• Anonym (TS ångrar)

    Vi finns, vi som ångrar barn

    Jag ser att det kommer upp trådar där barnfria berättar om hur de måste försvara sitt barnfria liv, vilket är så tråkigt att det ska behöva göras. Till er som tjatar om att ni "fattar inte varför man inte vill ha" och att "ingen ångrar sina barn" vill jag bara säga: ni behöver inte fatta och jo visst finns det många som ångrar sina barn (t.ex. jag själv och sen vet jag två kvinnor till). Ni vet bara inte om det för det är inget man berättar i allmänhet, allt för att hålla fasaden om att allt är bra, livet leker och är perfekt, ungefär som på facebook.
    Jag är en av de kvinnor som ångrar att de skaffade sina barn, deal with it, pga grupptrycket och samhällets hjärntvätt, och nu kan jag knappast lämna bort henne. Vi finns, vi har insett att detta faktiskt inte passade oss och tyvärr är våra oönskade barn offren för våra ogenomtänkta beslut/enträgna påtryckningar från omgivningen. Visst står vi för konsekvenserna och tar hand om barnen, men det är synd att inte ha fått leva sitt egna, riktiga liv från första början. Med detta alternativa liv menar jag inte t.ex. supa sig full varje helg eller konstant resa jorden runt, jag är nykterist och reser rätt sällan, men aspekter såsom ansvaret, övrig livsstil, meningsfullt arbete/projekt, egentid, personliga behov och personlig lämplighet som förälder. 

    Creds till alla som tänker igenom detta livsval noga och gör klart för sig själva vad de vill och inte vill ha och sedan handlar efter det istället för att i blindo bara göra vad resten av flocken säger och gör, det om något är ansvarsfullt, var säkra på det ni barnfria Hjärta . Ni som tjatar, hintar och dömer våra liv, håll tyst bara om ni inte kan stänga av vad ni tänker och tycker att ni känner. 
  • Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn
  • fluu
    Anonym (Aldrig nöjd) skrev 2014-06-16 14:41:17 följande:
    Hur kan man INTE älska sitt barn totalt obegränsat. Förstår inte hur man kan ångra sitt eget lilla barn och önska att det inte hade fötts. Det är någon störning hos dessa individer det är jag övertygad om. Någon emotionell störning.
    I så fall kan ju jag lika gärna säga att du saknar empati och förmågan att tänka dig in i andra människors situationer och har svårt med det här att dina känslor inte gäller för andra.

    Förstå mig rätt, jag kan inte heller riktigt föreställa mig hur det är att känna som flera här i tråden beskrivit(där jag faktiskt inte ser någon anledning till oro bara för att de ångrar livet med barn), det gör inte att jag tror att de är sjuka, dåliga föräldrar eller att det inte går att känna så.
    Mina känslor gäller inte för andra, det behöver inte vara något fel i det och jag kan respektera det.

    Förresten så kan jag lite tänka mig in i situationen. Min mamma önskar att hon aldrig skaffat barn, däremot ångar hon inte mig i sig. Inte märkte jag heller av det som barn, inte känner jag mig mindre älskad eller värdefull eller sårad på grund av den vetskapen och min mamma är nog den mest "normala" person jag känner.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu
    Anonym (duärinteensam!) skrev 2014-06-16 13:07:46 följande:
    Det är alltså så man mäter kärleken till sitt barn? Jaha Drömmer
    Självklart, vet du inte det? Allt annat är mindre viktigt ;)
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • fluu
    sextiotalist skrev 2014-06-16 16:52:13 följande:
    Jadu, livet är orättvist och än värre, det kommer aldrig att ske, eftersom jag är bergsäker på att dessa föräldrar arbetar mer med sitt föräldraskap än många andra

    Och ska jag vara riktigt ärlig, så tror jag dessa barn mår mycket bättre av att bo hos sina föräldrar, som troligen är väldigt bra föräldrar, än att de ska gå igenom detta trauma som det trots allt innebär att bli bortadopterad.

    Och den sista kommentaren, det är just pga kommentarer som dessa, som gör att kvinnorna inte skulle säga sådant öppet, utan det är endast på forum som de kan skriva om det.


    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
  • Anonym (Katarina)
    Anonym (Aldrig nöjd) skrev 2014-06-16 14:41:17 följande:
    Hur kan man INTE älska sitt barn totalt obegränsat. Förstår inte hur man kan ångra sitt eget lilla barn och önska att det inte hade fötts. Det är någon störning hos dessa individer det är jag övertygad om. Någon emotionell störning.

  • Anonym (duärinteensam!)
    fluu skrev 2014-06-16 14:57:28 följande:
    I så fall kan ju jag lika gärna säga att du saknar empati och förmågan att tänka dig in i andra människors situationer och har svårt med det här att dina känslor inte gäller för andra.

    Förstå mig rätt, jag kan inte heller riktigt föreställa mig hur det är att känna som flera här i tråden beskrivit(där jag faktiskt inte ser någon anledning till oro bara för att de ångrar livet med barn), det gör inte att jag tror att de är sjuka, dåliga föräldrar eller att det inte går att känna så.
    Mina känslor gäller inte för andra, det behöver inte vara något fel i det och jag kan respektera det.

    Förresten så kan jag lite tänka mig in i situationen. Min mamma önskar att hon aldrig skaffat barn, däremot ångar hon inte mig i sig. Inte märkte jag heller av det som barn, inte känner jag mig mindre älskad eller värdefull eller sårad på grund av den vetskapen och min mamma är nog den mest "normala" person jag känner.
  • Anonym (Beklagar)
    Anonym (Munter) skrev 2014-06-16 11:50:51 följande:
    Visst är det så, men det är lätt att glömma i trådar som dessa när trångsynta besserwissrar pådyvlar andra sina värderingar och nedvärderar andras sätt att tänka/vara/fungera. Då kan jag bli oerhört glad över att helt plötsligt bli påmind om människor som ni.
  • AnooYoo
    Anonym (Aldrig nöjd) skrev 2014-06-16 14:41:17 följande:
    Hur kan man INTE älska sitt barn totalt obegränsat. Förstår inte hur man kan ångra sitt eget lilla barn och önska att det inte hade fötts. Det är någon störning hos dessa individer det är jag övertygad om. Någon emotionell störning.
    Alla som inte älskar sina barn precis som du tycker att de ska göra lider inte av psykiska störningar. De är bara annorlunda än du. 
  • Anonym (Aldrig nöjd)
    fluu skrev 2014-06-16 14:57:28 följande:
    I så fall kan ju jag lika gärna säga att du saknar empati och förmågan att tänka dig in i andra människors situationer och har svårt med det här att dina känslor inte gäller för andra. Förstå mig rätt, jag kan inte heller riktigt föreställa mig hur det är att känna som flera här i tråden beskrivit(där jag faktiskt inte ser någon anledning till oro bara för att de ångrar livet med barn), det gör inte att jag tror att de är sjuka, dåliga föräldrar eller att det inte går att känna så. Mina känslor gäller inte för andra, det behöver inte vara något fel i det och jag kan respektera det. Förresten så kan jag lite tänka mig in i situationen. Min mamma önskar att hon aldrig skaffat barn, däremot ångar hon inte mig i sig. Inte märkte jag heller av det som barn, inte känner jag mig mindre älskad eller värdefull eller sårad på grund av den vetskapen och min mamma är nog den mest "normala" person jag känner.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!

    Din mamma ångrar att hon skaffat barn/dig i detta fall och dessutom sagt det till dig! Vilken bra mor! Vissa borde inte skaffa barn, likt din mor. Varför skaffade hon dig?
  • Anonym (Aldrig nöjd)
    AnooYoo skrev 2014-06-16 18:25:54 följande:
    Alla som inte älskar sina barn precis som du tycker att de ska göra lider inte av psykiska störningar. De är bara annorlunda än du. 

    Hur tycker du att en mor ska älska sitt barn? Med ånger och önskningar om att hennes barn aldrig vore fött! Intelligent.
  • fluu
    Anonym (Aldrig nöjd) skrev 2014-06-16 20:32:57 följande:

    Din mamma ångrar att hon skaffat barn/dig i detta fall och dessutom sagt det till dig! Vilken bra mor! Vissa borde inte skaffa barn, likt din mor. Varför skaffade hon dig?
    Nu läser du vad du vill läsa. Hon ångar att hon skaffade barn, inte mig. Och ja, hon har varit en väldigt bra mamma.
    Troligtvis skaffade hon och ja just det, pappa var med också, för att de ville ha barn.
    Jag är Narcissus, en fåfäng fakir SAVE ME KAIZER!
Svar på tråden Vi finns, vi som ångrar barn