Pratsjuk 35+ försöker få en trea

Stor kram Lectin!

Iskristall: länka gärna! ????

Äsch, min glada gubbe blev massa frågetecken :(

Hallåj. Fick i går reda på att jag har en liten polyp i livmodern. Hon började med att säga att jag inte skulle lägga för stor vikt vid det men man KAN ta bort den för den KAN påverka möjlighet till att bli gravid. Hon sa även att den KAN försvinna och många kvinnor går med såna utan att veta om det.

Jaha. .. hur ska jag göra och tänka nu då. ..

Hon skulle skicka remiss eftersom det är ca 3 månaders väntetid så kunde jag tänka på hur jag ville göra under tiden. . Men tänk om jag blir gravid då? Då kan den ev öka risken för missfall och tänk om den växer under graviditeten vad händer då?

För övrigt var det bra "flöde" i äggledarna. ..

Skulle jag kunna skulle jag ta bort den nu innan graviditet men om jag vill vänta tre månader med att bli gravid vet jag inte. ..

Mycket att fundera på och läkaren var inte direkt sugen att svara på frågor. Hon. Ville nog bara iväg på lunch. .

Minxy: Här kommer länken

www.familjeliv.se/forum/thread/71939873-temparfertility-friend/124

Mangoo: vad tråkigt att du inte fick så bra bemötande. Din läkare borde ha förstått att du hade många frågor och funderingar! Tror du att du kan ringa dit på nytt och säga att du vill diskutera polypen, nu när du har hunnit tänka efter? (Kanske med en annan läkare)

Jag vill också slå ett slag för att vara lite "jobbig" och krävande. Din läkare sa 3 månaders väntetid. Jag vet av egen erfarenhet att om man ringer och är lite "jobbig" så kan man få komma in betydlig tidigare. Det skadar inte att ringa och fråga! :)

Iskristall: tack! Spännande att tempa igen :)

Jag kommer nog att försvinna från tråden eller i alla fall ta en paus. Om jag kommer tillbaka ligger nog i händerna på min man nu. Har inte riktigt kunnat njuta av barnplanerna eftersom jag känt nånstans att han inte velat hela vägen. I går pratade vi om saken och han ger mig motstridiga signaler. Inte helt nej men absolut inte helt ja heller. Men helt klart så är det andra saker han prioriterar i sitt liv än ett barn till. Det visste jag väl egentligen, men jag har velat så mycket själv att jag liksom bortsett från det. Det är inte det att jag inte förstår honom på ett viss, men jag vill i alla fall. Nu är det oklart vad vi gör. Men jag kan inte fortsätta oskyddat om inte beslutet är gemensamt. Känner mig helt förkrossad.

VeronikaK: åh vad tråkigt... :(

Men jag förstår helt hur du känner. Man vill inte skaffa ett barn med någon som rycker på axlarna och ointresserat säger: "Mja...det kan vi väl...kanske."

Jag hoppas han landar i samma övertygelse som du och att vi snart får se dig i tråden igen! Kram :)

Varsågod Minxy!

Nä, vad tråkigt VeronikaK. Hoppas ni kommer överens så småningom.