• Anonym (Viva kärlek och bra sex)

    Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

    Jag är man 49 år. Varit gift i 23 år. Obrottsligt lojal. Bra familjefar och tagit stort ansvar för barnen.

    Sexlivet är mer plikt än passion. För oss båda. Närheten viktig. Men den där sensationella åtrån saknas. Förbjudenheten. Fingertoppar som utforskar det okända.

    Nu har jag efter moget övervägande bestämt mig för att ha en affär. Enbart av den anledningen att jag ta mig fan är värd det. Jag kommer att sköta det snyggt såklart och ge min älskarinna det klara regelverket från början. Jag kommer inte lova henne något och garantera att det aldrig kommer ut och eventuellt genera min fru.

    Jag har försökt att prata med min fru. Men hon är väldigt konventionell och konservativ. Hon är rädd för förändring. Hon är fantastisk på alla andra sätt.

    Och ja - självklart önskar jag min fru samma nöje och hoppas att hon sköter det snyggt och att hon inte får dåligt samvete.

    Är det någon som har erfarenheter av detta? Jag vet att jag sätter äktenskapet på spel. Men livet är fullt av risker. Jag vill inte dö nyfiken......

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-18 18:40
    För dig som inte orkar läsa hela tråden, här kommer en snabb återblick:

    Jag tycket att man kunde diskutera ehuruvida trohetslöftet är så viktigt i detta samhälle. Skulle vi inte må bättre av att det inte är sååååå skuldbelagt att ha sex med någon annan? Det blir utan tvekan lite slentrian i sexlivet efter 20-30 år har båda könen get uttryck för i tråden.

    Ojojoj, det skulle jag inte ha gjort. Alla mörkrets frikyrkosystrar sprang till denna digitala skampåle och kastade de fulaste orden de kunde uppbåda på mig. Jag var det äckligaste som fanns. Dessa kvinnor visste precis hur jag var och hur min hustru vill ha det. Med fingrar insmorda i svavelsyra skrev de så det glödde hur vidrig jag är.

    Men jag skuttade vidare på tangentbordet och lät mig inte träffas av så många av giftkulorna.

    Och sedan trådstarten har jag haft sex med en annan kvinna. Det var fantastiskt att få låta fingrarna vandra över outforskad terräng, det var så innerligt, exotiskt och fint och sensuellt. Jag önskar alla den upplevelsen. Alla!

    Och för dig som har haft den, eller som står inför den: Njut och förgås inte av dåligt samvete. Oavsett vad vissa kommer att skriva i tråden om ungefär 15 sekunder från nu...

  • Svar på tråden Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.
  • Anonym (Fuchsia)
    Anonym (Viva kärlek och bra sex) skrev 2015-02-09 00:10:21 följande:

    Hej allihopa!

    Här nedan har jag samlat en del citat från den här tråden. 

    Det som vissa skribenter alltså hoppar sig alldeles jättearga för är det faktumet att jag inte berättar för min fru. Detta blir man jättearg över utan att känna min fru. 

    Jag tror mig veta hur min fru vill ha det. Hon vill absolut inte skiljas, det vet jag med säkerhet. Hon vill inte bli lämnad. Hon har ett bra liv med mig och det vi gör med vänner och släkt. 

    Hon vill inte heller ha sex särskilt ofta, inte med mig i alla fall. 

    Detta har jag accepterat under flera år. Ett ganska vitt äktenskap. 

    Men nu vill jag ha sex med någon annan. Bara sisådär. Alla såren som jag skulle skapa med att skilja mig tror jag att min hustru och barn skulle lida av.

    Jag vill heller inte vara den snuskgubbe jag blivit utmålad som. Mina sexuella fantasier ligger hos kvinnor som är äldre än mig och med viss rondör. Kvinnor som även dom bara vill ha det skönt en stund utan alla andra förpliktelser. Alltså "jaga lammkött" är verkligen inte jag.

    Är jag verkligen så gräslig? Är äktenskapslöftet om evig trohet det viktigaste vi har i den värld som vi skapar? Jag är så förundrad över ert hat. 

    ----------


    Jaha? Du vågar alltså inte berätta för din fru vad du gjort?


    Tja, om ett knull bara är ett knull, varför vågar du inte säga till din fru vad du gjort? Jag menar om det nu är så ofarligt så borde det väl vara lugnt att berätta det för henne?


    ?så är det du och inte jag som springer omkring och blåser frugan, gömmer dig bakom en rad patetiska ursäkter och är för feg för att stå för det du gör inför henne.


    ?svarar du bara helt enkelt på frågan. Går väl snabbare än att ducka på det viset du gör nu.


    Är du "värd det"? Ha då lite värdighet och kommunicera detta med din fru så att hon också får fatta ett eget beslut om hon tycker att det är VÄRT eller inte.


    Rätt stor skillnad mellan att komma överens om att ha sex med andra och att gå bakom ryggen, som TS?


    Så oerhört feg du är.


    Jag tycker det är fruktansvärt fegt att gå bakom ryggen på sin partner för att EN sak i förhållandet inte funkar. Är sexet viktigare än partnern, gör partnern den tjänsten att göra slut istället. Man är ingen reko make o far om man inte är ärlig.


    Problemet är inte att du vill ha passion utan att du vill ljuga för din fru. Hade du skrivit att du vill ha passion och berätta om dina planer för din fru så hade du sannolikt fått helt andra svar.


    Alltså du är verkligen ett unikum i att kläcka ur dig klyshor TS.... Ärlighet är en gråskala... vilket kvalificerat skitsnack...vem och varför man ljuger spelar väl ingen roll, poängen är väl snarare ATT man ljuger.


    Skilj dig och knulla runt om du vill, men gå inte bakom ryggen på någon som du LOVAT trohet och lojalitet till. Det är bara fult och ett stort svek. 


    Oavsett hur mycket du vill rationalisera det så är det fortfarande fult, illojalt och smutsigt. 


    Antingen så gör du det schysst och skiljer dig från din fru eller så efterlever det löfte du lovade henne i kyrkan.


    Ett knull betyder ingenting jämfört med det ni redan har och kan få med lite arbete. Du kan inte äta kakan och ha den kvar.


    Jag anser att det enda schyssta du kan göra mot din fru är att säga någonting i stil med: "Om inte du vill förändra vårt sexliv så måste jag få ligga med andra eller så vill jag lämna dig (om det är det du vill hellre än att fortsätta ha det som ni har det)". Det är aldeig okej att bedra någon som du älskar oavsett anledning.


    Nu blir det läskigt känner jag...är det en ny Göran Lindberg vi har att göra med?


    Igen - problemet är inte att du skulle vilja eller kunna vara nära en eller en flera kvinnor. Du måste ju bara vara ärlig med det, det är vad det handlar om.


     


    Såhär är det alltid på FL. Folk älskar att ladda ur sig svavelosande stycken. En del har det nog som hobby att få kläcka ur sig hemskheter med gott samvete. Fienden är ju uppenbarligen ett svart får. I

    I många andra trådar där TS uppenbarligen är ett offer händer ofta samma sak. Folk vill alltid fört eller senare läxa upp TS. Oftast ökar aggressiviteten ju senare folk anländer. Jag tror ibland det beror på att när en tråd är lång så orkar de inte läsa allt och får därmed inte alla valörer. Ibland beror det eventuellt på att när de läser så blir tidslinjen kort. En tråd som utspelats under flera veckor blir 15 minuter lång. Man läxar då upp TS för att vara velig och ändra sig då hon/han kanske jobbar sig igenom en kris.

    Du velar i alla fall inre på något vis. Folk här älskar att hata dig ändå.

    I ditt fall skulle man kanske kunna säga att ni har en tyst överenskommelse. Ni har pratat om saken flera gånger. Hon ändrar sig inte. Du har gett henne fri. Hon gör inte detsamma. Det kan bero på att hon inget vill veta. Ger hon dig fri så vet hon vas du gör. Men det kan fortfarande vara så att hon stoppar huvudet i sanden.

    Ingen vet

    Du kan leva så här i flera år. Det kan gå bra. Der kan gå åt helvete med stor smärta.
  • Anonym (Svammel)
    Anonym (Viva kärlek och bra sex) skrev 2015-02-09 00:10:21 följande:

    Hej allihopa!

    Här nedan har jag samlat en del citat från den här tråden. 

    Det som vissa skribenter alltså hoppar sig alldeles jättearga för är det faktumet att jag inte berättar för min fru. Detta blir man jättearg över utan att känna min fru. 

    Jag tror mig veta hur min fru vill ha det. Hon vill absolut inte skiljas, det vet jag med säkerhet. Hon vill inte bli lämnad. Hon har ett bra liv med mig och det vi gör med vänner och släkt. 

    Hon vill inte heller ha sex särskilt ofta, inte med mig i alla fall. 

    Detta har jag accepterat under flera år. Ett ganska vitt äktenskap. 

    Men nu vill jag ha sex med någon annan. Bara sisådär. Alla såren som jag skulle skapa med att skilja mig tror jag att min hustru och barn skulle lida av.

    Jag vill heller inte vara den snuskgubbe jag blivit utmålad som. Mina sexuella fantasier ligger hos kvinnor som är äldre än mig och med viss rondör. Kvinnor som även dom bara vill ha det skönt en stund utan alla andra förpliktelser. Alltså "jaga lammkött" är verkligen inte jag.

    Är jag verkligen så gräslig? Är äktenskapslöftet om evig trohet det viktigaste vi har i den värld som vi skapar? Jag är så förundrad över ert hat. 

    ---------- 


    Vi tar det en gång till - Du vågar alltså inte berätta för din fru? Du kan skriva inlägg efter inlägg här i tråden om hur rätt och riktigt du handlar, men för den person du valt att leva med så kan du inte stå för vad du gjort? 
  • Anonym (Sårad Man)
    Anonym (Svammel) skrev 2015-02-09 08:03:25 följande:
    Vi tar det en gång till - Du vågar alltså inte berätta för din fru? Du kan skriva inlägg efter inlägg här i tråden om hur rätt och riktigt du handlar, men för den person du valt att leva med så kan du inte stå för vad du gjort? 
    Jag säger detsamma. Jag har läst dina inlägg TS, men jag kan inte se någonstans att du berättat för din fru. Du kan tycka att du känner henne, och du känner henne garanterat mer än vi, men man känner aldrig en människa så bra som man tror.

    Jag tycker att det är fegt att gå bakom ryggen. I mitt fall hade jag önskat att min fru berättat att hon var missnöjd med vårt förhållande så att vi antingen kunde ha arbetat på det eller skiljt oss så att jag kunde få chansen att hitta en ny (vilket jag nu har gjort - och hon är yngre och hetare än min fru var så jag kanske har god karma).

    Att däremot ha ett öppet förhållande som båda är nöjd med är helt OK. Jag tycker att du ska satsa på det TS. Om din fru inte vill ha sex med dig men inte har något emot att du har sex med andra skulle det ju funka alldeles utmärkt!
  • Fool
    Anonym (Viva kärlek och bra sex) skrev 2015-02-09 00:10:21 följande:

    Hej allihopa!

    Här nedan har jag samlat en del citat från den här tråden. 

    Det som vissa skribenter alltså hoppar sig alldeles jättearga för är det faktumet att jag inte berättar för min fru. Detta blir man jättearg över utan att känna min fru. 

    Jag tror mig veta hur min fru vill ha det. Hon vill absolut inte skiljas, det vet jag med säkerhet. Hon vill inte bli lämnad. Hon har ett bra liv med mig och det vi gör med vänner och släkt. 

    Hon vill inte heller ha sex särskilt ofta, inte med mig i alla fall. 

    Detta har jag accepterat under flera år. Ett ganska vitt äktenskap. 

    Men nu vill jag ha sex med någon annan. Bara sisådär. Alla såren som jag skulle skapa med att skilja mig tror jag att min hustru och barn skulle lida av.

    Jag vill heller inte vara den snuskgubbe jag blivit utmålad som. Mina sexuella fantasier ligger hos kvinnor som är äldre än mig och med viss rondör. Kvinnor som även dom bara vill ha det skönt en stund utan alla andra förpliktelser. Alltså "jaga lammkött" är verkligen inte jag.

    Är jag verkligen så gräslig? Är äktenskapslöftet om evig trohet det viktigaste vi har i den värld som vi skapar? Jag är så förundrad över ert hat. 

    ----------


    Jaha? Du vågar alltså inte berätta för din fru vad du gjort?


    Tja, om ett knull bara är ett knull, varför vågar du inte säga till din fru vad du gjort? Jag menar om det nu är så ofarligt så borde det väl vara lugnt att berätta det för henne?


    ?så är det du och inte jag som springer omkring och blåser frugan, gömmer dig bakom en rad patetiska ursäkter och är för feg för att stå för det du gör inför henne.


    ?svarar du bara helt enkelt på frågan. Går väl snabbare än att ducka på det viset du gör nu.


    Är du "värd det"? Ha då lite värdighet och kommunicera detta med din fru så att hon också får fatta ett eget beslut om hon tycker att det är VÄRT eller inte.


    Rätt stor skillnad mellan att komma överens om att ha sex med andra och att gå bakom ryggen, som TS?


    Så oerhört feg du är.


    Jag tycker det är fruktansvärt fegt att gå bakom ryggen på sin partner för att EN sak i förhållandet inte funkar. Är sexet viktigare än partnern, gör partnern den tjänsten att göra slut istället. Man är ingen reko make o far om man inte är ärlig.


    Problemet är inte att du vill ha passion utan att du vill ljuga för din fru. Hade du skrivit att du vill ha passion och berätta om dina planer för din fru så hade du sannolikt fått helt andra svar.


    Alltså du är verkligen ett unikum i att kläcka ur dig klyshor TS.... Ärlighet är en gråskala... vilket kvalificerat skitsnack...vem och varför man ljuger spelar väl ingen roll, poängen är väl snarare ATT man ljuger.


    Skilj dig och knulla runt om du vill, men gå inte bakom ryggen på någon som du LOVAT trohet och lojalitet till. Det är bara fult och ett stort svek. 


    Oavsett hur mycket du vill rationalisera det så är det fortfarande fult, illojalt och smutsigt. 


    Antingen så gör du det schysst och skiljer dig från din fru eller så efterlever det löfte du lovade henne i kyrkan.


    Ett knull betyder ingenting jämfört med det ni redan har och kan få med lite arbete. Du kan inte äta kakan och ha den kvar.


    Jag anser att det enda schyssta du kan göra mot din fru är att säga någonting i stil med: "Om inte du vill förändra vårt sexliv så måste jag få ligga med andra eller så vill jag lämna dig (om det är det du vill hellre än att fortsätta ha det som ni har det)". Det är aldeig okej att bedra någon som du älskar oavsett anledning.


    Nu blir det läskigt känner jag...är det en ny Göran Lindberg vi har att göra med?


    Igen - problemet är inte att du skulle vilja eller kunna vara nära en eller en flera kvinnor. Du måste ju bara vara ärlig med det, det är vad det handlar om.


     



    Verkar vara ett väldigt omständigt sätt att slippa svara på en enkel fråga...om det du gör är så oskyldigt varflör vågar du inte stå för det inför din fru?
  • Anonym (Fegt)
    Anonym (Viva kärlek och bra sex) skrev 2015-02-09 00:10:21 följande:

    Hej allihopa!

    Här nedan har jag samlat en del citat från den här tråden. 

    Det som vissa skribenter alltså hoppar sig alldeles jättearga för är det faktumet att jag inte berättar för min fru. Detta blir man jättearg över utan att känna min fru. 

    Jag tror mig veta hur min fru vill ha det. Hon vill absolut inte skiljas, det vet jag med säkerhet. Hon vill inte bli lämnad. Hon har ett bra liv med mig och det vi gör med vänner och släkt. 

    Hon vill inte heller ha sex särskilt ofta, inte med mig i alla fall. 

    Detta har jag accepterat under flera år. Ett ganska vitt äktenskap. 

    Men nu vill jag ha sex med någon annan. Bara sisådär. Alla såren som jag skulle skapa med att skilja mig tror jag att min hustru och barn skulle lida av.

    Jag vill heller inte vara den snuskgubbe jag blivit utmålad som. Mina sexuella fantasier ligger hos kvinnor som är äldre än mig och med viss rondör. Kvinnor som även dom bara vill ha det skönt en stund utan alla andra förpliktelser. Alltså "jaga lammkött" är verkligen inte jag.

    Är jag verkligen så gräslig? Är äktenskapslöftet om evig trohet det viktigaste vi har i den värld som vi skapar? Jag är så förundrad över ert hat. 

    ----------



    Att du bejakar din lust är verkligen inte gräsligt. Jag kan absolut förstå din längtan efter hett och passionerat sex. Och det är heller inget konstigt att du inte vill lämna din fru och det liv du delar med henne.

    Men, problemet som jag ser det är att du inte anser att du sviker din fru trots att du nog inte har varit helt tydlig med vad du valt att göra. Det är det som många hakar upp sig på. Att du tar beslut som påverkar ert liv hon inte får medverka i. Har du verkligen i klarspråk sagt att du vill ha sex med andra, att du kommer att ha det oavsett vad hon säger och att du är beredd att ta konsekvenserna? Om svaret är ja, så är det ju bara att njuta på. Om svaret är nej, då sviker du henne och det ni kommit överens om. Och det tycker jag är fegt.
  • Anonym (ms)

    Intressant tråd. Dubbelt ämne, det finns så otroligt mycket förutbestämda regler och normer för hur man ska leva sitt liv i tvåsamhet. Själv i ett långvarigt äktenskap, vill inte lämna det liv vi har. Det är tryggt och bekvämt, vi har ganska kul ihop och ger varandra stor frihet med egentid osv. Har ALDRIG varit otrogen eller ens petat på andra män på dessa 20 år. Jag älskar min man på gott och ont, men det finns dagliga små irritationsmoment som är svåra att bortse ifrån. Inga stora grejer kanske men....passionen är borta och min sexlust är tyvärr på ett minimum. 

    Har inget behov av att leta aktivt efter andra på samma sätt som du enbart för att ha sex. För mig har det med kemin till den specifika personen att göra, skulle inte kunna söka random sexpartners bara för att stilla ett behov, då attraktion för mig gäller personen och måste uppstå först innan jag känner lust, det går liksom inte att lägga åt sidan. Uppstår inte den kemin eller passionen uppstår heller inte lusten till sex. 
    Som någon skrev i tråden, "passion är inget man kan bestämma sig för att man ska ha, passion förutsätter starka känslor och det är inget som kommer på beställning. Det är något som händer en, som drabbar en utan förvarning".
    Nåt sånt hände för ett tag sen. Träffade på en man som fullkomligen svepte mig av banan. Vi känner inte varandra, träffades kort och tillfälligt och har inte ens pratat särskilt ingående. Men den kemin och passionen som jag upplevde (och han också) var extremt stark. Det ledde inte till sex men jag kan självklart inte låta bli att undra hur fantastiskt det hade kunnat vara med den kemin....
    Vi har inte haft kontakt därefter. Han har också ett förhållande. Jag är ledsen för jag inser att jag förmodligen aldrig någonsin kommer att få känna samma otroliga känsla igen (eftersom jag inte gör det med min man längre, även om jag älskar honom på andra sätt).
    Det är alltså en enda annan person på alla dessa år som påverkat mig så starkt (och det vet han inte ens om själv). Hur kan det vara så att bara någon enstaka person kan ha en så stark effekt på en, medan 99% går spårlöst förbi? 
     Blev kallad slampa i en annan tråd när jag bara ville få utlopp för min frustration, men det är så långt ifrån den jag är även om jag självklart förstår att det jag kände och gjorde inte är ok enligt de moraliska normer som gäller i samhället. Jag var förvisso inte ensam slampa i den situationen, vi var två.....  
    Det var helt oväntat och o
    planerat, det bara hände och det var otroligt omtumlande att känna den där starka känslan. Nu har jag en lång och tung väg att gå för att komma över det suget som han väckte, det var nåt helt nytt för mig. Vill inget hellre än att få se honom igen men inser att det inte kommer att ske. 

    Jag tycker det är modigt att ta upp såna här tabubelagda ämnen. Kan också tycka det är märkligt hur man kan ösa skit och okvädesord och döma andra när man inte känner personerna i fråga (dig och din fru). Ni måste vara fria att leva ert liv som ni vill. Att känna attraktion och lust till andra personer betyder inte att man inte kan älska, respektera och vilja leva ett liv tillsammans med en viss människa. Att känna attraktion och lust till andra borde bara betyda att man är ganska sund och normal i huvudet, det borde vara ett grundläggande behov hos människan.
    Därmed naturligtvis inte sagt att man alltid måste agera på sina lustar.....Jag ogillar hur alla "rättskaffens människor" moraliserar över detta och tabubelägger instinker och grundläggande behov och känslor, och förstår att vi aldrig någonsin kommer att kunna få en annan syn på detta i Sverige. Titta på Sydeuropa t ex. Där skiljer man sig mindre men det finns en tyst acceptans i samhället att både män och kvinnor skaffar sig älskare eller älskarinnor. Familjelivet är untouchable, kärlekslivet inte lika heligt... 

  • Anonym (Vardag)

    Mycket bra skrivet! Kul att läsa ett vettigt inlägg. Tack anonym ms.

  • Fool
    Anonym (ms) skrev 2015-02-09 12:08:17 följande:

    Intressant tråd. Dubbelt ämne, det finns så otroligt mycket förutbestämda regler och normer för hur man ska leva sitt liv i tvåsamhet. Själv i ett långvarigt äktenskap, vill inte lämna det liv vi har. Det är tryggt och bekvämt, vi har ganska kul ihop och ger varandra stor frihet med egentid osv. Har ALDRIG varit otrogen eller ens petat på andra män på dessa 20 år. Jag älskar min man på gott och ont, men det finns dagliga små irritationsmoment som är svåra att bortse ifrån. Inga stora grejer kanske men....passionen är borta och min sexlust är tyvärr på ett minimum. 

    Har inget behov av att leta aktivt efter andra på samma sätt som du enbart för att ha sex. För mig har det med kemin till den specifika personen att göra, skulle inte kunna söka random sexpartners bara för att stilla ett behov, då attraktion för mig gäller personen och måste uppstå först innan jag känner lust, det går liksom inte att lägga åt sidan. Uppstår inte den kemin eller passionen uppstår heller inte lusten till sex. 
    Som någon skrev i tråden, "passion är inget man kan bestämma sig för att man ska ha, passion förutsätter starka känslor och det är inget som kommer på beställning. Det är något som händer en, som drabbar en utan förvarning".
    Nåt sånt hände för ett tag sen. Träffade på en man som fullkomligen svepte mig av banan. Vi känner inte varandra, träffades kort och tillfälligt och har inte ens pratat särskilt ingående. Men den kemin och passionen som jag upplevde (och han också) var extremt stark. Det ledde inte till sex men jag kan självklart inte låta bli att undra hur fantastiskt det hade kunnat vara med den kemin....
    Vi har inte haft kontakt därefter. Han har också ett förhållande. Jag är ledsen för jag inser att jag förmodligen aldrig någonsin kommer att få känna samma otroliga känsla igen (eftersom jag inte gör det med min man längre, även om jag älskar honom på andra sätt).
    Det är alltså en enda annan person på alla dessa år som påverkat mig så starkt (och det vet han inte ens om själv). Hur kan det vara så att bara någon enstaka person kan ha en så stark effekt på en, medan 99% går spårlöst förbi? 
     Blev kallad slampa i en annan tråd när jag bara ville få utlopp för min frustration, men det är så långt ifrån den jag är även om jag självklart förstår att det jag kände och gjorde inte är ok enligt de moraliska normer som gäller i samhället. Jag var förvisso inte ensam slampa i den situationen, vi var två.....  
    Det var helt oväntat och oplanerat, det bara hände och det var otroligt omtumlande att känna den där starka känslan. Nu har jag en lång och tung väg att gå för att komma över det suget som han väckte, det var nåt helt nytt för mig. Vill inget hellre än att få se honom igen men inser att det inte kommer att ske. 

    Jag tycker det är modigt att ta upp såna här tabubelagda ämnen. Kan också tycka det är märkligt hur man kan ösa skit och okvädesord och döma andra när man inte känner personerna i fråga (dig och din fru). Ni måste vara fria att leva ert liv som ni vill. Att känna attraktion och lust till andra personer betyder inte att man inte kan älska, respektera och vilja leva ett liv tillsammans med en viss människa. Att känna attraktion och lust till andra borde bara betyda att man är ganska sund och normal i huvudet, det borde vara ett grundläggande behov hos människan.
    Därmed naturligtvis inte sagt att man alltid måste agera på sina lustar.....Jag ogillar hur alla "rättskaffens människor" moraliserar över detta och tabubelägger instinker och grundläggande behov och känslor, och förstår att vi aldrig någonsin kommer att kunna få en annan syn på detta i Sverige. Titta på Sydeuropa t ex. Där skiljer man sig mindre men det finns en tyst acceptans i samhället att både män och kvinnor skaffar sig älskare eller älskarinnor. Familjelivet är untouchable, kärlekslivet inte lika heligt... 


    Sorry men du har alldeles fel, det finns en enda gyllene regel kring förhållande av alla slag och det är ÄRLIGHET.... det som kritiseras (det du kallar för att moralisera) inte inte vad man känner utan att man anser sig ha rätten att gå bakom ryggen på sin partner, att man anser sig ha rätten att själv sätta gränserna för det gemensamma förhållande lite som det passar en själv för tillfället pga att man fick känslor.

    Mao, det som ifrågasätts är INTE om ens känslor är ok eller inte utan om dessa känslor ger dig rätten att gå bakom ryggen på din parter. Du får känna vad du vill, men det ger dig inte rätten att blåsa din partner. Svårare än så är det inte
  • Anonym (ms)

    Nej, du har rätt i det du skriver. Självklart har man inte rätt att blåsa sin partner.
    Men en enstaka oväntad händelse som kvävs i sin linda kanske inte är värd att riskera ett långvarigt förhållande för och såra den andra personen. Det var inte bra att det hände, det är jag den första att fatta, men det gjorde det och det var totalt oväntat och planerat. Vi har som sagt inte haft nån mer kontakt. Det är naturligtvis en helt annan sak om man inleder en relation. Men man utgår väl från sig själv, hade motsvarande hänt min man så hade jag helst inte velat veta om det var en enstaka händelse. Jag vet att 99% anser att detta är en svart och vit fråga, själv tillåter jag en liten gråzon på den övriga procenten. Det är inte alltid så jäkla enkelt att leva i tvåsamhet. 

  • Fool
    Anonym (ms) skrev 2015-02-09 15:34:02 följande:

    Nej, du har rätt i det du skriver. Självklart har man inte rätt att blåsa sin partner.

    Men en enstaka oväntad händelse som kvävs i sin linda kanske inte är värd att riskera ett långvarigt förhållande för och såra den andra personen. Det var inte bra att det hände, det är jag den första att fatta, men det gjorde det och det var totalt oväntat och planerat. Vi har som sagt inte haft nån mer kontakt. Det är naturligtvis en helt annan sak om man inleder en relation. Men man utgår väl från sig själv, hade motsvarande hänt min man så hade jag helst inte velat veta om det var en enstaka händelse. Jag vet att 99% anser att detta är en svart och vit fråga, själv tillåter jag en liten gråzon på den övriga procenten. Det är inte alltid så jäkla enkelt att leva i tvåsamhet. 


    Fast nu ser du återigen allt från en enda synvinkel vilket jag anser att man inte kan göra så i ett gemensamt förhållande. Som singel kan man kanske resonera så men så fort man är två personen som ska samsas om något, tex ett förhållande så är det bådas synpunkter som gäller inte bara ens egna. Man kan tycka vad man vill om sina handlingar men det är fortfarande upp till båda att avgöra om man vill eller inte vill fortsätta samarbetet.

    Det är inte upp till dig att avgöra hur allvarligt ett snedsteg är för ert förhållande det är upp till er båda

    Det är inte upp till dig att avgöra vad din partner bör eller inte bör få veta det är upp till honom själv

    Du utgår hela tiden ifrån vad du själv tycker och ignorerar att din partner inte är du utan en egen individ med egna tankar och egna känslor som du anser dig ha rätten att strunta i baserat på vad du själv tycker.

    Du anser att det finns gråzoner alltså är det självklart att din partner kommer tycka likadant?

    Du skulle inte vilja veta om en enstaka händelse alltså gäller det även din partner?

    Jag tycker inte man kan resonera så i ett förhållande, har man svårt att acceptera andra människors egna vilja så bör man kanske hellre vara singel
Svar på tråden Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.