• mammaA93

    Oktoberbebisar 2015

    Tråd för oss med BF i oktober!

    Jag plussade i förrgår och har bf 3/10! :) Hoppas fler hittar hit och att vi kan följas åt under graviditeterna.

  • Svar på tråden Oktoberbebisar 2015
  • joannabelle

    Hej allihopa! Glad
    Jag väntar mitt första barn och har BF 12 oktober (är i vecka 37), vilket är snart!

    Jag måste bara fråga hur ni andra mår nu på sluttappen? Jag är så otroligt känslig och har varit sedan några veckor tillbaka. Det svänger något otroligt från att ha hur mycket livsglädje som helst till att allt kan kännas hopplöst och tungt. Helt otroligt hur dessa hormoner kan påverka humöret, finns inga mellanlägen heller utan här svänger det kraftigt mest synd om sambon som får stå ut med detta haha. 

  • Embla twopointoh
    joannabelle skrev 2015-09-18 18:24:36 följande:

    Hej allihopa! Glad
    Jag väntar mitt första barn och har BF 12 oktober (är i vecka 37), vilket är snart!

    Jag måste bara fråga hur ni andra mår nu på sluttappen? Jag är så otroligt känslig och har varit sedan några veckor tillbaka. Det svänger något otroligt från att ha hur mycket livsglädje som helst till att allt kan kännas hopplöst och tungt. Helt otroligt hur dessa hormoner kan påverka humöret, finns inga mellanlägen heller utan här svänger det kraftigt mest synd om sambon som får stå ut med detta haha. 


    12 oktober ska jag snittas, vi får se om våra bebisar tittar ut samtidigt!

    Jag kände verkligen av hormonerna för någon månad sedan. Jag var känslig och tog illa vid mig för saker jag annars hade skrattat åt, grät för ingenting o.s.v. Att jag rationellt visste att det berodde på hormonerna hjälpte inte ett dugg, det var jobbigt ändå.

    Nu har det dock lugnat sig lite, även om jag är känsligare än vanligt.
  • mammalovis
    joannabelle skrev 2015-09-18 18:24:36 följande:
    Hej allihopa! Glad
    Jag väntar mitt första barn och har BF 12 oktober (är i vecka 37), vilket är snart!

    Jag måste bara fråga hur ni andra mår nu på sluttappen? Jag är så otroligt känslig och har varit sedan några veckor tillbaka. Det svänger något otroligt från att ha hur mycket livsglädje som helst till att allt kan kännas hopplöst och tungt. Helt otroligt hur dessa hormoner kan påverka humöret, finns inga mellanlägen heller utan här svänger det kraftigt smile1.gif mest synd om sambon som får stå ut med detta haha. 
    Tja, känslig var väl bara förnamnet när jag blev sjukskriven för sammandragningar för 1,5 vecka sedan. Jag ville ju jobba och kunna vara i ett socialt sammanhang några veckor till. Nu är jag knappt till nytta för någon. Inför mötet med bm var jag också tårögd då det är jobbigt när sambon inte förstår skillnaden mellan att prioritera att gå ut en sväng jämfört med att dammsuga, även om det ger likvärdig mängd sammandragningar.

    Så sedan sjukskrivningen har väl livsglädjen dalat, då det är tråkigt att gå hemma och det finns inte så mycket att se fram emot. Det blir ju mest att man vänder lite på dygnet och mest spelar på telefonen, sitter vid datorn eller vilar och det är ju inte så meningsfullt. Det har varit riktigt skönt att få hämta på förskolan och träffa lite folk igen när sambon är på hemvärnsövning. Å andra sidan har dagarna gått fortare än jag räknat med, så jag har inte haft så tråkigt som jag räknade med, men heller ingen energi över för att göra saker som virka och sy, som skulle kunna vara roligt. Det blir ju lätt att man tänker att det kan jag göra imorgon ... Så totalt sett är det bättre än förväntat även om jag blir väldigt trött och slö av att gå hemma.

    Imorgon ska jag ta med båda barnen på barnklädesmarknad, det lär bli en tuff match att hålla koll på dem bland massa folk, men jag hoppas de kan hålla sig i närheten och inte springa iväg. Det är vid sådana tillfällen man överväger tanken på koppel på barnen ändå.

    Förlossningen innebär mer skräckblandad förtjusning. Just nu hoppas jag det dröjer för att slippa neo, både för min och barnens skull, så jag har väl svårt att se fram emot bebis än. Just den här gången är ju frågan om det mest blir mysigt eller tufft med bebis plus två barn till som pockar på uppmärksamhet. Man hinner ju glömma mellan varven hur intensivt det första halvåret kan vara med alla amningar och sömnbrist, så jag hoppas på en bebis som bara hänger med.

  • Iowhannah
    joannabelle skrev 2015-09-18 18:24:36 följande:

    Hej allihopa! 

    Jag väntar mitt första barn och har BF 12 oktober (är i vecka 37), vilket är snart!

    Jag måste bara fråga hur ni andra mår nu på sluttappen? Jag är så otroligt känslig och har varit sedan några veckor tillbaka. Det svänger något otroligt från att ha hur mycket livsglädje som helst till att allt kan kännas hopplöst och tungt. Helt otroligt hur dessa hormoner kan påverka humöret, finns inga mellanlägen heller utan här svänger det kraftigt mest synd om sambon som får stå ut med detta haha. 


    Oh, då har vi bf samma dag! Har du några känningar än?

    Håller med om humörsvängningarna, de är ju värre nu än de var i början! Jag har dock tur som har en sambo som gärna tröstar, även om det är hans stökighet som ofta är anledningen till att jag blir irriterad och ledsen :P
  • garin
    mammalovis skrev 2015-09-18 19:02:44 följande:
    Tja, känslig var väl bara förnamnet när jag blev sjukskriven för sammandragningar för 1,5 vecka sedan. Jag ville ju jobba och kunna vara i ett socialt sammanhang några veckor till. Nu är jag knappt till nytta för någon. Inför mötet med bm var jag också tårögd då det är jobbigt när sambon inte förstår skillnaden mellan att prioritera att gå ut en sväng jämfört med att dammsuga, även om det ger likvärdig mängd sammandragningar.

    Så sedan sjukskrivningen har väl livsglädjen dalat, då det är tråkigt att gå hemma och det finns inte så mycket att se fram emot. Det blir ju mest att man vänder lite på dygnet och mest spelar på telefonen, sitter vid datorn eller vilar och det är ju inte så meningsfullt. Det har varit riktigt skönt att få hämta på förskolan och träffa lite folk igen när sambon är på hemvärnsövning. Å andra sidan har dagarna gått fortare än jag räknat med, så jag har inte haft så tråkigt som jag räknade med, men heller ingen energi över för att göra saker som virka och sy, som skulle kunna vara roligt. Det blir ju lätt att man tänker att det kan jag göra imorgon ... Så totalt sett är det bättre än förväntat även om jag blir väldigt trött och slö av att gå hemma.

    Imorgon ska jag ta med båda barnen på barnklädesmarknad, det lär bli en tuff match att hålla koll på dem bland massa folk, men jag hoppas de kan hålla sig i närheten och inte springa iväg. Det är vid sådana tillfällen man överväger tanken på koppel på barnen ändå.

    Förlossningen innebär mer skräckblandad förtjusning. Just nu hoppas jag det dröjer för att slippa neo, både för min och barnens skull, så jag har väl svårt att se fram emot bebis än. Just den här gången är ju frågan om det mest blir mysigt eller tufft med bebis plus två barn till som pockar på uppmärksamhet. Man hinner ju glömma mellan varven hur intensivt det första halvåret kan vara med alla amningar och sömnbrist, så jag hoppas på en bebis som bara hänger med.

    Åh jag måste bara skriva under på det sista du säger där; hoppas också på en bebis som bara "hänger med". Hört och sett att det faktiskt förekommer sådana. Särskilt som vi haft, och fortfarande rätt ofta har det tufft med vår snart 18-månaders son. Om inte annat så får man väl trösta sig med att man är van vid att ALLT ska krångla och stökas med, man tar ingenting för givet precis. Var lite mer naiv inför första sonen minst sagt...
  • garin
    joannabelle skrev 2015-09-18 18:24:36 följande:

    Hej allihopa! Glad
    Jag väntar mitt första barn och har BF 12 oktober (är i vecka 37), vilket är snart!

    Jag måste bara fråga hur ni andra mår nu på sluttappen? Jag är så otroligt känslig och har varit sedan några veckor tillbaka. Det svänger något otroligt från att ha hur mycket livsglädje som helst till att allt kan kännas hopplöst och tungt. Helt otroligt hur dessa hormoner kan påverka humöret, finns inga mellanlägen heller utan här svänger det kraftigt mest synd om sambon som får stå ut med detta haha. 


    Jag känner mig nog rätt låg i allmänhet under mina graviditeter, kan inte påstå att jag hör till skaran som äääälskar att vara gravida. Har rätt så tätt nu mellan min son och kommande lillebror så det känns som jag varit konstant gravid i över 2 år typ.. Vill mest bli "färdig" liksom, kunna bli mig själv igen. Men det lär ju dröja några år nu med tanke på två små buspojkar i huset snart ;)
  • Mallis92

    Har bf 30 oktober så det är 40 dagar kvar ungefär. Har varit sjukskriven för mina förvärkar i en månad ungefär men jag trivs hemma. Pysslar, städar och vilar på dagarna vilket verkligen får tiden att gå. Hämtar sonen tidig eftermiddag och efter det blir det ju full fart. Mår rätt bra förutom onda förvärkar och svårt att sova på nätterna. Börjar tröttna på att vara gravid helt enkelt :( vill bestämma över min kropp och mina känslor igen ;)

  • Skogisen

    Är det någon mer som upplever att den skakar i kroppen, jag har flera gånger den senaste tiden varit jätte skakig framför allt i händer o armar men känns nästan som att jag skakar inombords oxå, lite ångest liknande känsla men utan brännandet i bröstet. Skakar mer om jag varit ute en stund eller haft extra många sammandragningar, kan det va påfrestningarna på kroppen som ligger bakom eller borde jag bli orolig o kontakta bm? Bebisen rör sig som vanligt om än mindre knuffar o mer tryckande

  • Embla twopointoh
    Skogisen skrev 2015-09-19 23:35:33 följande:

    Är det någon mer som upplever att den skakar i kroppen, jag har flera gånger den senaste tiden varit jätte skakig framför allt i händer o armar men känns nästan som att jag skakar inombords oxå, lite ångest liknande känsla men utan brännandet i bröstet. Skakar mer om jag varit ute en stund eller haft extra många sammandragningar, kan det va påfrestningarna på kroppen som ligger bakom eller borde jag bli orolig o kontakta bm? Bebisen rör sig som vanligt om än mindre knuffar o mer tryckande


    Äter du ordentligt? Hur är ditt järnvärde?

    Jag känner inte igen det du beskriver, men visst kan det vara så att kroppen reagerar när du varit spänd. Kontakta BM för säkerhets skull.
  • Helenisen
    Skogisen skrev 2015-09-19 23:35:33 följande:

    Är det någon mer som upplever att den skakar i kroppen, jag har flera gånger den senaste tiden varit jätte skakig framför allt i händer o armar men känns nästan som att jag skakar inombords oxå, lite ångest liknande känsla men utan brännandet i bröstet. Skakar mer om jag varit ute en stund eller haft extra många sammandragningar, kan det va påfrestningarna på kroppen som ligger bakom eller borde jag bli orolig o kontakta bm? Bebisen rör sig som vanligt om än mindre knuffar o mer tryckande


    Nu vet jag ju inte alls om det är så, men kan bero på blodsockerfall. Jag kan (kunde även innan graviditeten) bli skakig och darrig så jag blir rädd för mig själv, men märkt att om jag äter något snabbt så går det över.
    Senast igår när jag blåste håret fick jag avbryta, trycka i mig ett kex och dricka ett glas juice, för jag trodde jag skulle tuppa av. Var absolut INTE hungrig, kan tilläggas. Efter ca 10 min var jag som vanligt igen, men innan dess kunde jag inte ens hålla fönen still, så mycket som jag skakade.
Svar på tråden Oktoberbebisar 2015