Jag är en reko man och far. Men nu är jag värd att älska med nån annan.

Nej, du har rätt i det du skriver. Självklart har man inte rätt att blåsa sin partner.
Men en enstaka oväntad händelse som kvävs i sin linda kanske inte är värd att riskera ett långvarigt förhållande för och såra den andra personen. Det var inte bra att det hände, det är jag den första att fatta, men det gjorde det och det var totalt oväntat och planerat. Vi har som sagt inte haft nån mer kontakt. Det är naturligtvis en helt annan sak om man inleder en relation. Men man utgår väl från sig själv, hade motsvarande hänt min man så hade jag helst inte velat veta om det var en enstaka händelse. Jag vet att 99% anser att detta är en svart och vit fråga, själv tillåter jag en liten gråzon på den övriga procenten. Det är inte alltid så jäkla enkelt att leva i tvåsamhet. 

Fast nu ser du återigen allt från en enda synvinkel vilket jag anser att man inte kan göra så i ett gemensamt förhållande. Som singel kan man kanske resonera så men så fort man är två personen som ska samsas om något, tex ett förhållande så är det bådas synpunkter som gäller inte bara ens egna. Man kan tycka vad man vill om sina handlingar men det är fortfarande upp till båda att avgöra om man vill eller inte vill fortsätta samarbetet.

Det är inte upp till dig att avgöra hur allvarligt ett snedsteg är för ert förhållande det är upp till er båda

Det är inte upp till dig att avgöra vad din partner bör eller inte bör få veta det är upp till honom själv

Du utgår hela tiden ifrån vad du själv tycker och ignorerar att din partner inte är du utan en egen individ med egna tankar och egna känslor som du anser dig ha rätten att strunta i baserat på vad du själv tycker.

Du anser att det finns gråzoner alltså är det självklart att din partner kommer tycka likadant?

Du skulle inte vilja veta om en enstaka händelse alltså gäller det även din partner?

Jag tycker inte man kan resonera så i ett förhållande, har man svårt att acceptera andra människors egna vilja så bör man kanske hellre vara singel

 Den som tiger samtycker heter det...

I den andra tråden som handlar om samma sak fast tvärtom i Den reko hustrun... skriver TS "För några år sedan kokade det över för mig. Jag skrek till min fru att jag vill testa nytt när det gällde sex "Jag kanske vill testa en buttplugg!! Det kanske gör ont, men jag vill känna det i min kropp!! Eller binda dig så att du är i mitt våld!! Din orgasm är mitt problem!! Jag vill vara porrig!! Jag vill knulla i en skog!! Jag vill att du ska gå på en restaurang utan trosor!!"... och vad jag nu skrek. Jag var inte hotfull. Inte aggressiv. Mer arg och desperat. Och eftersom mina funderingar inte ligger enormt högt upp på kinky-skalan kändes det inte som att jag låste upp alla förbjudna portar.

Min hustru svarade "Jag vet inte, jag ska tänka på saken". Och tänker gör hon än... "

så jo jag tycker han sagt vad han vill ha av henne. Man kan inte vara så blåögd att man efter ett sån mening inte förstår att risken finns att man provar det någon annanstans. Den som tiger samtycker heter det...

Jag tycker mig märka en klar skillnad mellan manliga och kvinnliga svar. Och även om jag kallats patetisk och att en viss hätskhet så spårar jag enbart den typen av svar till rädsla. Jag lämnar den typen av polemik och försöker att lyfta frågan till något större:

Vilka skyldigheter har man gentemot sig själv? Förutsatt att man bidragit till flockens väl och ve. Gjort allt det som verkar vara familjenormen.

Nu då? Jag tycker att jag är värd passionens pirr. Fjärilshjordens flykt i magen. Andningen tätt, tätt, tätt. Och inte bara jag - det är alla förunnat. Du som läser det här. Din morsa....

Är det en förändring i normerna som är på gång?

Postade innan jag var klar... fortsätter här.....

Som Johan75 är inne på så finns det stora olikheter mellan ditt resonemang och TS, Du verkar anse att det inte är ok att bedra sin partner men att det är förståeligt varför folk trillar dit ibland.. TS däremot verkar anse att han har all rätt att bedra sin partner pga alla anledningar han radat upp sen trådstarten, han verkar heller inte se något fel i det han gör och alla som inte håller med honom lever tråkiga liv och är inte lika modiga som honom, han verkar anse att just han är den som sitter på sann levnadsglädje trotts att det innebär att han bedrar sin partner......  .

Möjligen finns det likheter i de känslomässiga bitarna hur TS kom till den punkten han är som du känner igen dig i, men i övrigt verkar ni resonera väldigt olika.

Avslutningsvis vill jag ge dig en eloge för sättet du hanterade din situation på när det begav sig, det är långt ifrån alla som har den styrkan.... tex TS..

Tack Fool för de sista orden. Det kan vara jävligt tufft även för den som begår felet och har känslan kvar... Den var för underbar för att vilja ha gått miste om den men samtidigt så opassande. Att nånting så fel kan kännas så rätt och fantastiskt... Önskar saker och ting vore annorlunda. Faktiskt. Och ja, nu när jag läser era kommentarer så ser jag att det finns skillnader i TS och min attityd, tyckte från början att det var lite samma sak men det är det inte.

Det är så roligt. Varje gång jag skriver i den här tråden ökar uttagen av blodtryckssänkande medicin på apoteken i Jönköping.