Ska personal i sjukvården ha rätt att vägra utföra aborter?

Det som störde mg, och som jag ifrågasatte, var att du påstod att merparten av barnmorskornas arbete bestod av aborter.

Jag tror också att en enda abort med ett levande foster kan traumatiskt och få en person att vilja byta job. Men de aborterna hör till extrema undantag och är väldigt få. Så är det brist på barnmorskor handlar det snarare om låg lön och få utbildningsplatser.

Och man kan vara med om saker som man upplever som så traumatiska att man slutar i andra yrken med. Det är inte lätt att se ett barn dö i cancer eller att byta bajsblöjor på senila gamlingar som slåss heller.

Fast det är ju exakt det man gör. Sänker man abortgränsen så sager man ju till kvinnan att hon inte längre har rätt att välja om hon vill vara gravid eller ej under de veckor man tar bort. Då tar man bort rätten hennes rätt till sin egen kropp under de veckorna.

Och jag tycker verkligen att du hycklar.

Var det någon mer obotlig sjukdom, utöver infertilitet, du ville ge mig? Nu när vi ändå pratar.

jaha, så det pågår fullt kvinnoförtryck då i de länder som har den abortgränsen som SD vill att man ska börja använda i sverige?

Fostret börjar röra sig medvetet redan i vecka 16 då dess nervsystem börjat fungera.

Sena aborter, de som utförs omkring och efter vecka 20, beviljas under av mycket allvarliga och speciella omständigheter (ej livsduglighet, risk för moderns liv m.m).

Att i ett sådant läge inte vilja delta, trots att man tagit ett arbete på förlossningen, är inte att visa empati. Det är att sätta sin tro och personliga övertygelse framför andras på ett sätt, som gör att valet av yrke och den personliga lämpligheten av verkligen kan ifrågasättas.

Detta ska inte sanktioneras genom samvetsklausul. Utbildning till barnmorska är inte heller gratis för samhället. Det minsta man kan begära är att man i alla fall utför de uppgifter som ingår i yrkesbeskrivningen.

Om man tar ett jobb så får man lov att utföra de arbetsuppgifter som ingår. Eller byta jobb. En barnmorska träffar kvinnor som funderar på abort och de ska bemötas utan fördomar. Det handlar om att vara proffessionell.

Jag kan hålla med om att den fria gränsen kan te sig överdrivet generös, men en sänkning av abortgränsen till vecka 12 innebär i praktiken bara mer byråkratiskt krångel. Vad har vi att vinna på det?.
Något samband mellan överlevnad utanför livmodern finns inte heller i vecka 18. 

Självklart inte.
Jag kan förstå att det finns människor som av etiska (eller andra) övertygelser, skulle uppleva det som väldigt jobbigt att delta vid aborter.
Det har jag all respekt för, 
Men då är inte barnmorska jobbet för dom.

Aborter är en del av jobbet, kan man inte utföra sitt jobb av vilken anledning som helst, så får man söka ett annat.
Svårare än så är det inte.

Vi har alla etiska principer men dom ska inte få styra hur verksamheter sköts och inte heller ska det gå ut över kollegor som ska behöva täcka upp.
Eller tredje part som blir lidande.
Det finns alltid bra och dåliga sidor med ett jobb, men väljer man det får man ta jobbet som helhet.
Om vi alla skulle gå runt och begära särbehandlingar efter preferenser och värderingar skulle det bli helt ohållbart.
Och en abortmotståndares värderingar väger INTE tyngre än nån annans. 

De får inte högre lön som ssk än bm. Att se barn dö i cancer är inte lätt det heller men man vet att man gör allt i sin makt för att rädda barnet, vill det sig inte ändå är det hemskt men man vet att man försökt. Bm vid abort är motsatt, låta det ske.

Men denna diskussionen är inte vad Ts frågar. Jag svarar bara att jag tycker att en bm ska kunna få välja bort just aborter om hon/han mår dåligt av det. Även för kvinnan som utför abortens skull

Ja det tycker jag. Finns ju de som kan och då kan de få göra det. Finns ju massa olika uppgifter inom sjukvården.