Anonym (TS ångrar)

Äldre 14 Jun 10:41

780 svar

Vi finns, vi som ångrar barn

Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.

Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder.

Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria

. Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner.

sextiotalist

Äldre 16 Jun 10:45

#521

Anonym (Ja) skrev 2014-06-16 10:38:50 följande:

Resten är också bull. Du får dra av väldigt mkt i årsdeklarationen så du kommer ned till otroliga 10% i skatt.

Orsaken till att vi pratade om detta, var pga jag trodde samma sak. Så efter alla avdrag, allt de sätter undan så har de inte mer att röra sig än vad jag hade då.

Om man ser helt krass, så om du tjänar i Sverige 30 000, så får du kanske betala 8000 kronor i skatt eller något liknande, om man sedan räkna med att i USA så får du kanske lägga undan 4-5000 varje månad för att ha som buffet (eftersom det amerikanska skyddsnätet, inte fungerar som det svenska) och till barnens framtida studier och vad blir kontentan. Tja det blir ungefär samma netto.

Sansa Snark

Äldre 16 Jun 11:01

#522

Anonym (Ja) skrev 2014-06-16 10:37:07 följande:

I USA har du rätt att vara tjänstledig för att vara hemma med barn om du är fast anställd.

Jag har släkt där så jag vet.

Nej, det är helt upp till arbetsgivaren om den vill ge mer än de lagstadgade 12 veckorna utan lön. Vissa arbetsgivare har bättre avtal, men många har det inte. Obama tog till och med upp i sitt senaste State of the Union-tal att det var dags att USA fick en föräldraförsäkring "som inte var som hämtad ur ett avsnitt av Mad Men". Jag har bott i USA så jag vet

. Annars kan du läsa mer på exempelvis wikiiedia: en.wikipedia.org/wiki/Maternity_leave_in_the_United_States

Och visst, för de som tjänar bra kan man ha en nanny eller stanna hemma väldigt länge. Men det är långt ifrån alla amerikaner som har löner på de nivåerna. Och de får också barn, vet du.

sextiotalist

Äldre 16 Jun 11:03

#523

Sansa Snark skrev 2014-06-16 11:01:39 följande:

Nej, det är helt upp till arbetsgivaren om den vill ge mer än de lagstadgade 12 veckorna utan lön. Vissa arbetsgivare har bättre avtal, men många har det inte. Obama tog till och med upp i sitt senaste State of the Union-tal att det var dags att USA fick en föräldraförsäkring "som inte var som hämtad ur ett avsnitt av Mad Men". Jag har bott i USA så jag vet

. Annars kan du läsa mer på exempelvis wikiiedia: en.wikipedia.org/wiki/Maternity_ leave_in_the_United_States

Och visst, för de som tjänar bra kan man ha en nanny eller stanna hemma väldigt länge. Men det är långt ifrån alla amerikaner som har löner på de nivåerna. Och de får också barn, vet du.

Tack jag kom inte ihåg om det var 8 eller 12 veckor, men obetalt är dessa veckor och många har inte råd att vara hemma längre

Anonym (Munter)

Äldre 16 Jun 11:41

#524

Anonym (Beklagar) skrev 2014-06-16 10:38:43 följande:

Jag kan bara beklaga, TS, att du ångrar ditt barn och hoppas att du och framför allt ditt barn får ett bra liv ändå.

Jag vill också säga att vi som respekterar barnlösa (frivilligt eller ej) också finns. Jag har inga som helst problem med att vissa inte vill ha barn, eller att vissa inte tycker att mina är så underbara som jag tycker. Jag ställer inga nyfikna frågor till barnlösa par för jag inser att det kan vara känsligt, av en mängd olika anledningar. Det skulle heller aldrig falla mig in att utöva påtryckningar på någon att skaffa barn då det måste vara helt upp till var och en.

Kärlek! Finns många, många som skulle behöva lära av dig. ${#emotions_dlg.flower}$

Ann Cistrus

Äldre 16 Jun 11:46

#525

Anonym (Munter) skrev 2014-06-16 11:41:43 följande:

Kärlek! Finns många, många som skulle behöva lära av dig. ${#emotions_dlg.flower}$

Jag tror att det finns väldigt många som känner som Anonym (Beklagar), jag är en av dem. Dock är det väl så att det är de med andra åsikter som syns och hörs mest. Jag har ett kompispar som varit tillsammans i många år och som inte har barn. Jag tror nog att de har lättare att komma ihåg den lilla gruppen människor som ifrågasatt deras barnlöshet än de hundratals vänner, kolleger, bekanta som av respekt låtit bli att diskutera ämnet ens.

If nothing else works, then a total pig-headed unwillingness to look facts in the face will see us through.

Anonym (Munter)

Äldre 16 Jun 11:50

#526

Ann Cistrus skrev 2014-06-16 11:46:34 följande:

Jag tror att det finns väldigt många som känner som Anonym (Beklagar), jag är en av dem. Dock är det väl så att det är de med andra åsikter som syns och hörs mest. Jag har ett kompispar som varit tillsammans i många år och som inte har barn. Jag tror nog att de har lättare att komma ihåg den lilla gruppen människor som ifrågasatt deras barnlöshet än de hundratals vänner, kolleger, bekanta som av respekt låtit bli att diskutera ämnet ens.

Visst är det så, men det är lätt att glömma i trådar som dessa när trångsynta besserwissrar pådyvlar andra sina värderingar och nedvärderar andras sätt att tänka/vara/fungera. Då kan jag bli oerhört glad över att helt plötsligt bli påmind om människor som ni.

Utbrytarkonst

Äldre 16 Jun 12:10

#527

Jag förstår inte alls hur man kan ångra sitt barn. Visst, jag förstår att man kan ångra tidpunkten då man blev gravid med barnet, att det kanske skulle ha kommit till senare, men att ångra själva barnet, individen? Så ni som ångrar era barn, kan ni verkligen se ert barn rakt i ögonen och önska att hen aldrig skulle ha blivit till? Att ni aldrig fått lära känna hen och se hen bli den individ som hen är? Jag förstår det bara inte. Det känns så hjärtlöst, så kallt. Fast jag kan ju inte veta, kan inte sätta mig in i den situationen. Jag hade själv dåliga förutsättningar när jag blev gravid med mitt barn. Jag blev oplanerat gravid, inte av slarv utan jag blev gravid trots ett dagligt intag av p-piller, har hänt flera gånger till (men då har jag gjort abort). Jag bodde i en etta med min pojkvän som jag hade bott tillsammans med i mindre än tre månader, jag studerade på gymnasiet, jag mådde psykiskt dåligt, led av många olika åkommor. Men jag lyckades ändå skapa en bra tillvaro för mitt barn, och trots allt som var så dåligt som det kunde bli när han föddes så har jag aldrig ångrat honom. Det har hänt att jag tänkt tillbaka och tänkt att det hade kunnat vara ett bättre tillfälle, jag hade som mål från början att vara färdigutbildad, ha arbetat ett bra tag, vara fri från mina psykiska problem, varit gift i minst ett år, köpt hus och mer därtill, men nu blev det inte så. Och jag är så sjukt glad över det. För annars hade aldrig det varit min son som blivit till, det hade varit en annan människa, och jag hade aldrig velat missa chansen att få träffa min son. Jag kan bara inte sätta mig in i hur någon kan se på sitt barn och ångra själva barnet... Jag har aldrig ifrågasatt och kommer aldrig att ifrågasätta om någon väljer att inte skaffa barn, det är helt upp till var och en. Det är det att man ångrar sitt barn som den individ som hen är, som jag sätter mig emot. Tycker synd om dessa barn...

Anonym (duärinteensam!)

Äldre 16 Jun 13:07

#528

Anonym (Tankeställare) skrev 2014-06-16 09:19:18 följande:

Jag ångrar att jag skaffade barn, men jag älskar mitt barn tillräckligt för att låta mitt barn slippa förskola innan tre års ålder.

Det är alltså så man mäter kärleken till sitt barn? Jaha

Anonym (duärinteensam!)

Äldre 16 Jun 13:11

#529

Utbrytarkonst skrev 2014-06-16 12:10:36 följande:

Jag förstår inte alls hur man kan ångra sitt barn. Visst, jag förstår att man kan ångra tidpunkten då man blev gravid med barnet, att det kanske skulle ha kommit till senare, men att ångra själva barnet, individen? Så ni som ångrar era barn, kan ni verkligen se ert barn rakt i ögonen och önska att hen aldrig skulle ha blivit till? Att ni aldrig fått lära känna hen och se hen bli den individ som hen är? Jag förstår det bara inte. Det känns så hjärtlöst, så kallt. Fast jag kan ju inte veta, kan inte sätta mig in i den situationen. Jag hade själv dåliga förutsättningar när jag blev gravid med mitt barn. Jag blev oplanerat gravid, inte av slarv utan jag blev gravid trots ett dagligt intag av p-piller, har hänt flera gånger till (men då har jag gjort abort). Jag bodde i en etta med min pojkvän som jag hade bott tillsammans med i mindre än tre månader, jag studerade på gymnasiet, jag mådde psykiskt dåligt, led av många olika åkommor. Men jag lyckades ändå skapa en bra tillvaro för mitt barn, och trots allt som var så dåligt som det kunde bli när han föddes så har jag aldrig ångrat honom. Det har hänt att jag tänkt tillbaka och tänkt att det hade kunnat vara ett bättre tillfälle, jag hade som mål från början att vara färdigutbildad, ha arbetat ett bra tag, vara fri från mina psykiska problem, varit gift i minst ett år, köpt hus och mer därtill, men nu blev det inte så. Och jag är så sjukt glad över det. För annars hade aldrig det varit min son som blivit till, det hade varit en annan människa, och jag hade aldrig velat missa chansen att få träffa min son. Jag kan bara inte sätta mig in i hur någon kan se på sitt barn och ångra själva barnet... Jag har aldrig ifrågasatt och kommer aldrig att ifrågasätta om någon väljer att inte skaffa barn, det är helt upp till var och en. Det är det att man ångrar sitt barn som den individ som hen är, som jag sätter mig emot. Tycker synd om dessa barn...

Ja, jag önska att jag aldrig fått henne. Inte för att hon är som hon är dock, Hon är en kul personlighet och jag älskar henne som sagt. Men nu är hon här och skulle hon dö skulle jag sörja något enormt. Men inte skaffa barn igen.

Anonym (Aldrig nöjd)

Äldre 16 Jun 14:41

#532

Hur kan man INTE älska sitt barn totalt obegränsat. Förstår inte hur man kan ångra sitt eget lilla barn och önska att det inte hade fötts. Det är någon störning hos dessa individer det är jag övertygad om. Någon emotionell störning.

Vi finns, vi som ångrar barn

INNEHÅLL