varför är ni så fega???

Det är väl ett jävla mirakel att nån törs föda vaginalt överhuvudtaget. På förlossningsprogram skriker kvinnorna som flådda grisar och när man hör förlossningsberättelser låter det "Hade det funnits en nu-dör-jag-knapp så hade jag lätt tryckt på den".

Naturligtvis vill man inte gå igenom något sådant.

Förr i tiden utsattes vi för smärtor på en helt annan nivå än nu när vi har modern läkekonst för att bota och lindra mänskligt lidande. Därmed har våra trösklar förstås sänkts för vad vi klarar av. Det är väldigt individuellt vad vi klarar av och inte. Kanske kvinnor var rädda förr i tiden också, men bristen på alternativ gjorde att det inte fanns någon återvändo och därmed ignorerades det, eller man kanske inte ens erkände det?

Nuförtiden är vi väldigt upplysta, vet om hur det går till i omvärlden och vilka alternativ som finns. Vi vet vad som kan gå fel, vilka skador man kan få, vilka konsekvenser och följder det får mm. Ja, det är självvalt att bli gravid, men många gör också abort pga denna rädsla, och jag vet inte om du tycker att det är det mest önskvärda när det finns alternativ (snitt)?
Standard är dessutom att man inte blir lovad snitt förrän sent i graviditeten när man inte längre har chans att göra abort, vilket jag personligen tycker är ett väldigt fult spel.
Visst klarar vi mer än vi tror, men med tanke på hur många som blir förlossningsrädda efter de skaffat barn så har vi kanske en övertro på vad folk klarar av när det kommer till förlossningar. Både mentalt och fysisk. För det är väl önskvärt att ge bästa möjliga förutsättningarna för att få börja sitt föräldraskap på ett så bra och tryggt sätt som möjligt? Visst finns det terapi för dem med trauma, men det bästa är väl om traumat inte behöver uppstå.

Som jag skrev tidigare så föder man inte längre hemma heller med en väl förtrogen person, utan med främmande människor i en främmande miljö i ett väldigt utsatt läge, vilket bara detta kan skapa svåra trauman hos vissa. Det är absolut inte bara smärta som folk är "hysteriska" och har ångest över!

Förr i tiden kanske man resonerade på samma sätt när man skulle dra ut tänder (utan bedövning). Herregud vilken hysterisk människa, alla måste väl dra ut en tand nån gång!! Det är väl bara att bita ihop människa!
Men så kom bedövningen och ingen resonerar så längre. Självklart ska vi ha bedövning när vi drar ut våra tänder. Men om vi är rädda för smärtan när vi ska föda barn, då är vi plötsligt hysteriska och konstiga?

Jag undrade mest vad rädslan beror på. Eftersom den verkar ha ökat.
(Det med tandvården och bedövningen är ju något vi själva betalar för, om man nu drar upp dem där allt handlar om vad man är villig att betala för. En gång i tiden en flaska whiskey om man hade råd). Är det så att vi skrämmer vi varandra? Läser vi bara om det absolut värsta som hänt folk?. Hjälper vi varandra med våra skrämselhistorier eller förstör vi?

Om det bästa för kvinnans kropp är KS så borde sjukvården dra det dit, men det gör den inte. Är det för att det fortfarande är för mansdominerande även inom förlossningsvården? Är det ekonomiskt tänk? Är det en dröm om att kvinnor är gjorda för att föda barn? Handlar det bara om barnets bästa (som det brukar talas om) eller ligger det något djupare bakom motståndet till KS?

Jag finner rädslan intressant. För om den skapas under tidens gång, då borde man kunna fixa det. Den psykologiska biten alltså.

Jag födde naturligt och jag skulle inte vilja ha varit utan den upplevelsen. Mäktigt att klara av något sånt. Självklart hade jag nog tänkt annorlunda om jag spruckit hela vägen och fått besvär. 

Där är det synd att man inte kommit längre. Att man inte kan läsa av kvinnans kropp bättre och kunna förutse komplikationer och minska risken genom att föreslå KS för de damer som skulle behöva det. Det är alldeles för många "ojsan då" inom förlossningsvården.

Du var mig en elak, okunnig, empatilös jävel.
Att må psykiskt dåligt av tanken på en vaginal förlossning är hemskt, och något man inte kan rå för.Räknas inte medicinska skäl enligt dig heller?
Snälla ta reda på fakta innan du gör bort dig ännu mer. Om inte så kan du krypa tillbaka under den sten du kom upp ifrån.

Läs ts igen. Det är INTE lätt idag att få kejsarsnitt idag utan medicinsk indikation, det går inte att få det beviljat pga "lathet".

Vi kan definiera övergrepp på olika sätt. Jag säger alltså inte att man inte alltid ska avstå från att göra övergrepp, då skulle många liv gå till spillo. Men den diskussionen hör inte hit.

Jag har inte snöat in mig, det begås tiotusentals våldtäkter varje år i vårt land, det är väldigt många som har varit med om övergrepp. Men som jag skrev, det finns också de utan denna bakgrund som inte är beredda att riskera det fysiska och psykiska trauma en vf eventuellt kan innebära, samt de livslånga skador på underliv, sexuell hälsa och kontinens det kan innebära, eller helt enkelt rädsla för den smärtan det kan innebära. Som jag skrev tidigare har vi olika styrkor och svagheter i vårt samhälle, vissa klarar inte av vf, andra klarar inte av att stava.  Men vi har ju byggt upp vårt samhälle så vi hjälper varandra, tar vara på varandras styrkor och hjälper varandra med våra svagheter. Förutom när det kommer att få välja hur vi föder våra barn, då kommer pekpinnar in så fort man går utanför ramen.
Jag tycker inte att kvinnor ska skuldbeläggas med skam och skuld för den ekonomiska "belastningen" om de väljer att göra ks. Kvinnor sätter barn till världen, detta bör uppvärderas och hyllas, läggas resurser på.

Jag har sagt att om snitt behövs ska det självklart användas. Anledningen till behovet kan variera, det kan vara stark ångest, eller av medicinska skäl eller något helt annat. Men att välja det bara för att tycker jag är fel. Nej, jag vet att det i Sverige inte är lätt att få ett kejsarsnitt.

Om man är rädd för komplikationer av en vaginal förlossning känns det som att man även borde vara rädd för komplikationer av ett kejsarsnitt. Men som sagt, om någon verkligen behöver ett snitt är det jättebra att det finns, men att använda det när personen hade klarat en vanlig förlossning tycker jag är onödigt och fel.

Det är visst vanligt med önskesnitt i Sverige, de flesta planerade snitt sker på grund av "human indikation". Själv hade jag världens bästa upplevelse vid förlossningen, även om jag skrek som en gris och ville hoppa ut ur fönstret av smärtan stundtals. Trots detta var det min livs bästa upplevelse och jag hade gjort om det 10 gånger om jag slapp ta hand om bebisarna första tiden.. Där kan vi börja snacka tortyr. 

Agrreeee!!

Man borde åtminstone försöka med första barnet så man vet vad man pratar om.

/fött 3 barn.