sina barn men ändå är kvar skulle älska sina barn mer det köper jag faktiskt inte Drömmer
  • Anonym (tack)
    Anonym (Munter) skrev 2014-06-15 22:19:43 följande:
    Hur vore det om besserwissrarna som tror att de vet så mycket om saker som de uppenbart inte har någon aning om tar till sig vad de som faktiskt är i situationen skriver istället för att tro så mycket. Vem vet - ni kanske lär er något nytt och blir en erfarenhet rikare. Att lyssna på andras erfarenheter berikar betydligt mer än att försöka överösta med sina egna felaktigheter. Att ponera att ni vet mer än dem det berör är ju bara så urbota dumt. Sen är det komiskt att det anses egoistiskt att inte vilja ha barn men att skaffa barn som en försäkran att man är älskad och slipper vara ensam som gammal, det är bevis på motsatsen. Jo men. Många av dem jag känner som inte har barn jobbar (både för lön men också ideellt) med att hjälpa andra - t ex inom vården men också med att hjälpa katthem, hemlösa, jobba för BRIS, arbeta aktivt med miljöfrågor etc. Men bara för att de inte själva vill klämma ur sig en unge är de egoistiska och jordens avskräde. Det som är skrämmande är hur högt vissa människor tror om sig själva och bristen på ödmjukhet och empati inför andra människor.

  • Anonym (Ja)
    Anonym (Avsaknad instinkt?) skrev 2014-06-16 06:35:37 följande:



    Stor suck!

    Jag hävdar att de mammor som ångrar sin barn är det ngt fel på. Dem saknar den starkaste instinkten i naturen, modersinstinkten. Och ser du i naturen är ddt just MAMMOR som vårdar ungen medans pappan bara parar sig och drae vidare, så är der hos nästan alla djurarter.
    Men det är klart, björnhanarna har nog bara inte fått chansen pga de sociala könsrollerna...

    Ja många män är bra pappor, i många fall bättre än många mammor. Det förändrar inte det faktum att det inte är naturligt friskt för en mamma att ångra meningen med livet, sitt barn vilket är det tråden handlar om.
  • Jeaninne
    Anonym (fort,fort) skrev 2014-06-16 06:05:09 följande:
    Nämen lägg av, det finns inget som heter naturlig fallenhet, det finns kunskap och erfarenhet och sånt kan vem som helst skaffa sig.
    Det handlar inte om kön, det handlar om vilja och möjlighet.
    Klart att vissa har en naturlig fallenhet för att ta hand om barn, precis som vissa är födda med förmågan att "ta människor". Eller att vara bra med hästar. När det gäller att ta hand om barn, så tror jag att det är en kombination av ärftliga faktorer och hur ens egen mamma har varit som mamma. (Vilket sammanfaller i de flesta fallen såklart, eftersom vi för det mesta uppfostras av våra riktiga mammor.)
  • Anonym (Avsaknad instinkt?)
    Jeaninne skrev 2014-06-16 07:14:59 följande:
    Klart att vissa har en naturlig fallenhet för att ta hand om barn, precis som vissa är födda med förmågan att "ta människor". Eller att vara bra med hästar. När det gäller att ta hand om barn, så tror jag att det är en kombination av ärftliga faktorer och hur ens egen mamma har varit som mamma. (Vilket sammanfaller i de flesta fallen såklart, eftersom vi för det mesta uppfostras av våra riktiga mammor.)

  • Anonym (Avsaknad instinkt?)
    Jeaninne skrev 2014-06-16 07:14:59 följande:
    Klart att vissa har en naturlig fallenhet för att ta hand om barn, precis som vissa är födda med förmågan att "ta människor". Eller att vara bra med hästar. När det gäller att ta hand om barn, så tror jag att det är en kombination av ärftliga faktorer och hur ens egen mamma har varit som mamma. (Vilket sammanfaller i de flesta fallen såklart, eftersom vi för det mesta uppfostras av våra riktiga mammor.)

  • Anonym (Avsaknad instinkt?)
    Jeaninne skrev 2014-06-16 07:14:59 följande:
    Klart att vissa har en naturlig fallenhet för att ta hand om barn, precis som vissa är födda med förmågan att "ta människor". Eller att vara bra med hästar. När det gäller att ta hand om barn, så tror jag att det är en kombination av ärftliga faktorer och hur ens egen mamma har varit som mamma. (Vilket sammanfaller i de flesta fallen såklart, eftersom vi för det mesta uppfostras av våra riktiga mammor.)



    Tummen upp!!
  • Anonym (tack)
    Anonym (ego) skrev 2014-06-16 01:55:29 följande:
    Nä, tur att det bara finns några egon som inte vill föra mänskligheten vidare och hjälpa andra tur att det inte är alla människor på denna jord

    Tror du på allvar att "att hjälpa andra" endast betyder "att skaffa barn man inte ångrar"?
  • sextiotalist
    Anonym (Avsaknad instinkt?) skrev 2014-06-16 06:35:37 följande:



    Stor suck!

    Jag hävdar att de mammor som ångrar sin barn är det ngt fel på. Dem saknar den starkaste instinkten i naturen, modersinstinkten. Och ser du i naturen är ddt just MAMMOR som vårdar ungen medans pappan bara parar sig och drae vidare, så är der hos nästan alla djurarter.
    Men det är klart, björnhanarna har nog bara inte fått chansen pga de sociala könsrollerna...

    Ja många män är bra pappor, i många fall bättre än många mammor. Det förändrar inte det faktum att det inte är naturligt friskt för en mamma att ångra meningen med livet, sitt barn vilket är det tråden handlar om.
    Du har inte studerat djurlivet noga, själv har jag haft nöjet att följa några olika fåglar på nära håll, där båda föräldrarna turas om att vakta ungarna och mata dom. Pingvinerna, där tar ju pappan hand om ungarna.
    Det finns många djurarter, där båda föräldrarna hjälps åt, däggdjuren är det ju vanligare att honan tar hand om ungen, eftersom däggdjuren diar sina barn. Men i många flockar, så hjälper även hannarna till med barnet.
    Modersinstinkten ja, den finns för det mesta, men även honor inom djurvärlden saknar den, överger sina ungar, speciellt vid första kullen brukar det ske.
    Men nu har människan en sak till, vi har intelligensen, den kan faktiskt motverkar instinkterna, men kan även hjälpa till där instinkterna inte fungerar.
    Själv har jag aldrig haft den där supermoderinstinkten, jag älskar mitt barn, självklart, ångrar inte mitt barn, men det är inte för mitt barn jag lever och ärligt sagt, så kändes det väldigt skönt ju mer självgående mtt barn blir. Nu är han tonåring och nästan myndig och det blir barar bättre och bättre.
  • AnnaSthlm
    Anonym (Avsaknad instinkt?) skrev 2014-06-16 06:35:37 följande:
    Stor suck!

    Jag hävdar att de mammor som ångrar sin barn är det ngt fel på. Dem saknar den starkaste instinkten i naturen, modersinstinkten. Och ser du i naturen är ddt just MAMMOR som vårdar ungen medans pappan bara parar sig och drae vidare, så är der hos nästan alla djurarter.

    Men det är klart, björnhanarna har nog bara inte fått chansen pga de sociala könsrollerna...

    Ja många män är bra pappor, i många fall bättre än många mammor. Det förändrar inte det faktum att det inte är naturligt friskt för en mamma att ångra meningen med livet, sitt barn vilket är det tråden handlar om.



    Och vad är din poäng? Ska vi skjuta mammorna som saknar den förträffliga instinkten?
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn