Anonym (!) skrev 2014-06-23 16:02:50 följande:
Ber om ursäkt om jag lät attackerande i förra inlägget. Fick för mig att du var en "motståndare" till snitt. Jag håller med dig fullt i funderingarna.
Jag tycker nog ändå att det är bra att vi är upplysta, för det innebär ju att problemen lyfts efter alla år av tyst lidande. Vi accepterar inte längre att våra underliv blir "förbrukade" pga barnafödande. Vi kräver mer, och jag hoppas att den här "vågen" av människor som vill ha snitt gör att förlossningsvården får högre kvalitet i framtiden.
Vad jag hört finns länder redan där kvinnan får välja själv (efter noggrann info), Danmark? Tyskland?
Personligen är jag inte rädd för smärtan, men har övergreppsbagage och kommer se till att föda hemma i första hand. Om det av någon anledning inte går vill jag ha "snittkontrakt". Hoppas bara det går vägen.
Jag förstod att jag verkade lite oklar så det är lugnt. Det här är ju ändå sidan för missförstånd haha.
Jag jobbar på ett av våra större sjukhus men inte i sjukhusrock, så jag har lite insikt men inte den medicinska kunskapen. Jag förstår den ekonomiska aspekten, jag hör om motståndet, om rädslan...Något som jag tror är bra kommer upp till ytan är alla dessa som berättar om hur sexlivet och samlivet blivit förstört, att verkligheten kommer upp till ytan, men gärna sakligt så det blir någon förändring, och inte bara gnäll "kärringar" emellan.. Vi gapar och tycker kvinnlig omskärelse är bajs (vilket det är, och värre ändå) men vi glömmer alla dessa kvinnor som blir förstörda i underlivet av något som borde vara helt naturligt för vår kropp. Tror vi glömt också hur många procent av kvinnorna i U-länder som dör under förlossningen, att det är farligt. Naturligt visst, men väldigt väldigt farligt, mycket kan gå snett.
Om jag blivit så trasig att mitt sexliv och vardagsliv blivit förstört, så är det ju för resten av mitt liv. Ett brutet ben läker, en infektion försvinner, men trasiga underliv finns liksom inte på den vanliga läkarens agenda. Att vi kissar på oss resten av livet skrattar jag mest åt, sambon med, det kan jag ta, men om det hade blivit värre än så....ja jag tror inte någon som inte upplevt det, egentligen kan ha en riktig åsikt.
Tänker på alla som blivit sydda, jag blev det inte. Men ta en kille som skrapat upp halva benet på.. en säg motorcykelolycka, tänk att tvinga honom att kissa på såret i några veckor. Mm jag kan bara sänka mig smärtan.
Hoppas diskussionen tas från bara "hysterisk rädsla" till mer fakta, det är endast då vi kommer få en förändring. Vården behöver procent, förslag på förbättringar, faktiskt kostnader, staten behöver få höra om vad de sparar på att slippa senare problem i kvinnans liv genom..
