Hur ser ni på detta? (Styvförälder).

Jag bor tillsammans med en man sedan tre år tillbaka. När vi flyttade ihop så hade han sina barn boendes hos sig på heltid. Men efter ett tag så sa jag ifrån och hans barn började då bo varannan vecka hos mamma och pappa (det blev möjligt då mamman flyttade till samma stad).

Men nu så kan hans barn bara dyka upp huxflux, även under mammaveckan. Detta stör mig nått så otroligt, då jag aldrig kan få vara ifred i mitt eget hem!

Jag har pratat med min man om detta, men han blir bara sur och fräser "mina barn är INTE ivägen i sitt eget hem!!!". Då svarade jag att jo, de är ivägen när de kommer hit på mammaveckan. Då svarar min man "se det då helt enkelt som att de bor här på heltid!"

Det känns som att jag blir helt nertryckt i mitt eget hem. Tillintetgjord, som att mina ord inte är värda ett dyft.

Är det någon mer som är i liknande situation? Vad gör man? Står ut? Separerar? Sätter ner foten ordentligt?

Jag funderar på att prata med hans barn om detta istället, eftersom att deras pappa inte bryr sig om vad jag säger.

Behövde få skriva av mig samt få lite råd.

Jag ser absolut inte det konstiga i att höra av sig innan man vill komma till pappa när det är "mammavecka" eller vise versa.

Det är väl inte så konstigt att man kanske har planer eller helt enkelt bara vill andas ut och ta det lugnt, om barnet är planerat att vara hos den andra föräldern.

För mig skulle det vara självklart att barnen får höra av sig först och kolla läget. Nu tror jag inte att vi kommer ha det "problemet" när barnen blir större. Mitt barn bor här på heltid och mitt bonusbarns mamma bor 8 mil bort. Så bonusen dyker nog inte upp bara sådär, iaf inte i nuläget.

För mig är det självklart att de hör av sig om de vill komma hem när de inte är väntade. Samma sak gäller om de planerar att inte komma hit när de är väntade.

Jag är ett sånt där barn som inte känt mig välkommen hos min pappa.

Jag är ledsen, men ni är en familj. Alla tillsammans är en familj. Vill du inte ingå i den kan du flytta.

Hade det vart dina barn och din gubbe klagat på dom hade du säkert sagt samma som han.

Var gör ni av ditt heltidsbarn om det är så att din man vill andas ut och ta det lugnt någon vecka i taget då?

Eller så kan pappan flytta. Även om jag gillar sambons barn jättemycket så är de inte min familj. Jag är inte en i deras familj. För oss är det inget konstigt. Vi har en bra relation ändå.