IVF Sahlgrenska Hösten/Vinter 14/15

Hej allihopa!
Jag måste ju berätta hur det gått för oss!

Den 18 maj var vi på SU för vårt sista försök och vi var väl inställda på att inte få någon återföring denna gången heller. Men så förvånad jag blev när det INTE ringde två dagar efter. Den 20 maj fick vi två små embryon insatta och nu ruvas det för fullt.

Är nu alltså på ruvardag 12 och nu är jag sååå nervös. Känner små stick och ibland en liten brännande känsla men jag vet inte om det är bieffekt av vaginatorerna eller om det är graviditetssymptom. Så här nära har vi aldrig varit att bli föräldrar och det är lite med skräckblandad förtjusning jag ska testa på onsdag.
NU måste ni hålla tummarna för oss!

Skriver mer om det på bloggen, kika gärna in där!

narlangtanblirforstor.blogg.se/

Oj, så spännande! <3 Håller verkligen tummarna för er. Hoppas på att det är er tur nu.

kärolajnan>> låter ju lovande, håller tummarna!

själv får jag fortsätta ta all östrogen och spray och hoppas på att det ser bättre ut på torsdag!

Så besviken på Sahlgrenska så det finns inte. Jag och min pojkvän fick komma på vårt första samtal i februari efter remiss från en gynekolog som konstaterat att min pojkväns spermier var helt orörliga. Tyvärr hade vi varit ärliga med att min pojkvän behandlas med Litium för sin bipoläritet. Vi avslutar samtalet på Sahlgrenska med att läkaren säger "Jag vill bara ringa upp din läkare om det är okej?". Vad kan man svara på det förutom ja?

Idag flera veckor senare får jag ett brev i brevlådan där det står: 

"Hej x(mitt namn)
Har nu fått kontakt och svar från y's (pojkväns namn) psykiatriker. I nuläget kan vi tyvärr inte erbjuda er IVF-behandling."

Hur kan man få ett sånt besked som brev, speciellt om man ska hitta det kl 17 efter jobbet när det inte finns någon att ringa och prata med. Det känns som om livet tog slut.

Funkar allt kan vem som helst bli förälder, då behöver man inte fråga någon om råd eller få godkännande av cyniska psykläkare. Men är man psykiskt sjuk kan man behandlas hur som helst tydligen. Det känns så förnedrande så det finns inte. 

Sahlgrenska är styrt av regler och riktlinjer, de har inte gjort detta för att vara elaka. Jag tror snarare deras händer är bundna och de inte kan göra undantag. Det jag tycker ni ska göra är att ta kontakt med din pojkväns psykiatriker och fråga vad de pratat om och hur dennes synpunkt på ert barnskaffande är. '

Jag tror själv inte att det är några problem för någon med bipolaritet att få barn (förutsatt att man är stabil såklart) och det är toppen att ni har varit ärliga, men det kanske är en rutin/regelverk som är att man måste gått på medicin ett tag utan större problem eller att man måste haft kontakt med psykiatrikern ett visst tag.

Som sagt, jag tror de är bakbundna och inte kan göra undantag. Fråga helt enkelt vad deras beslut grundar sig på och resonera kring det. Jag tror säkert det finns en logisk förklaring till varför de inte kan erbjuda er ivf just nu. Sedan finns det alltid privata alternativ ni kan prova att vända er till även om de också till viss del lever under ett regelverk.

Jag hoppas ni kommer runt detta lilla "farthinder" och lyckas ändå!

Nu hittade jag dessutom denna informationen:
www2.sahlgrenska.se/sv/SU/Omraden/1/Verksamhetsomraden/Gynekologi-och-reproduktionsmedicin/Enheter/Reproduktionsmedicin/Behandling/Assisterad-befruktning-/

Vi följer anvisningar från Socialstyrelsen och Regionstyrelsen för Västra Götaland och följande allmänna kriterier för assisterad befruktning föreligger:

(Så det inte helt upp till Sahlgrenska, utan det ligger på Socialstyrelsen och regionstyrelsen. Sahlgrenska måste bara handla efter det regelverk de fått sig tilldelat)

Alltså har ni fortfarande en chans att få det beviljat, fråga bara mer kring hur de resonerat kring sitt beslut att för tillfället inte erbjuda er IVF via landstinget! 

Hur kan det inte vara elakt och förminskade att lämna ett sådant besked per brev? Det känns som hela marken öppnande sig och jag har gråtit oavbruten från kl 17. Ett "Hej, kan du ringa upp mig på telefonnummer ..." hade varit lite mer värdigt. 

 

Bara för att man är psykiskt frisk kan man väl bli en idiot till förälder. Det känns så förnedrande att en person har makten över hela vår framtid, vi fick inte ens prata med någon eller besvara frågor om hur vi resonerat kring våran önskan att vilja bli föräldrar, nej för har man fått en diagnos är man ingenting värd. 

 

Jag tror inte jag orkar gå igenom samma förnedrande process hos en privat klinik. Eller har de andra regler bara man betalar för sig?

Jag snubblade tyvärr över den där texten inför vårt första besök. Om inte gynekologen hade haft med att min pojkvän åt Litium hade jag aldrig tagit upp det. Hatar hur det kan sätta = mellan psykisk diagnos och problem, och friskförklarad och bra förälder.

För tillfället är ju bara en omskrivning för att det är helt kört, tyvärr. 

På tisdag blir det återföring! Hoppas nu bara att upptiningen går bra. Vi har 5 st i frysen. nervös väntan!

Trodde aldrig att jag skulle skriva det men jag har plussat och är gravid =) 
Från att ha blivit mer elle rmindre utdömd till världens lyckligaste. Tyvärr övergår glädjen nu en del i rädsla för missfall. Alltid är det nåt liksom...