Anonym (Uppgiven)

Äldre 8 Mar 10:43

224 svar

Bonusbarnen hatar mig

Mina bonusbarn hatar mig så mycket så de vägrar komma till oss längre.

Från första början så var dottern väldigt anti emot mig medan sonen var positiv och ofta pratade med mig och var glad, efter något år så vände det plötsligt och även sonen fick en negativ inställning till mig, så pass negativ så han vägrade svara på tilltal eller ens säga hej.
Det har nästan från början riktats anklagelser emot mig från barnens mamma om saker som jag påstås ha sagt eller gjort, vissa saker stämmer till viss del så som att jag ibland sagt till barnen om de gjort något fel eller att jag sagt att man ska äta grönsaker till maten. Dessa saker har överdrivit enormt och sen är det även vissa saker som det inte finns någon sanning i alls så som att jag ska ha gjort illa bonusdottern.
Det har nu gått så långt så att mamman har gjort en orosanmälan till soc där hon hävdar dessa saker och menar att jag trycker ned barnen psykiskt och att jag även gjort illa dottern fysiskt. Förutom det så har hon spridit dessa lögner till alla hon känner och till viss del även skrivit ut det på Facebook. Hon har även trakasserat min man och mig framför allt via sms men har även skickat en del elaka kommentarer till min blogg där hon fortsatt hävdar dessa saker. Dessutom så har hon polisanmält min blogg för att jag skrivit väldigt lite om barnen men än dock, samt att jag nämnt henne och skrivit att hennes beteende är maniskt. Detta har jag gjort en motanmälan emot där polisen rubricerar det som ärekränkning och grovt förtal i och med att hon påstår så pass grova saker om mig.
Bonusbarnens morfar har även han kommenterat min blogg där han inlindat hotar mig.

Nu vill alltså inte barnen komma till oss längre och både jag och min man är helt knäckta.
Han ska på samtal på soc nästa vecka gällande alla anklagelser som riktas emot mig men mamman hävdar att jag inte får närvara så jag har alltså ingen möjlighet att försvara mig.

Flertalet gånger har jag och min man föreslagit att vi ska träffas och prata för att reda ut eventuelle missförstånd och för att få ett bättre samarbete men då har mamman enbart svarat: Över min döda kropp att jag är i närheten av den där människan.

Jag mår nu så dåligt av den här situationen och det känns som att vad jag än säger och gör så blir det fel.

Anonym (Ester)

Äldre 11 Mar 07:40

#51

Anonym (Pap) skrev 2015-03-11 06:49:27 följande:

Man får kalla mammor "what ever" som bonusmamma tydligen, men ingen mamma socanmäler om man inte har en genuin oro att barnen far illa.

Vill du veta varför? För att en utredning hos soc innebär en kartläggning även hos mamman.

Förmodligen är ts ganska nöjd att barnen är borta (kolla på Ess) men skriver denna tråd för att glädja mannen.

Det hon skrivit HÄNDER INTE om inte hon betett sig illa!

Joho du mammor soc anmäler utan någon som helst anledning. Sambons ex socanmälde oss för att jag inte tar ansvar för barnet. Något som vi var helt överens om men som hon inte kunde acceptera.

sextiotalist

Äldre 11 Mar 07:46

#52

Anonym (Pap) skrev 2015-03-11 06:49:27 följande:

Man får kalla mammor "what ever" som bonusmamma tydligen, men ingen mamma socanmäler om man inte har en genuin oro att barnen far illa.

Vill du veta varför? För att en utredning hos soc innebär en kartläggning även hos mamman.

Förmodligen är ts ganska nöjd att barnen är borta (kolla på Ess) men skriver denna tråd för att glädja mannen.

Det hon skrivit HÄNDER INTE om inte hon betett sig illa!

Oj, det förekommer tyvärr allt för ofta att både mammor och pappor okynnesanmäler för att jäklas.
En kollega till mig är så van vid detta att mamman anmäler dom för både det ena och det andra (bara taget ur luften) så de bara rycker på axlarna när det händer. Den snart myndige killen som anmälningarna har berört bor fortfarande hemma hos dom (pappan och hans nya) och vill inte ha med mamman att göra pga hennes anmälningar.

Iam

Äldre 11 Mar 07:46

#53

Anonym (Pap) skrev 2015-03-11 06:49:27 följande:

Man får kalla mammor "what ever" som bonusmamma tydligen, men ingen mamma socanmäler om man inte har en genuin oro att barnen far illa.

Vill du veta varför? För att en utredning hos soc innebär en kartläggning även hos mamman.

Förmodligen är ts ganska nöjd att barnen är borta (kolla på Ess) men skriver denna tråd för att glädja mannen.

Det hon skrivit HÄNDER INTE om inte hon betett sig illa!

Jag har inte kallat mamman något alls. Jag har däremot påstått att hon sätter barnen i lojalitetskonflikt och den slutsatsen drar jag av skriven text. Du däremot hittar på efter eget huvud och fantasi.

Vi kan fortsätta diskutera när du tagit en tripp i verkligheten. Den ser nämligen inte alls ut som din värld.

Anonym (Viola)

Äldre 11 Mar 07:49

#54

Miss Skywalker skrev 2015-03-09 11:31:38 följande:

Låt inte en störd människa, som så uppenbart vänt sina barn emot dig, förstöra din sinnesfrid. Det här är inte ditt fel! Hon skadar sina egna barn och detta är pappans problem så det är bara bra att du inte behöver sitta anklagad och behöva "försvara" dig hos soc!

Låt pappan sköta problemen med sitt sjuka ex och ta det inte personligt.

Amen!

Anonym (Viola)

Äldre 11 Mar 07:58

#55

Anonym (MM) skrev 2015-03-10 17:21:32 följande:

Skydda dem mot vad?

Barn ska inte bestämma vem föräldern sällskapar med och absolut inte ens ex ska ha någon talan angående det. Barnen kan med stor sannolikhet få sin attityd från mamman och det är då mamman som har problem vilket givetvis färgar av sig på barnen. Är detta då en orsak att göra slut? Absolut inte. Barnen kan vara ovilliga att dela pappans tid och uppmärksamhet med någon annan, dvs TS. Är detta en orsak att göra slut. Nej. Det är förälderns roll att sätta gränser och visa vad som är ok och inte. Det är aldrig ok att ett barn dikterar hemmets villkor och förälderns kärleksliv. I det fall TS skulle skada barnen och göra dem illa fysiskt eller psykiskt så bör barnen skyddas från det men i övrigt så får de lära sig att allt inte kretsar kring dem och deras vilja.

Många bra svar här. Självklart ska barnen må bra, men jag tror inte att barn mår bra i längden av att ha makt över sina föräldrars kärleksliv. Så länge bonusföräldern är en vettig person som behandlar barnen väl så behöver de lära sig respektera pappan/mammans val av partner.

Anonym (Det vände)

Äldre 11 Mar 09:33

#56

Har inte läst hela tråden bara enstaka inlägg.

Ts när jag kom in i mins bonusbarns liv så var dom 5 och 10. Jag och min man träffades inte under de bästa omständigheterna men det blev så iaf.

Från dag 1 har biomamman snackat skit om mig. Att hon gör det till vuxna säger jag inget om. Min man lämnade henne för mig så jag har förstått att hon varit arg och sårad. Men det som jag aldrig har accepterat är att hon har sagt saker till barnen. Hon gjorde allt hon kunde från första dagen så att barnen inte skulle tycka om mig. När jag köpte lite leksaker en gång fick jag höra från yngsta att jag bara gjorde det för att jag ville att dom skulle tycka om mig. Kan säga att jag inte köpte fler saker till dom på väääääldigt länge.

Hursomhelst det jag vill säga är att det finns bonusfamiljer som får en dålig start som blir fantastisk. Nu är det nästan åt andra hållet att barnen knappt vill till sin mamma längre för dom inser att hon inte talar sanning. Det gillar jag inte heller för barnen behöver sin mamma. Även om hon har en taskig attityd mot mig.

Det du har gjort fel dock och som vi aldrig gör. Är att prata om deras mamma framför barnen. El på sociala medier. Det hjälper ingen. Det bara spär på ilskan hos bio.

Försök komma ihåg att det inte är barnens tankar att dom inte tycker om dig det är deras mamma. Jag hoppas det ordnar sig för er. För er och barnens skull.

Sen är jag fruktansvärt less på kvinnor överlag bio som bonus som anser sig stå över sina barns välbefinnande. Det viktigaste är väl ändå att barnen mår bra hos båda sina föräldrar så varför i hela friden inte göra allt dom står i ens makt då?

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 09:45

#57

För att lägga till lite information eftersom det spekuleras en hel del i tråden.

1. Min man vet inte om det här inlägget så det är absolut inte för att göra honom nöjd utan enbart för mig att ventilera med andra föräldrar.
2.Jag har ALDRIG och kommer ALDRIG göra illa barnen vare sig fysiskt eller psykiskt.
3. Jag älskar bonusbarnen och vill deras absolut bästa och jag anser att det bästa vore om de bodde hos oss på heltid eftersom de (enligt mig) far illa av mammans psykiska ohälsa som faktiskt finns dokumenterad.
4. Det som mamman anmält till soc är följande: Jag har sagt ifrån till barnen (väldigt ödmjukt) när de gjort något som inte är okej så som att hoppa i soffan, skrika, bråka etc. Pappan är huvudansvarig men när han inte är i närheten måste ju jag säga till. Detta har barnen tagit väldigt hårt enligt dem och min och flera med mig anser att de inte klarar av att bli tillsagda i och med att de alltid får sin vilja igenom hos mamman. Hon har även anmält att jag sagt att man ska äta grönsaker till maten, även detta har barnen tagit väldigt illa vid sig av och även här så säger flera personer att de aldrig äter grönsaker hos mamman. Till sist så har hon anmält att jag borstat håret på dottern som kommit till oss med tovor stora som tennisbollar så jag har därför borstat extremt försiktigt och lyckats få ut dessa tovor. Detta har då dottern sagt till mamman att jag slitit henne i håret i tio minuter trots att hon skrikit och gråtit. Detta är alltså inte sant, både jag och min man har varit närvarande vid dessa tillfällen och sett at hon stått helt lugnt och fått sitt hår utrett.
Mammans teorier som från början kommer från barnen stämmer inte alls överens med verkligheten. Barn "fyller gärna ut sanningen" och framför allt om de ser att det gagnar boendeförälderns åsikter om (i det här fallet) mig.

Anonym (Uppgiven) Trådstartaren

Äldre 11 Mar 10:19

#58

Ytterligare ett tillägg:

Jag och/eller min man pratar aldrig illa om mamman inför barnen, faktum är att vi inte pratar om henne alls. Det enda är om barnen säger något som till exempel: Vi var på bio med mamma, då svarar vi självklart: Vad roligt, vad såg ni för film då? Inget annat sägs om henne här hemma alls.
Angående min blogg så är den helt anonym, det är bara fruktansvärt olyckligt att mamman hittade den. Den startade jag för att jag kände att jag behövde skriva av mig om andra saker i livet sedan har det även blivit lite om familjen men det är bara om vardagliga saker. Eftersom mamman trakasserade oss under en väldigt lång tid så gjorde det att jag mådde väldigt dåligt och då framför allt av alla de anklagelser som var emot mig, därav den lilla raden i bloggen om att hon enligt mig betedde sig maniskt.

Anonym (acc)

Äldre 11 Mar 11:26

#59

Anonym (789) skrev 2015-03-10 14:36:09 följande:

Jag säger att knappast du eller jag vet hur sanningen ser ut eller bådas versioner av den, att bara basera sina åsikter på om det är bio eller bonus som tycker så är ju direkt felaktigt, kanske det är lättare för mig att vara opartisk som varken är bio eller bonus

Du verkar utgå från att det ska vara si eller så utan hänsyn till andra faktorer så det ser faktiskt ut som du läser in perosnliga erfarenheter i det som dömer människor som du inte träffat eller vet deras version, allt jag säger att om man har en konflikt så sitter man väl inte och skriver att den människan är manisk och trappar upp konflikten. Så ja det är min uppfattning av det lilla jag läst att både är skyldiga tilldet som händer, och då med brasklappen av vi bara har den ena partens version av det.

När det gäller barnen så är det något ts man dvs pappan ska hantera med barnens mamma dvs mannens ex, visst kan ts komma med råd och stöttningar angående barnen men i slutänden tycka vad man vill så är det föräldrarna som avgör vad som är bäst, inte nya partners, inte mor eller farförlälrar, när det gäller mor och farföräldrar så är det ju självklart och tydligt att även dom är partiska i hela historien, och konstigt vore det väl annars,men du och jag som läser borde vara opartiska, vilket jag inte tycker du verkar vara.

Ja om du är opartisk eftersom du är varken bio eller bonus så kan man ju fundera på vad jag är som är både bio och bonus... någon med erfarenhet av vad jag talar om kanske? :)

Jag vet lika lite som någon annan i tråden vem som egentligen har rätt och vad sanningen egentligen är. Men jag har en stark uppfattning om att man som förälder har skyldighet att göra sitt bästa för att hålla barnen utanför de konflikter man kan komma att ha med den andra föräldern och dennes eventuella nya partners. Det tycker jag är viktigt - för barnens skull.

Och det du skriver om att det är pappan som ska hantera frågan gentemot barnens mamma, där håller jag med dig. I de allra flesta fallen (troligen här med men det finns förstås undantag) tror jag att det bästa är att föräldrarna sköter detta utan aktiv inblandning av nya partners.

Anonym (acc)

Äldre 11 Mar 11:30

#60

Anonym (MM) skrev 2015-03-10 19:09:26 följande:

Och för det ska de tillåtas bete sig hur som helst? Nej barn ska inte sätta regler för hur vuxna ska leva sina liv, det är barnen som ska anpassa sig efter de vuxnas liv. Och pappan ska varken behöva ge upp sina barn eller sin kärlek. En vuxen man borde vara kapabel att styra upp sitt liv och uppfostra sina barn och visa att han inte tolererar att TS behandlas dåligt. Samt visa barnen att inte TS konkurrerarom deras kärlek.

Håller med! Självklart ska man bry sig om sina barn och göra vad man kan för att de ska må bra. Men att låta barnen styra hur de vuxna ska leva, det är att göra barnen en STOR otjänst (oavsett om de är skilsmässobarn eller ej).

Bonusbarnen hatar mig

INNEHÅLL