En (m)-(kd)-regering hade varit beroende av att antingen stödja sig på (sd) i de frågor där (sd) tyckte likadant som Alliansen eller förhandla med (s) i frågor där (sd) var oense med dem, vilket torde vara frågor som (s) hade kunnat stödja rent sakpolitiskt.
(c) hade inte behövt sätta sig i den regeringen men ändå släppa fram den varpå Annie Lööf hade hållit båda sina vallöften i regeringsfrågan.
Så vitt jag begriper består det mesta av arbetet på riksdags och regeringsnivå av att leverera ord, ord som blirmotioner, lagar, planer, direktiv osv. Deras ord är de beslut som formar framtiden.
Har förvaltniningar och departement stängt. Har personal o folkvalda semesterrätt. Kan de kallas in om landet behöver dem.. Jag vet hur detta är, men kommentarskrivare som vete tusan osv vet nog inte
Du får leva med att en påtaglig del av befolkning inte är nöjda med ansvarigas bedrifter och åtgärder so far...
Och vem hjälper det i sammanhanget?
Det vet vi ju inte med säkerhet eftersom alternativet inte prövades. Oavsett vilket hade det varit ett sätt för Lööf att uppfylla sina vallöften, något hon valde att inte göra.
Ja, så är det ju oavsett när vi är många som röstar och då vi röstat in olika partier.
Däremot kan ju slappa halvsanningar och lögner kommenteras.
Riksdag och regering jobbar i någon mening med ord, vilka ska omsättas i handling av departement, myndigheter osv.
Alla har rätt till semester, de flesta har en reglerad arbetstid...
1,3 miljoner röstare är inte miljontals röstare..
Osv.
Varför skulle vi tro på just (sd):s vallöften när vi inte kunde tro på (c):s? Det är inte logiskt.
Men för all del, politik är alltför sällan logisk. Jag ville bara peka på hur Lööf hade kunnat hålla sina vallöften om hon hade velat.