Anonym (Det händer) skrev 2014-12-26 18:58:18 följande:
Mannen är logisk och kreativt lösningsorienterad, det är bara ren fakta.
När det gäller just sex så är ju dilemmat att kvinnlig sexualitet ställer till det för både män och kvinnor, sådär tvingas vi ju in i kontakt med varandra, och måste kommunicera.
Pojkar är inte beredda på det, för de kommunicerar inte som tjejer, så över tid när de blir män så behöver de lära sig det, för kvinnor kan aldrig ändras eftersom de är blinda för sin egen roll i sexualiteten till stor del.
En pojke som vill veta om en annan pojke vill spela fotboll när de är 9 åker hem till honom och frågar om han vill. Beroende på svaret han får så vet han vad den pojken faktiskt vill, för pojkar säger vad som gäller till varandra. "Ja", "Snart, jag måste äta först", "Nej, jag vill inte det".
När samma pojke fem år senare är i puberteten och kåt och vill knulla med en grannflicka och ringer på hennes dörr och är lika rak så upphör den typen av kommunikation för resten av hans liv. Det är inget han valde, och inget kvinnor valt heller, kvinnor kan helt enkelt inte vara på något annat sätt, de är hjälplösa där.
Jag tror att du är nåt på spåren här. Jag själv haft anledning att fundera rätt mycket på varför manlig och kvinnlig sexualitet ser så olika ut och varför män och kvinnor har så svårt att kommunicera. Som du beskriver så finns det nån norm som beskriver det så att om en kommunikation inte fungerar så är det per definition mannens fel. Det är han som inte är kommunikativ eller så är det nåt fel på det sätt han [försöker] kommunicera på. Aldrig är det kvinnan som lider någon brist.
När det gäller sexualitet så är det också kvinnan som har rätt. Hennes behov eller avsaknad av behov, beskrivs som nåt som är det naturliga och inte går eller ens bör försöka ändras på. Det är bara för mannen att foga sig i det eller att med allehanda cirkuskonster försöka väcka kvinnans lust igen.
Antingen är mannen inte tillräckligt delaktig i hushållssysslorna eller barnens uppfostran, eller om han mot förmodan ändå är det (och trots detta har en obändig sexlust, något som tydligen är omöjligt för kvinnor att kombinera) så är det nåt annat fel på honom, kanske är han då inte tillräckligt spännande, så kvinnan tänder ändå inte på honom.
Och allt detta är mannens fel. Kvinnan har aldrig något ansvar för att det gemensamma sexlivet ska fungera. På ett sätt är det logiskt, för det är ju alltid den som har minst intresse av sex som sätter taket. Annars blir det fråga om sexuellt tvång eller våldtäkt. Detta vet naturligtvis kvinnor, och direkt eller indirekt utnyttjar de detta. De vet att de kan känna sig helt trygga när de drar sig undan sex och vägrar vara delaktiga i att lösa knuten. Alternativet är så mycket mer riskfyllt för mannen, iaf. om han är en hygglig man. Det enda de riskerar är att mannen är otrogen eller begär separation. Men med en hygglig kille i boet är även detta tämligen riskfritt.
Så när nu kvinnor i den här tråden uppmanar oss män att vara mycket mer "manliga" och ta för oss av våra kvinnor, visa dem var skåpet ska stå, eller var kuken hör hemma, så är det nåt väldigt svårt att genomföra i praktiken, för om man har ett dysfunktionellt sexliv så ska det mycket till för att en man ska förvandlas till en macho kille som med stor självsäkerhet bara tar för sig. Tänk om hon blir rädd och ser det som en våldtäkt?
Jag har som sagt funderat mycket på detta och inte kommit fram till nåt annat svar är att generellt sett är kvinnor och män olika och det får vi lära oss att leva med, eller ställa oss utanför det som verkar vara döden för sexlivet, nämligen att bilda familj.
(Ja, jag vet att det finns undantag och förhållanden där mannen vill mindre än kvinnan etc. men det som beskrivs i TS är ändå det utan konkurrens vanligaste scenariot.)
