Andrew skrev 2014-12-28 15:49:28 följande:
Kollar man i djurvärlden så är det hannarna som uppvaktar honorna. Samma gäller även för oss. Ingen vill lämna ett förhållande som har stort värde. Relationen blir stark om det är tydliga manliga och kvinnliga sidor. Det kanske är så i vissa förhållanden att mannen får vara drivande och tydlig i rollen som sexuellt initiativtagande. Och ge frun en åktur utöver det vanliga ibland med känsla och uthållighet. Att vara just man och inte gnälla om jämlikhet och lika på initiativ och kräva samma tillbaka.
Att fortsätta utveckla sig själv, sin personlighet, styrka och vara mer gentlemannamässig. Att bevaka sin manlighet helt enkelt. Inte älta. Inte vara mjäkig. Förför istället.
Kvinnor lämnar inte förhållanden och utsätter sig heller inte för det patetiska och förnedrande som att knulla andra medelåldersmän på löpande band. De vill inte bli tillfälliga plastmorsor åt andra ungar BARA för att få leva ut en lust de har inom sig. Nej då hävdar jag att något har saknats hos mannen som har genomsyrat hela förhållandet.
Tack för ditt inlägg
Särskilt bra skrivet i sista stycket!
Jag har mycket kontakt med ett par där mannen är den som i regel står för initiativen. De har de pratat igenom upplägget och de trivs väldigt bra med den uppdelningen. De har ett rikt och experimentellt sexliv och båda njuter väldigt mycket och ofta. Så jag vet att det kan funka. Deras relation är för övrigt väldigt kärleksfull.
Jag tycker att en man kan vara extremt manlig även om han är jämställd och sköter hemsysslor. Jag tycker inte det på något sätt sänker hans attraktionskraft. Jag har själv en hög och naturlig sexdrift. Jag har ett långt äktenskap bakom mig. Vi hade ofta sex, i närmare 20 år, även fast sexlivet var ganska monotont. Jag lämnade relationen för det var många olika saker som jag inte trivdes med.
Efter att jag lämnat honom har jag insett hur mycket prestationsångest, stress och blockeringar jag blivit fri från. Jag och min älskade Anton pratar SÅ mycket om sex. Allt från detaljer, till känslor och tankar. För mig betyder det oerhört mycket för att kunna utvecklas och våga /vilja prova nya saker. Nu kan jag verkligen vara mig själv fullt ut och kan slappna av och släppa loss. Jag vet att han älskar mig lika mycket om det är något jag inte vill göra, eller om det blir "fel" på något sätt. Så har jag aldrig känt förr. Inte ens under nyförälskelsetiden. För mig handlar det mycket om att jag aldrig känt mig tillräckligt trygg sexuellt.
Enligt min uppfattning, när jag tex har pratat med folk här på fl, är de få som verkligen vågar prata på riktigt med sin partner. Tjat och krav räknas inte som kommunikation.