Feminist Javisst- eller?

En fråga som berett mig mycket våndor. I grunden anser jag inte att feminismen är fel. Det som de påstår är kärnan: "att alla ska ha samma förutsättningar oavsett kön, lika lön osv" anser jag är bra, fast egentligen mer sunt förnuft och något som de allra flesta kan skriva under på. Anledningen till att jag själv aldrig skulle kalla mig feminist är att det är en ideologi som innefattar så mycket mer än denna rättviseaspekt: inordnande av allting i patriarkala förtryckande strukturer, förringande av olikheter och viljan att vara i framkant när det gäller att ifrågasätta ALLT som människor traditionellt sätt värderat. 

Feminismen kan nog vara bra på sina sätt, men inte 2010-talets feminism i alla fall!

Jag vägrar känna skuld för att jag är man. Jag ingår inte i något mystisk sällskap som förtrycker kvinnor, vare sig "strukturellt" eller på något annat sätt.
Alltså är jag inte feminist.

Jag är feminist och ingen manshatare eller av åsikten att män ska känna skuld och skam. Det handlar om jämlikhet.

Jag anser att feminismen motsvarar att man är för kvinnor och mäns lika rättighet och skyldigheter.

En fråga.

Det där med jämnställd snöröjning.
Att tjejer skadar sig mer än män på trottoarerna, för män kör bil mer än kvinnor (observera att det nämns inget om vilken sorts skor man använder)

Hur betraktas det med tanke på att av 35 som omkommer i trafiken är 30 män, borde då inte vägarna plogas först då fler män än kvinnor dör(lite värre än skadas i mina ögon sett)  på de oplogade vägarna?

Och att runt 2% av de som dör i arbetsrelaterade olyckor är kvinnor resterande män, skall vi kvotera in kvinnor i denna statistik för att det skall bli jämnställt?

är feministernas rop om jämnställdhet i dessa frågor?

Jag är INTE feminist av den anledningen att jag älskar kvinnor. Jag ser upp till kvinnor, mer än män. Feminismen förtrycker kvinnor och framställer dem som hjälplösa våp. Medans kvinnor enligt min mening är det generellt starkare könet. Att exempelvis kvotera in kvinnor, är enligt min mening ett hån åt kvinnor.

Dessutom är det uppenbart att det finns vissa skillnader mellan könen. Jag anser att de bör tillvaratas istället för att blundas för. Alla vill dessutom bli behandlade som det de ÄR. En kvinna vill bli behandlad som kvinna och en man vill behandlad som en man. OM man däremot ser sig själv som något av ett neutrum, så vill väl givetvis den personen bli behandlad som ett neutrum. Alla vill INTE bli behandlade som ett HEN, eller neutrum.

Dessutom ifrågasätter jag starkt det SK. manshatet inom feminismen. Hur kan man påstå sig vara för jämställdhet och samtidigt hata ett kön?

Jag är feminist och har kallat mig det sedan lågstadiet. Varför? Jag är trött på de sociala strukturerna och hur män så ofta får mer plats än kvinnor. Feminismen är för mig den -ism som tar upp intersektionell analys bäst, vilket jag tycker är oerhört viktigt. Feminismen har varit viktig genom årtiondena och är viktiga än idag. Även om den har yttrat sig på olika sätt så har den en sak gemensamt - hatet mot feminismen och feministerna.