Oktoberbebisar 2015

Svarar på några av de senaste frågorna här..
Vi skrev ut det på Facebook ungefär i vecka 20, då hade vi berättat för släkt, vänner och jobb.

Vi har fått reda på att det är en liten kille vi väntar på och gillar namnet Melker, Valter var också en favorit. Som flicknamn gillar vi Tuva. Killen ska få två mellannamn, ett släktnamn från min sida och ett från sambons. Känns bra och de passar fint ihop!

Jag har inte gått upp mycket, är i vecka 25 och har gått upp ca 3-4kg. Har däremot börjat känna av foglossning rätt ordentligt och har ont i svanken varje dag... :(

Glad midsommar!

Jag har gått upp 10kg nu. Är i vecka 24. Gick upp 25 förra gångerna. Har sån mega ångest över min vikt. Kan knappt glädjas över graviditeten

Våra söner heter båda Olof i andra namn. Sen har de varsitt annat ytterligare andranamn och såklart varsitt tilltalsnamn. De heter Melker och Otto. Trean ska heta Truls ** Olof. Vi har inte bestämt mitten namnet ännu.

Glad midsommar på er!

Tja, jag har det omvända bekymret. Jag har inte gått upp alls typ. Jag vet vilken vikt bm skrev på inskrivningen och när jag var där häromdagen för att ändra tid (v 25) gjorde vi det där vågen stod och jag har snarare gått ner några hekto. Jag hoppas inte det ska vara någon fara. Som tur är så är jag ju inte underviktig så det finns ju att ta av och magen har växt. Dock minns jag inte när jag började lägga på mig mer sist. Då vägde jag 2 kg mer än nu vid inskrivningen och gick upp 4-5 kg, å andra sidan har jag svårt att gå ner efteråt. Men då har jag ju o/turen att inte vara sugen på något under hela graviditeten, utan snarare mer äter för att jag ska. Lite bättre har det ju blivit, men jag får fortfarande tänka på att äta regelbundet för att inte få kväljningar.

Hur har ni det annars med sammandragningar och liknande?

Jag har märkt att dagar som varit stressigare kan jag känna mig som en klumpig elefant med en sten som ramlar neråt i magen när jag reser mig från sittande. Magen blir inte hård, men känns konstig. När jag ligger i sängen kan jag däremot känna hur det kryper över magen och den blir stenhård, annars har jag nog inte haft sammandragningar vid rörelse.

Jag märker av mycket mer rörelser den här gången än de två tidigare graviditeterna, främst när jag lägger mig ner på kvällen, då grejas det ordentligt, dock har jag inte lyckats känna det på utsidan med handen ännu.

Glad midsommar på er!

Tja, jag har det omvända bekymret. Jag har inte gått upp alls typ. Jag vet vilken vikt bm skrev på inskrivningen och när jag var där häromdagen för att ändra tid (v 25) gjorde vi det där vågen stod och jag har snarare gått ner några hekto. Jag hoppas inte det ska vara någon fara. Som tur är så är jag ju inte underviktig så det finns ju att ta av och magen har växt. Dock minns jag inte när jag började lägga på mig mer sist. Då vägde jag 2 kg mer än nu vid inskrivningen och gick upp 4-5 kg, å andra sidan har jag svårt att gå ner efteråt. Men då har jag ju o/turen att inte vara sugen på något under hela graviditeten, utan snarare mer äter för att jag ska. Lite bättre har det ju blivit, men jag får fortfarande tänka på att äta regelbundet för att inte få kväljningar.

Hur har ni det annars med sammandragningar och liknande?

Jag har märkt att dagar som varit stressigare kan jag känna mig som en klumpig elefant med en sten som ramlar neråt i magen när jag reser mig från sittande. Magen blir inte hård, men känns konstig. När jag ligger i sängen kan jag däremot känna hur det kryper över magen och den blir stenhård, annars har jag nog inte haft sammandragningar vid rörelse.

Jag märker av mycket mer rörelser den här gången än de två tidigare graviditeterna, främst när jag lägger mig ner på kvällen, då grejas det ordentligt, dock har jag inte lyckats känna det på utsidan med handen ännu. Andra graviditeten vet jag att jag hade moderkakan i framvägg och mindre rörelser så klart.

Hoppsan! Så trots ett felmeddelande kom inlägget fram ...

Jag har nog aldrig kunnat känna en sammandragning innan det varit dags att föda, tyvärr.

Är i vecka 22 nu, har gått upp 3kg o tycker inte magen växer nånting (mest min upplevelse tror jag) har oxå lite ångest inför viktökning o hoppas den här takten fortsätter :) har haft sammandragningar på jobbet varje dag i 4 veckor men verkar lugna ner sig nu när jag gått på semester :) Lillskrotan inne i magen buffar o tränar o gör allt för att påminna mig om att jag är gravid :) har fortfarande inte riktigt kunnat ta till mig graviditeten helt, men det kommer väl även om jag har stunder då jag bara vill att dom ska ta ut bebisen ur magen på mig NU för det gör ont o jag tycker bara den är jobbig. Har lite krig mellan känslor o hjärna här :p

Känner igen mig i det du skriver väldigt mycket. Tycker mitt fokus denna graviditetet är viktpanik :P Första barnet och är livrädd att gå upp 30 kilo. Gick inte upp alls tills vecka 20 och nu 6 veckor senare har jag gått upp 5 kilo så typ ett kilo i veckan. Hoppas inte det fortsätter i den här takten bara :O Huvudet säger att 5 kilo i min vecka är helt normalt, nästan för lite medan känslorna säger att jag vill tillbaka till startvikt. 

Har också väldigt svårt att ta till mig graviditeten och vill helst inte prata om den (svårt nu när magen verkligen syns dock...) Även om graviditeten var planerad så vet jag inte riktigt om jag var "redo" för det här i min öhm "unga" ålder ;) Jag är trots allt bara 29 ;) Även om jag känner bebis dagligen nu med sparkar och annat så vill jag helst att livet bara ska fortsätta som det var innan... :( Samtidigt så är en liten del av mig också förväntansfull på äventyret vi har framför oss men den delen blir lite tillbakatryckt av alla andra känslor.... Håller på med lite boande med inköp/förberedelser och den delen känns ok men tanken på att en "främling" ska komma och vända upp och ner på vår vardag är jag inte helt bekväm med! Samtligt så längtar jag tills graviditeten är över så det är väldigt blandade känslor här med - känslor och förstånd inte alls håller med varandra för det mesta. 

Det var ett tag sedan jag skrev här och kanske inte borde göra det heller...

Tyvärr blir det ingen oktoberfest för oss. På RUL upptäcktes en allvarlig missbildning och vi tvingades avbryta graviditeten i vecka 21. Födde en fin liten flicka i början på juni. Chocken, saknaden och sorgen är enorm.

Så snälla, uppskatta era små liv inne i magen till fullo. Släpp alla måsten, alla onödiga tankar om viktuppgång eller vilken vagn ni bör köpa. Ta vara på det som betyder något <3

Vilken fullkomlig mardröm ni måste genomleva! Jag är otroligt ledsen för er skull!!