Min styvson antastade min dotter.

Det är skrämmande att läsa vad alla skriver, vad de tycker gränsen går om sexuella övergrepp och åldrar på barn.

Som 5-6 åring blev jag sexuellt utnyttjad av min styvbror som var då 17-18 år. Nu var han äldre än pojken i fråga men för mig spelar det ingen roll. Jag upplevde också "tungleken", onani med mera. Dock höll jag allt det där hemligt i över 15 år. Ingen visst varken när det hände eller senare. Jag har mått dåligt många gånger, haft problem med pussar av det slag, närhet. Minnena finns där och dyker upp i vissa situationer. 

Jag polisanmälde händelsen när jag blev vuxen. Jag har gått i terapi och idag kan jag leva med det men jag kommer aldrig glömma det som jag har varit med om. Styvbrodern har bett om ursäkt öga mot öga till mig.

Jag vet att den dagen jag får barn, då ska jag ta minsta tecken på största allvar. För jag försökte berätta när jag var liten men ingen vuxen lyssnade på mina signaler då jag vet hur jobbigt jag tycket att det var att försöka berätta.

Så ts, ta det här på allvar. Prata och lyssna på din dotter hur hon känner och tänker om det som hon har fått vara med om. Stötta henne!

Ni andra, ni har inte den blekaste aning om hur det känns att bli utnyttjad mot sin vilja!!

En fråga, vilka tecken ska man titta efter? Jag har själv en styvson som är mycket äldre än min dotter, tolv år nu och hon två. Hon var ett mycket efterlängtat syskon och han ville va med henne hela tiden. Jag tror han är beskyddande och ansvarsfull men kan inte låta bli att tänka att det vore så lätt för honom om han fick en sån idé. Han vill gärna va ensam med henne, hon avgudar honom, han vill gärna vara nära henne. Allt det kan vara helt normalt men jag vill vara vaken samtidigt som jag inte vill vara paranoid. Han vill gärna vara med vid skötbordet, något jag börjar tycka är olämpligt ju äldre hon blir. Ska man sätta gränser bara för att? Vilka tecken skulle du önskat att dina föräldrar såg? Fanns det tecken på honom som de kunde ha sett?

Tack för din berättelse. Kändes det bättre att han bad om ursäkt?

Och ts, allt stöd till dig och dina döttrar.

Oj;

Eftersom jag (och senare även soc) tyckte att barnen skulle separeras för att de ska vara trygga. Det handlar om fyra dagar mindre i månaden så pojken är här samma dagar flickorna är hos sin pappa. Det handlar inte om att någon inte ska få vara här MEN mina barns trygghet går före och att sopa saker under mattan lär knappast någon av ungarna vad som är rätt eller fel. Att utforska sin sexualitet- fine! Att utforska den på en som är nästan hälften så gammal, som sover. Nej! Aldrig! Ingen annan ska få ta sig friheter på det viset och båda mina sjuåringar har haft otroligt svårt att sova på nätterna här. Inte hos sin far! Detsamma gäller halvsystern hemma hos sin mamma- senaste året har hon vaknat vid 2-tiden på nätterna också- men inte hemma hos sin far. Det är ett oroväckande tecken på att det kanske finns något att oroa sig för. Även mamman har har haft ångest, varit orolig och inte vetat hur hon ska hantera det.

Det här tycker jag låter som att du inte vill ha honom hemma:

"Min man var inte glad över att få ha sonen mindre men det var det alternativet eller skilsmässa han hade att välja på för jag kan inte låta mina barn vara otrygga i hemmet, då skulle jag flyttat omgående"

Det här tyder också på att du inte vill ha med honom att göra och sättet du agerar på visar att du bryr dig inte om honom, vilka problem han har och vilken hjälp han kan få. Kontakten på soc är ett straff och det tycker du är bra?!?
 "Min styvson ska på möte med soc imorgon (utan föräldrar). Jag tycker det är rätt åt honom medans pappan tycker synd om pojken som vanligt. Suck!"

Det här tycker jag tyder på att ni har misslyckats totalt med att få er familj till EN familj. Det ska inte spela någon roll vilka som är biologiska barn och inte.
"Jag har inte sagt att det är fel att föräldrarna älskar sitt barn, det är väl ändå rätt självklart. Min man är inte förälder till min dotter som blev utsatt för det här övergreppet (jajamen, övergrepp!). Skulle det varit vår gemensamma dotter kanske han skulle reagerat starkare. Mina barn och andras ungar ni vet"

Jag tycker också att din sambo verkar vara en mes. Han ska väl inte behöva välja mellan dig och sitt barn om barnet har problem. Man söker hjälp tillsammans om det behövs. Bup verkar inte alls ha tagit så allvarligt på det, de vill bara dumpa ärendet på soc.