Hej.
jag har under en vecka inte kunnat sova eller äta för att ekonomin är på väg åt helvete. Ordagrant. Och på alla möjliga jävla sätt. Jag funderar till och med att ta livet av mig. Men vill inte det. Vill ogärna ha moraliserande utan råd, stöd och tips.
Inte konstant ringande hela dagarna varje dag inte. Tjat tror jag inte biter heller,ring/mejla med konkreta förslag,men inte jämt. Ta en paus från allt idag! Jorden går inte under om du gör det. 
Kom igen nu, detta fixar du. Min ekonomi är också åt helvete och jag vet inte hur jag ska lyckas styra upp allt. Hela förra året var ett ekonomiskt kaos pga fel och dumma val och pga en sjukskrivning året innan. och det är ett under att jag överlevde året. Lider också av depression. Men jag överlever. Nu har vi lyckats beta av sambons tre stora skulder hos KF som han fick pga mig. Det tär på mitt samvete. Mår fortfarande dåligt för det. Jag har fortfarande inte full kontroll och kommande månad dök en oväntad dyr utgift upp. Men jag överlever på något vis. Även om det är tufft. Fortsätt kämpa. Det blir bättre med tiden när lånen krymper ska du. Kanske inget tröst detta men ville mest få ut att du är inte ensam.
Önskar det vore så Jag är bara jag, tack för din pepp! Jag önskar dig all lycka med ditt och tack för att du engagerar dig. Du verkar vara en fin människa.
Sofi, jag beklagar din situation och tack för pepp! Åh vad jag önskar att ingen behövde gå igenom detta. Alla har sina helveten och jag har mycket att vara tacksam över. Det som grämer mig mest är hur samhället stämplar oss skuldsatta.
De kommande månaderna avgör om jag faller eller ej. Jag har 17 smålån på sammanlagt 35 000 kronor som drar 13 000 kronor varje månad. Det är det som är så sjukt frustrerande. Med 35 000 kr kan jag alltså sänka mina utgifter med 13 000 kronor. Men de finns ingenstans att låna. Det är i sammanhanget så lite pengar att faller det på det lilla så bryter jag ihop. Då är det fan orättvist. Som jag har kämpat.
Då förstår ni min frustration.
Tack till alla er som svarar i tråden!
Jag kan säga så här från hjärtat.
Ni är anledningen till att jag nästan två månader sen jag skrev detta fortfarande lever! Jag kanske är knäpp men har en gång i veckan läst hela tråden och blivit tårögd för hur ni stöttat och ifrågasatt.
Om detta går vägen så I owe you my life.
Nä,nä,nä! Inga om här inte! När det går vägen finns vi här och grattar! 
Vem vore man om man inte ställde upp för varann?
Hoppas, hoppas, hoppas. Nu är det tyvärr slut på idéer så måste ha lite tankestuga här i helgen. Hur hitta 35 000 kronor
Det finns inga extrajobb du khar möjlighet att söka för en begränsad period? Tidningsbud eller liknande?
Försöker men har knappast klarat mitt heltidsjobb och pengarna behöver jag typ nu. Har lyckats komma ner till 35 000 kr från 100 000 kr med en del olika lösningar - jämkning, lånat pyttelite av släkt, fått pyttelite av släkt och pantat saker jag egentligen vill ha kvar. Jag har uttömt alla möjligheter och är så nära att komma till eventuellt en dräglig nivå.
Tänkte på de där smålånen som kostar 13 per månad. Om jag vore du skulle jag sätta upp delmål för de lånen, det kan faktiskt vara svårt att hitta 35 000 men om du fokuserar på ett av lånen i taget blir det lättare att få ihop pengarna att lösa bort?
Jobbar du idag? Önskar dig en dag med bra energi på jobbet.
Fast egentligen vad hindrar dig från att jobba mer? Fört arbetade man alla veckans dagar. Ta ett timjobb som avlösare/ledsagare t ex. Om du jobbar säg 5 timmar i veckan 'à 120kr brutto blir det 2400kr brutto i månaden = typ 1500kr extra att betala av på lånen varje månad. Istället för att lägga dessa 5 timmar i veckan på ältande, nätsurfare och allmänt dåligt mående. Att gräma sig för höga räntor mm mm löser inget - du visste om dessa när du lånade. Det enda sättet nu att snabba på betalandet är att tjäna mer pengar.