BIM September 2014

Hur går det för alla? 

Skriver av mina tankar lite :) 
 
Jag är på ÄL+13 (räknade fel sist), och har BIM på måndag. Jag känner inget direkt i kroppen, det senaste året har jag haft mensvärk och ont i brösten i nästan en vecka innan mensen kom, så jag har alltid trott att jag har varit gravid, då jag aldrig hade det innan MF maj 2014. Antingen har min kropp blivit lite mer "normal" eller så kanske kanske det beror på något annat (hoppas hoppas). 

På ÄL+ 5 till 7 hade jag en rejäl tempdipp, (det gick ner under linje och har aldrig gjort det innan medan jag har tempat). Under de dagarna hade jag rejält ont i tjejmagen, och sedan dess har jag inte haft några andra direkta känningar där.

Jag blir dock väldigt lätt irriterad om jag inte har fått i mig mat, brukar aldrig vara så då jag har lätt att glömma att äta (dålig gammal vana), men nu kan jag inte det för då blir jag på väldigt dåligt humör. Sen så gråter jag till ALLT, och då menar jag ALLT. Åkte förbi Toys"r"us idag, och jag började gråta för att jag kom ihåg gamla minnen från när jag var barn och pappa tog med mig dit och köpte leksaker, dessutom kollade jag på youtube på olika låtar och tårarna börjar rinna typ på de mest oromantiska (samt romantiska och sorgsna såklart) låtarna t.o.m. 

Vill få reda på NU om jag är gravid, om jag inte är gravid så vet jag inte vad min kropp håller på med. Känner inte igen mig själv.  

"Blir galen på mig själv, del 2"
Hade jättebråttom förut idag när jag kom hem från jobbet och skulle iväg på middag. Innan jag hoppar in i duschen så tar jag ett graviditetstest som jag lägger i badrumsskåpet eftersom jag inte vill att någon ska råka se det när jag irrade runt där hemma. Tiden rullade på och 1 timme senare kom jag på att jag hade ett test i badrumsskåpet. Testet ser då ut som på bilden nedan. Det måste vara ett spök-/torkstreck, eller hur?

Tycker de ser väldigt positivt ut?:)

Tack fina ni, ni är så himla bra!!!

Det finns inga spermier över huvud taget. De har gjort både PESA och TESA utan att hitta något. Detta har varit en helvetes väg, men härifrån går vi starkare som par än någonsin. Och på något sätt ska vi lyckas, även fast det inte blir på det viset vi önskar. <3

Jag hade väntat ett par dagar och tagit ett nytt dom jag kollat inom 10 min. Jag ser ett streck, men svårt att säga om det är tork eller ej.

Håller tummarna.

Ett tips till er som talar om IVF med era grabbar, sänk den pressen på dom. Jag började prata med min man om det, har blev livrädd. Han ville absolut inte. Då finns det inte mycket att göra.

Väntade någon månad och gav honom tid, pratade istället om att vi kanske borde göra en utredning. Se om det är något som inte stämmer. Det höll han med om, det lät bättre. Detta är något man gör tillsammans, vi har varit med båda två på alla läkarbesök, allt från blodprov till gynundersökningar och operation av pungen. Man är med varandra i rummen hela tiden. Nu när vi kommit fram till en slutdestination på denna resan och fått svar om att vi inte kan få barn, så har han fått gott om tid att tänka på andra alternativ. Denna utredningen tar ett bra tag, man hinner fundera så himla mycket.

För några dagar sedan kom min man till mig och berättade att han funderat på donation av sperma, ett alternativ som var helt omöjligt tidigare. Men nu, så känns det så himla rätt. Alternativen för oss var spermadonation, adoption, fosterbarn (min man har själv varit fosrerbarn) eller inga barn alls. Där kände vi att av fyra onda ting, väljer vi det minst onda för oss. Att uppleva ett plus på stickan, ha en fin stor mage, förbereda ett barnrum, att föda fram vårt barn, det är ju halva nöjet. Det är alternativet som kommer kännas mest på riktigt.

Så lägg fram förslaget på ett annat vis, men framförallt ge dom tid. Många män har mer stolthet än kvinnor, många män har svårare att be om hjälp än kvinnor. Där måste vi vara mer förstående, hur svårt det än är.

Detta var inte menar att vara pekpinne åt någon eller för att trampa någon på tårna. Det är bara ett litet tips, från en som nyligen gått igenom denna resan, efter att ha försökt i två år. Jag hoppas på er, jag tror att ni kommer gå igenom detta och finna en lösning på era problem.

kram <3

Ja ni vet ju att det är självaste Mission Impossible att ta kort på ett graviditetstest, men här har vi dagens iallafall. Jag vågar inte få upp några förhoppningar alls, så jag gissar på spök!

Joli: åh vad jobbigt för er, kan inte tänka mig hur svårt det måste ha varit. Vad skönt att höra att det kanske finns andra vägar för er. Styrkekram.

Tack för tipset! :)

SRMmamma: åh skit också att det inte gick denna gång heller för er.

Själv går det inte alls bra. Så tröttsamt, jag hade jättemycket molvärk efter äl och jag plussade med tidigt test från lloyds för flera dagar sedan men som tyvärr blev svagare och svagare och som nu är nästan helt blankt. Har inte fått min mens än :( Men det var blankt på cb tester igår. Orkar inte med det här längre. Ska ta en paus och försöka ha semester från allt en månad inga ältest eller gravtest. Vila upp inför en tuff höst igen.

Här är testet tror det är ett plus, mycket rödare i verkligheten.