Här får man gnälla av sig nu när man är höggravid och få empati till på köpet. För oss som sliter varje dag, knappt kan gå, har svullna händer och fötter, svettas som dårar med mera.
Självklart är vi tacksamma för det mirakel vi väntar och snart är dem här hos oss men tills dess är det ok att vara en klagomur, i alla fall här ;)
Thefee- din beskrivning av strandad val är klockren! Exakt o precis så känner jag mig också!
Nej jag fattar inte heller hur någon, inte ens min käre sambo sen 9 år tillbaka, kan vilja ha sex med den här kroppen!?
Och skulle han nu vilja det så känns det mest som om han gör det för att vara snäll. Erbjuder sig för min skull typ.. Haha..
Här tror jag också att man går 14 dgr över tiden, därefter börjar man gå på koll varannan dag. Vet faktiskt inte hur länge till efter det innan dom sätter igång? Men 19 dgr över skulle säkert vara möjligt här.
Känns inget vidare faktiskt... Hemska tanke!
Ja det får vi göra! kikade in på din profil och vi har en del gemensamt hihi. barn födda samma år, båda sjuksköterskor och ett år skiljer oss i ålder haha.
Här får man gå till 42+6... 42+1 idag och överburenhetskontroll nummer två. Hoppas att dem har lugnt på fl idag så att dem kan ta mig, nu räcker det nästan!!!!! :)
Har också gjort två TUL , ett i v 28 och ett i v 32. De säger visserligen normalstor bebis och att hon kommer väga runt 3800 om hon föds på BF.
Men jag vet hur ofta de rknat fel och med tanke på hur stooooor min mage är så är jag livrädd att barnet egentligen är superstort. Därför får jag igångsättning pga humanitära skäl.
Vägde din 3,8 kg när du gjorde TUL eller beräknas den väga det när den föds?
Här får man gå till 42+6... 42+1 idag och överburenhetskontroll nummer två. Hoppas att dem har lugnt på fl idag så att dem kan ta mig, nu räcker det nästan!!!!! :)
Ny dag nya möjligheter... ;)
Fortsätter på det gnälla temat bara för att jag behöver det.
Vilken jäkla natt det har varit!
Tog nog ut mig alldeles för mkt igår (envis som man är och vägrar inse sina begränsningar) och fick sd som gick över i molvärk i går kväll. Men det lugnade sig så fort jag lade mig ner & tog det lugnt. Men vid 5-tiden i morse vaknade jag av dom igen.. Gick upp men då försvann dom.. Somnade om men sov dåligt för dom kom tillbaka fr o till, fast svaga.
Upprop det har det känts som om liten därinne stundtals har fått tag i min hud fast inifrån och slitit och dragit... Annars brukar h*n alltid sova med mig på nätterna och börja leva om när jag vaknat.
Betyder molvärken nånting tror ni? 9 dgr till bf idag & eftersom jag är förstföderska är ju risken stor att inget är på g än.
Fler som upplevt detta??
July- jag ska hålla tummarna för dig!
Åh! En tråd för mig!!!
Har haft en relativt lätt grav med endast illamående v7-12 och sedan lättare foglossning (ibland riktigt jobbig) från v 25...
MEN! Vem kunde ana att det var sån skillnad på att vara gravid och höggravid???!!!
Har BF 7/8 men planerat ks 4/8. Har de senaste veckorna haft rejäla förvärkar och tycker att livet är bra eländigt ibland..
Svullna fötter och händer! (Början till kts)
Trött pga att jag inte kan sova. Alls.
Vaggar som en anka.
Är rejält tung.
Ogillar kroppens förändringar. (Hur ska det bli sen?!)
Är ständigt varm.
Irriterad och lättstött. Stackars familj!
Kan inte hitta en bekväm ställning. Kan inte stå, gå, sitta, ligga skönt hur jag än gör.
Blir orolig om bebis inte rör sig som vanligt.
Blir störd när bebis rör sig som vanligt (eftersom det många gånger gör ordentligt ont).
Orkar inte göra något. Får ryck ibland men orkar sällan färdigställa.
Är bara klumpig, orörlig och ful. Usch!
Men, det ska bli så fantastiskt att få träffa lillbebis sen. Är också glad för att jag slipper oroa mig för att gå över tiden. Känns nästan lite fuskigt men det tycker jag att jag är värd :)
Ansluter mig till denna underbara gnälltråd!
Är gravid i v 35 med bf den 30 augusti. Graviditeten har varit för jävlig, spykaskad från vecka 6 till 16 med viktnedgång som följd - och då var jag på gränsen till underviktig innan graviditeten. Låg i soffan och grät hela tiden, kändes som att vara konstant bakfull och magsjuk samtidigt 24 timmar om dygnet.
Därefter kom järnbristen som ett brev på posten med konstanta svimningar och andfåddheten från helvetet. Tack vare järntabletterna blev jag dessutom förstoppad. Foglossningen gjorde entré runt vecka 25 och smidigheten sjönk till samma nivå som ett kylskåp.
Nu är järnvärdena lite bättre, men jag är konstant trött och sover nästan ingenting på nätterna eftersom jag måste gå upp 200 gånger och kissa.
Dessutom är jag såå jävla TRÖTT på alla dessa människor som tycker sig ha rätt att helt plötsligt kommentera min kropp och varenda liten förändring som de tycker sig se. I början var det "guuud vilken liten mage, är du verkligen gravid?! Det måste vara något fel, skulle oroa mig om jag var du. Oj vad blek du är." Och nu är det istället "Alltså NUUUU syns det verkligen i både ansikte och på ben och armar, VILKEN MAGE, du är så stooooooor". Och jag är typ minimal, har bara lagt på mig 9-10 kg så vet ärligt talat inte vad dom snackar om. Jag blir arg och ledsen på dessa kommentarer om min kropp - jag bygger ett barn, hallå?!
Sen detta konstanta taffsande på magen - ÄCKLIGT!!!!!
Jag är TRÖTT på att vara gravid - trött på att inte kunna sova, trött på att vara förstoppad, trött på att vara trött, trött på att ha ont, trött på att ingen fattar hur dåligt man mår.
Åh, nu känns det bättre! :D TACK för att ni finns ;)