• Anonym (Bonusmamman)

    Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

    Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

    Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

    Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

    Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

    Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

    Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

    Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

  • Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).
  • Anonym (B)
    Påven Johanna skrev 2015-02-22 10:48:30 följande:
    Men även om det är så så bor ju hennes barn med henne och hennes man på heltid. Det begränsar ju möjligheterna för hennes man att strosa runt naken och att ligga med ts i samtliga rum i bostaden precis när andan faller på. 

    Även om ts tar fullständigt ansvar för allt så lever ju ändå mannen med hennes barn ständigt närvarande, och det är för många kvinnor i motsvarande situation ett problem. 

    Nog får man väl vara nyfiken på hur en kvinna som den jag citerade ser på om situationen plötsligt skulle vara den att mannen krävde eller önskade sig ganska mycket tid utan hennes barn. 
    Men alltså varför antar du att det är ett problem för min man att mitt barn bor här på heltid? Du vet ju ingenting om vår situation eller vad min man för person? Han är en underbar bonuspappa till mitt barn och tar en hel del ansvar för henne. Vilket var något han själv föreslog för annars hade vi inte kunnat flytta ihop. Jag förstår inte varför du är så spydig mot mig (om mig) i dina inlägg. Har jag skrivit att min man vill gå runt naken hemma eller ligga med mig i varje rum? Är det alltså så alla bonusföräldrar resonerar? För varken jag eller min man resonerar så.

    Hade hans barn bott här på heltid så hade jag inte haft några problem med att ta ansvar över honom också om det behövdes.

    Det enda jag skrev i mitt inlägg är att jag vill att de (barnen) i plural, alltså mitt barn också, hör av sig om de vill komma hit när de inte är väntade att göra det.
  • Anonym (Också)
    Påven Johanna skrev 2015-02-22 11:24:44 följande:
    Jag tyckte att det var oerhört lustigt uttryckt. smile1.gif Men var ni så unga så är det ju mer förståeligt förstås. I den här tråden och andra tycker mig absolut se att du behållit mycket av, låt oss kalla det för fräschören hos, en tonårings sätt att resonera på. 

    Hur gammal är du förresten? 
    Jag resonerar precis som det som passar vår familj. Utan att vara spydig o hoppa på andra som ej tycker som jag. Kommer det däremot in folk som bland annat du som ska visa med hela handen och på ett formellt sätt och ett spydigt sätt deklarera för oss andra hur fel vi har så blir jag förbannad.

    Du uttrycker dig som om du vore så himla mycket bättre än alla andra. Var det det är helt upp till dig men sluta klassa ner oss andra.

    Jag är runt 40, gift sedan många år tillbaka, mamma och min man är pappa till mina barn, utbildad och ett skapligt bra betalt heltidsjobb, bor i hus som min man och jag ritat tillsammans och äger lika mycket.
  • Påven Johanna
    Anonym (B) skrev 2015-02-22 11:34:25 följande:
    Men alltså varför antar du att det är ett problem för min man att mitt barn bor här på heltid? Du vet ju ingenting om vår situation eller vad min man för person? Han är en underbar bonuspappa till mitt barn och tar en hel del ansvar för henne. Vilket var något han själv föreslog för annars hade vi inte kunnat flytta ihop. Jag förstår inte varför du är så spydig mot mig (om mig) i dina inlägg. Har jag skrivit att min man vill gå runt naken hemma eller ligga med mig i varje rum? Är det alltså så alla bonusföräldrar resonerar? För varken jag eller min man resonerar så.

    Hade hans barn bott här på heltid så hade jag inte haft några problem med att ta ansvar över honom också om det behövdes.

    Det enda jag skrev i mitt inlägg är att jag vill att de (barnen) i plural, alltså mitt barn också, hör av sig om de vill komma hit när de inte är väntade att göra det.
    Jag använde dig och ditt inlägg för att peka på något som många andra i den här tråden har talat om och argumenterat kring. 

    Jag antar inte alls att din man tycker att det är ett problem att ditt barn bor på heltid. Det är mycket sällan som män har problem med det, att ha problem med partnerns barn är ett väldigt kvinnodominerat område. 
  • Anonym (Också)
    Anonym (Också) skrev 2015-02-22 11:36:12 följande:
    Jag resonerar precis som det som passar vår familj. Utan att vara spydig o hoppa på andra som ej tycker som jag. Kommer det däremot in folk som bland annat du som ska visa med hela handen och på ett formellt sätt och ett spydigt sätt deklarera för oss andra hur fel vi har så blir jag förbannad.

    Du uttrycker dig som om du vore så himla mycket bättre än alla andra. Var det det är helt upp till dig men sluta klassa ner oss andra.

    Jag är runt 40, gift sedan många år tillbaka, mamma och min man är pappa till mina barn, utbildad och ett skapligt bra betalt heltidsjobb, bor i hus som min man och jag ritat tillsammans och äger lika mycket.
    Ber om ursäkt för stavning i mina inlägg. Det blir dubbla ord och felstavningar .

    Svårt att skriva i telefonen.
  • Anonym (B)
    Påven Johanna skrev 2015-02-22 10:48:30 följande:
    Men även om det är så så bor ju hennes barn med henne och hennes man på heltid. Det begränsar ju möjligheterna för hennes man att strosa runt naken och att ligga med ts i samtliga rum i bostaden precis när andan faller på. 

    Även om ts tar fullständigt ansvar för allt så lever ju ändå mannen med hennes barn ständigt närvarande, och det är för många kvinnor i motsvarande situation ett problem. 

    Nog får man väl vara nyfiken på hur en kvinna som den jag citerade ser på om situationen plötsligt skulle vara den att mannen krävde eller önskade sig ganska mycket tid utan hennes barn. 
    Har jag skrivit någonstans att jag önskar eller kräver mycket tid utan hans barn? Tänkte på ditt sista stycke.
  • Påven Johanna
    Anonym (Också) skrev 2015-02-22 11:36:12 följande:
    Jag resonerar precis som det som passar vår familj. Utan att vara spydig o hoppa på andra som ej tycker som jag. Kommer det däremot in folk som bland annat du som ska visa med hela handen och på ett formellt sätt och ett spydigt sätt deklarera för oss andra hur fel vi har så blir jag förbannad.

    Du uttrycker dig som om du vore så himla mycket bättre än alla andra. Var det det är helt upp till dig men sluta klassa ner oss andra.

    Jag är runt 40, gift sedan många år tillbaka, mamma och min man är pappa till mina barn, utbildad och ett skapligt bra betalt heltidsjobb, bor i hus som min man och jag ritat tillsammans och äger lika mycket.
    Uppfattar du mitt sätt att uttrycka mig på som formellt så är det förmodligen du som tycker att jag är "så himla mycket bättre än andra". 
  • Anonym (Också)
    Påven Johanna skrev 2015-02-22 11:38:23 följande:
    Jag använde dig och ditt inlägg för att peka på något som många andra i den här tråden har talat om och argumenterat kring. 

    Jag antar inte alls att din man tycker att det är ett problem att ditt barn bor på heltid. Det är mycket sällan som män har problem med det, att ha problem med partnerns barn är ett väldigt kvinnodominerat område. 
    Oj oj återigen förutfattade meningar.

    Du kan kika på FL. Du kan kika hos familjerätt, du kan göra en analys på varför barn oftast inte bor vh hos mamman.

    Jag lovar dig det betor inte på bonusmamman i alla fall
  • Anonym (B)
    Påven Johanna skrev 2015-02-22 11:38:23 följande:
    Jag använde dig och ditt inlägg för att peka på något som många andra i den här tråden har talat om och argumenterat kring. 

    Jag antar inte alls att din man tycker att det är ett problem att ditt barn bor på heltid. Det är mycket sällan som män har problem med det, att ha problem med partnerns barn är ett väldigt kvinnodominerat område. 
    Okej. Fast varför behövde du använda mitt inlägg, då varken jag eller min resonerar så?

    För att du antog att jag är en bonusmamma som gärna slipper hans barn men tycker att det är självklart att mitt barn ska bo här på heltid?
  • Anonym (Också)
    Påven Johanna skrev 2015-02-22 11:41:37 följande:
    Uppfattar du mitt sätt att uttrycka mig på som formellt så är det förmodligen du som tycker att jag är "så himla mycket bättre än andra". 
    Nej det tycker jag inte. Däremot så tycker jag att du likt en besserwisser ska tala om hur jäkla fel vi andra har och hur vi andra uttrycker oss.

    Man behöver inte tycka lika. Ni verkar ju ha det toppen bra och ni gör ju som ni vill helt ok.

    Vi gör ju som vi vill men du bemöter det med att tala om hur jäkla dåligt det är och hur jag är som person och börjar dra in att jag skriver i andra trådar och vi verkar ju ha det si och vi verkar ha det så.

    Lägg ner! Vem är du att dömma? Alla vill väll inte leva som er? Kan inte leva som er?

    Tror knappast att barn mår sämst pga bonusmammor här i samhället. De mår nog inte dåligt av att behöva ringa heller.

    Det finns nog andra skäl till varför barn mår dåligt
  • Anonym (Vart oönskad.)
    Ess skrev 2015-02-22 11:09:18 följande:

    Varför känner du behovet att ha fyra föräldrar, de flesta har faktiskt bara två?


    Har jag sagt att jag behöver fyra?

    Jag ville inte vara hos pappa för att styvmamman tyckte illa om mig och körde med mig.
Svar på tråden Hur ser ni på detta? (Styvförälder).