Oktoberbebisar 2015

Jag vet precis hur du menar! Jag har tre och en halv veckor kvar och det känns som en evighet! Orkar inte vara gravid mer och vi längtar något otroligt efter vår lilla bebis! Tänk att få hålla i det lilla livet och få känna den "på riktigt" :D

Jag börjar också längta efter min dotter. Är i vecka 34, men ska ju snittas i vecka 37.

Jag har ganska ont, främst i ryggen, men även i bäckenet, ligamenten och har smärtsamma sammandragningar. Jag har svårt att sova på nätterna och är konstant trött. Att man har en pigg och nyfiken 15-månaders att springa efter om dagarna hjälper ju inte upp tröttheten precis...

Jag funderar lite på hur hon, min 15-månaders,  kommer att reagera när lillasyster kommer. Hittills har hon verkligen varit familjens lill-prinsessa, med två föräldrar och fyra ganska mycket äldre syskon som leker, gosar och tar hand om henne. Vi tycker att det är bara bra att det kommer en liten "konkurrent", så riskerar hon inte att bli så bortskämd, men vad kommer hon att tycka i början? Ett sådant litet barn kan man ju inte förbereda heller, hon förstår ju inte att det ligger en bebis i min mage.

Min tanke är att inte träffa storasyster för första gången efter förlossningen med en bebis i famnen, utan att jag hälsar på henne först och sedan visar lillasyster för henne. Vi planerar att inte låta syskonen hälsa på på sjukhuset, men det är mest för att det är oktober och förkylningstider (och det är inte ens säkert att de får hälsa på med tanke på att det då är säsong för RS-viruset...). Så, mitt första möte med nyblivna storasyster blir då hemma, när jag har varit borta i tre-fyra dagar (två-tre nätter). Att då direkt få se mig med en bebis i famnen kanske inte är så lyckat.

För att komplicera det hela så får jag ju inte lyfta och bära storasyster på flera veckor efter snittet, så jag har börjat redan nu att uppmuntra henne att till exempel själv klättra upp i mitt knä när jag sitter i soffan. Jag undviker att lyfta henne också, utan ber något äldre syskon eller min man att göra det (jag får ju så ont av tunga lyft i vilket fall som helst just nu). Men helt utan lyft blir det ju inte i nuläget (och det vill jag inte heller, hon är ju så go).

Det är 14 månader mellan mina äldsta, så det var ju lite samma situation. Storebror var våldsamt svartsjuk på sjukhuset, men så fort vi kom hem var det inga problem alls.

Hur har ni andra funderat kring syskon och svartsjuka? Vad har ni för erfarenheter?.

Grattis !

Tack så mycket!! Vecka 34+5 ska det vara, tappade visst en vecka Ska bli spännande att se hur amningen kommer igång, ska få hjälp att pumpa imorgon. Nu kom ju förlossningen igång av sig själv så det borde gå lite lättare än vid en planerat snitt kan jag tycka

Grattis! Vad skönt att allt har gått så bra med en sån liten filur. Det är fantastiskt att de är så starka så tidigt ändå.

Det är lite svårt att förstå att flera har börjat få så tidigt, det var ju bara förra veckan jag själv passerade den veckan och försökte börja ställa in mig på att det kan bli så tidigt om inte kroppen håller sig lugn trots en massa sammandragningar.

Självklart ska det bli spännande att se hur barnen reagerar på sitt syskon. 2-åringen pratar mycket om att mamma har bebis i magen och blir alldeles överlycklig när hon ser en bebis på stan. Så frågan är ju om hon blir lika lycklig av någon som bor här permanent. Samtidigt är hon ju pappas flicka så jag tror det underlättar mycket, men på dagarna är det ju jag som kommer få ta många strider och hon är ju minst sagt en bestämd ung dam med många tvära kast som kan reta fullständig gallfeber på en. Tuffast just nu är ju att hon ska göra och bestämma allt efter egen pipa, så när man ska iväg kommer det ju ta jättelång tid är jag rädd, eftersom ingen är helt självgående och man får ju bara hjälpa henne när hon efterfrågar det. Samtidigt har hon väldigt stor integritet och kramar sker bara på hennes villkor, så det blir intressant att se om bebisen mjukar upp henne eller om hon håller lite lagom distans, vilket kan vara skönt och underlätta passandet. Man lär ju få se upp med småsaker, då hon samtidigt är givmild när syrran är ledsen.

Min äldsta var 2,5 år när hon blev storasyster och det första hon sa när de sågs på sjukhuset var: jag gillar min lillasyster, så det var ju en bra start. De fick träffas utanför avdelningen och syrran låg i plastbaljan. Sedan har man fått hålla undan henne en del då hon lätt blir överexalterat och ville slänga sig över sin syster och den risken lär nog finnas nu med då hon lätt blir bufflig i sin iver. Det gäller mot mig också att det blir så dumt ibland som hon inte haft avsikt för, men hon har så svårt att bara ta det lugnt och lyckas inte styra t ex knän och huvud från att dunka i en. Annars tror jag hon kommer vara en stolt storasyster, även om hon kommer vilja få vara riktigt liten ibland och krypa upp i knät. Så där kan nog konkurrensen finnas kvar.

Då och då vill båda barnen se bilder från när de var bebisar på datorn, så det har blivit ganska ofta på sistone. Tyvärr slutade min kamera fungera upptäckte vi på förlossningen, så de första korten har bara sambon i sin telefon. Jag vet knappt om jag har sett dem, men egentligen borde vi se till att föra över dem till datorn nu för då blir det kanske lättare att förstå varför mamma är borta när lillasyster ser sig själv på sjukhuset.
Sambon är ju iväg på hemvärnsövning två gånger om året, men jag har nog bara sovit borta en natt utöver förlossningen sedan yngsta föddes. Dock har ju äldsta sovit hos sin pappa i perioder, så där har det ju varit tvärtom sedan hon föddes.

Nästa vecka får jag väl ta en sväng till biblioteket och låna lite syskonböcker så vi kan läsa och prata om vad bebisar gör och vad de kan göra med bebisen. Den äldsta tror att hon kan lära bebisen prata direkt och tror den redan kan säga ga-ga fast jag försöker påtala att de bara kan skrika i början. Jag vet att vi gjorde detsamma sist och att hon gärna läste böckerna efter bebisen hade kommit också.

Grattis!! <3

Blir också mer och mer sugen nu... 28 dagar kvar till BF idag! Jobbar två veckor till (50%) och det tror jag blir lite räddningen, veckorna går så mycket fortare då tycker jag! Men de sista två kommer säkert gå låååångsamt... hoppas på att lillebror kommer lite tidigare, men tror inte det egentligen då storebror kom på bf+6 - men några dagar närmare BF vore trevligt!! :)

Vi har inte tänkt så mycket kring storebror ännu, han fyller 4 nu i oktober och han är väldigt medveten om vad som väntar och älskar att hjälpa till, så det kommer han få göra så mycket han vill! :) Jag tror det kommer gå bra!

Nä det tycker inte jag heller, förstår att det är jobbigt när han tror att du bara är lat o att han själv dessutom inte är beredd att gå in o "täcka" för dig i hemmet en kort period... Sen är det ju bra om barnen hjälper till o hålla undan så man kommer åt allt lättare. Har oxå insett att det är enorm skillnad på vilken syn folk har när det gäller vad som är stökigt o städat, väldigt olika preferenser, så har upplevt att en person anser att behovet av en storstädning är akut medan en annan knappt lyfter ett ögonbryn. Vad säger han om du förklarar att du tycker det behövs mer för att du ska må bra?

Kan det inte bara vara hennes reaktion på att en förändring är på g?

Min mage har oxå betett sig konstigt dom senaste dagarna (gasig o lös) men tror det är en liten reaktion på att det blivit lite mycket snurr i huvudet med fix inför flytt o bebis o att båda våra bilar plötsligt havererar :o

Slemspår i trosorna? Jag tror inte jag skulle märka det då jag har rätt mycket flytningar hela tiden :P

Grattis :d

Usch, vilken dålig tajming med bilarna, sånt är så jobbigt och dyrt. Jag hoppas ni löser det ändå.

Flytningar har jag nog också lite grann, men inte så det märks så tydligt, de hinner ju torka in. Det vet jag att man får massor av strax innan förlossningen, så har det åtminstone varit för mig. Med första barnet blev jag osäker om det bara var flytningar eller vattnet som hade börjat sippra så vi var inne på en kontroll. De konstaterade ingen vattenavgång, men 2 dagar senare föddes hon i alla fall.