• Anonym (Arg)

    Min styvson antastade min dotter.

    Min 12-årige styvson antastade ett av mina barn, 7 år, när han trodde hon sov. Jag kan nu inte känna att jag är en bra styvmorsa- jag irriterar mig över allt pojken gör och min man ser inte alls problemet utan det är visst överspelat nu. För mig är det inte det! Det har blivit en socanmälan av det men där blir det inget mer än en snabb diskussion med pojken om att man inte får göra så. För mig är det mer allvarligt för det finns fler barn här som jag är rädd att han utnyttjat. (Inga könsorgan var inblandade som tur är men det är allvarligt ändå anser jag). Pappan och mamman curlar och jag får fnatt på hela situationen. Jag och min man har en treårig dotter ihop och jag lämnar inte d ensamma en enda sekund, pappan blir arg och tycker att jag överdriver och blir arg för han vill inte att pojkstackarn ska behöva ta ansvar för sitt agerande alls. Det är ju överspelat. Själv pyr jag av irritation och jag kan inte alls hantera situationen. För mig är det helt galet att det öht hänt för sånt SKA inte hända. Han har kränkt mina barn på så många sätt i flera år och det här sexuella övergreppet var droppen s fick bägaren att rinna över. Jag är dessutom gravid igen så nu känner jag mest oro över att det finns ett till barn som kommer vara i farozonen. Jag har blivit förbjuden att prata det a hänt med någon. Det kliar liksom i mig. Ge mig moraliska pekfingrar eller konstruktiva ideer. Något! Vad som helst duger ;)

  • Svar på tråden Min styvson antastade min dotter.
  • Anonym (Arg)
    Philanthropy skrev 2014-09-09 23:14:30 följande:

    För din dotters skull gör du nog bäst i att inte få fnatt. Har hans föräldrar satt sig ned med pojken och lugnt gått ner på djupet och förklarat hur fel hans agerande var? Tror det behövs utöver Socialtjänstens samtal...


    De har sagt att sånt "kan hända och det är inte ok men sånt händer som sagt...men de älskar honom ändå- vi älskar dig allihopa" blablablabla
  • Anonym (.)
    Anonym (Arg) skrev 2014-09-09 23:21:07 följande:
    De har sagt att sånt "kan hända och det är inte ok men sånt händer som sagt...men de älskar honom ändå- vi älskar dig allihopa" blablablabla
    Men herregud...
    Vilka oansvariga föräldrar. Din dotter har ju iallafall dig, stackars den andra flickan.
  • Anonym (Arg)
    Anonym (.) skrev 2014-09-09 23:24:30 följande:

    Men herregud...

    Vilka oansvariga föräldrar. Din dotter har ju iallafall dig, stackars den andra flickan.


    Jaaa... Min dotter har ju en tvillingsyster med så det är en till jag oroat mig för... Samt min och makens gemensamma dotter som är 3. Jag lämnar aldrig minstingen ensam m sin halvbror men pappan blir otroligt irriterad för jag överdriver enligt honom. Pojkstackarn ska väl inte behöva lastas för saker han inte gjort. Jag är jätteorolig för min andra sjuåring för hon har mått jättedåligt sen i vintras. Soc sa iaf att jag gjort helt rätt när jag delade på dom så de inte träffas.
  • Philanthropy
    Anonym (Arg) skrev 2014-09-09 23:21:07 följande:
    De har sagt att sånt "kan hända och det är inte ok men sånt händer som sagt...men de älskar honom ändå- vi älskar dig allihopa" blablablabla
    Mycket märkligt att de inte tagit ett ordentligt snack med pojken. Försöker inte pappan överhuvudtaget se det från sin dotters perspektiv? Men fokusera du på din dotter och fortsätt vara en så lugn och stabil förälder som möjligt. Är eran dialog bra?
  • Anonym (A)
    Anonym (Arg) skrev 2014-09-09 23:21:07 följande:

    De har sagt att sånt "kan hända och det är inte ok men sånt händer som sagt...men de älskar honom ändå- vi älskar dig allihopa" blablablabla


    Är de helt störda???

    Det pojken har gjort är fullständigt oacceptabelt och det måste man såklart förmedla till honom (med emfas). Det ska såklart göras med respekt och omtanke MEN klart och tydligt.

    Herregud, vi formar våra barn genom vår uppfostran av dem. Hur kan man välja låta bli att ta tag i ett problem som det här hos sitt egna barn?? Bryr man sig inte om att det barkar åt fel håll för barnet??

    Gud vet vad som döljer sig bakom ett sånt föräldraskap. Extrem konflikträdsla? Sjukligt behov av att bli älskad av sina egna barn? Kanske egna gamla upplevelser av övergrepp som spökar? För det kan ju röra sig om en förälder som vill men inte klarar av att ta tag i situationen. Det bästa i det här fallet är att föräldrarna får hjälp och stöttning från bup eller socialtjänsten med att hantera situationen kring barnet.
  • Anonym (överdrift)

    Jag ser inte detta som nåt annat än en dum grej en 12-åring kan göra. Han vet säkert mycket väl att man inte ska göra så, men barn kan göra såna saker ändå. Han erkände ju. Han hade ju lika väl kunnat neka och sagt att flickan ljög. Att han sen på frågan varför han gjorde så, svarade "det vet jag inte" är väl ett ganska typiskt svar från barn. Denna händelse klassar inte jag som nåt sexuellt övergrepp. Han kunde kanske lika väl kunnat peta henne i näsan. Vilket naturligtvis inte heller är okej.

    Sen att hans föräldrar talar om att de älskar honom "trots" det han gjort, är väl självklart. Menar du att det skulle fått dem att sluta älska sin son?

  • Philanthropy
    Anonym (överdrift) skrev 2014-09-09 23:54:33 följande:

    Jag ser inte detta som nåt annat än en dum grej en 12-åring kan göra. Han vet säkert mycket väl att man inte ska göra så, men barn kan göra såna saker ändå. Han erkände ju. Han hade ju lika väl kunnat neka och sagt att flickan ljög. Att han sen på frågan varför han gjorde så, svarade "det vet jag inte" är väl ett ganska typiskt svar från barn. Denna händelse klassar inte jag som nåt sexuellt övergrepp. Han kunde kanske lika väl kunnat peta henne i näsan. Vilket naturligtvis inte heller är okej.

    Sen att hans föräldrar talar om att de älskar honom "trots" det han gjort, är väl självklart. Menar du att det skulle fått dem att sluta älska sin son?


    Men du tycker inte att deras dialog med pojken bör vara en aning mer grundlig och gå mer på djupet kring felaktigheten i hans handlande? De har ju i princip bara viftat bort händelsen som en petitess...
  • Anonym (överdrift)
    Philanthropy skrev 2014-09-10 00:02:27 följande:
    Men du tycker inte att deras dialog med pojken bör vara en aning mer grundlig och gå mer på djupet kring felaktigheten i hans handlande? De har ju i princip bara viftat bort händelsen som en petitess...
    Att det inte varit ett samtal som varit grundligt nog, är ju vad ts i sitt upprörda tillstånd tycker. Hon känner ju såna antipatier mot pojken så det spelar nog inte så stor roll vad föräldrarna gör. Pappan tycker ju också att ts överdriver, vilket hon kanske också gör.


  • Ojsan
    Anonym (Arg) skrev 2014-09-09 23:03:34 följande:

    Jag ringde bup omgående morgonen efter vilket har resulterat i att biomamman blev skitsur... Sen kröp det fram att hon misstänkt att han gjort något olämpligt mot hennes dotter (samma klass som min dotter) så hon har möblerat om för de delade rum förr men inte nu längre. Min styvson ska på möte med soc imorgon (utan föräldrar). Jag tycker det är rätt åt honom medans pappan tycker synd om pojken som vanligt. Suck!


    Jättejobbigt när det blir såhär det är inte acceptabelt och självklart ska pojken träffa bup, han kan ju i sin tur blivit utsatt av liknande händelser. Även om gärningen är hemsk så får vi inte glömma att även han är ett barn. Får han hjälp i tid så kan det förhindra att samma sak händer igen.
  • Anonym (Arg)

    Nu är det inte jag som gjort anmälan till soc utan det var skolan och bup som gjorde det och soc gjorde egen anmälan eftersom han erkänt. Man kan bagatellisera det som hänt men en sjuåring som sover ska inte behöva vakna av att styvbror stoppar ner tungan i halsen på henne. Accepterar man sånt är ju inte ett bra grundarbete för framtiden. Får man ta sig friheter med andras kroppar hur som helst? Det tycker inte jag.

Svar på tråden Min styvson antastade min dotter.