Hej!
Vi har nu kämpat i 2,5år utan framgång och kände att det var dags att söka hjälp.
Sagt och gjort, vi skickade in en egenremiss till RMC i Malmö.
Idag lämnade jag det första av två blodprov, så nu känns det som att allt börjar på något sätt!
Någon som är i samma läge eller någon som vet vad som händer på första läkarbesöket efter att vi lämnat blod/spermieprover?
vi var på första besöket i början av juni om jag minns rätt, då beslutades det att det blir IVF för vår del....väntar fortfarande på tid för ett besök för genomgång inför IVF, men antagligen blir det hyfsat snart, hoppas på att vi kan få köra igång i oktober!
Fast då har det varit semester osv också...så blir lite extra länge att vänta!
Jag tror inte att mens är något hinder, står att det inte spelar någon roll på deras hemsida.
förstår känslan....är med skräckblandad förtjusning man går på det första besöket. Lite som att man ska få sin dom på något sätt! Lycka till!
Hej, tack för att du svarade lolijoj! Känner mig jättenervös! Men vi får ju klart vänta några månader även efter detta besöket.. Väntan väntan väntan, hela tiden.. Jag såg också på hemsidan att mens inte var något hinder, men jag tycker de känns lite konstigt.. Har någon av er gjort gynundersökning under mens? Och jag som har såna menssmärtor, kommer jag att klara ut det? Hum..
Fick precis veta att vi antagligen inte får komma på första besöket ang. IVF/ICSI förrän om 3månader........
Jag är så trött på att vänta....lämnade in våra egenremisser i mars, känns som en hel evighet sen och 3 månader, då är vi framme vid jul och det är dax för julledighet!
Hur har väntetiderna sett ut för er andra? Och hur får ni tiden att gå??
Fick precis veta att vi antagligen inte får komma på första besöket ang. IVF/ICSI förrän om 3månader........
Jag är så trött på att vänta....lämnade in våra egenremisser i mars, känns som en hel evighet sen och 3 månader, då är vi framme vid jul och det är dax för julledighet!
Hur har väntetiderna sett ut för er andra? Och hur får ni tiden att gå??
Hade ett provsvar som dröjde ut på tiden, skulle ta max 8v att få svar på, men tog nog 14!
Trodde att vi blev uppsatta för besök ändå, eftersom de endast rekommenderade oss att ta provet, de sa inte att behövde göra det.
Samtidigt sa de att vi skulle få en tid skickad till oss, och att det borde bli i slutet av augusti!
Blev sjukt besviken när jag fick brevet om att remissen var skickad först nu.....tiden bara går....
Usch så tradigt... Det är en så konstig känsla för det känns som om tiden bara springer iväg och att man kommer att vara alldeles gammal innan nåt kommer att hända, samtidigt som att det känns som att tiden har stannat och att man aldrig kommer nå fram till det tillfälle då man ska få sätta igång. Förstår du hur jag menar? Får jag fråga.. Hur gammal är du lolijoj? Och ni andra?
Usch så tradigt... Det är en så konstig känsla för det känns som om tiden bara springer iväg och att man kommer att vara alldeles gammal innan nåt kommer att hända, samtidigt som att det känns som att tiden har stannat och att man aldrig kommer nå fram till det tillfälle då man ska få sätta igång. Förstår du hur jag menar? Får jag fråga.. Hur gammal är du lolijoj? Och ni andra?
Fy, jag lider med dig lolijoj! Vi väntar på sista provsvaret. Känns inte alls bra att det är sådana väntetider...
Såg precis att våra grannar fått en liten en till. Det är så orättvist. Ser gravida och nyblivna föräldrar överallt. Och nu kan jag inte prata med min man om min sorg längre, så jag känner mig väldigt ensam. Vill inte att han ska känna sig "skyldig" till att jag är ledsen (jag tycker såklart inte att det är hans fel). Jag längtar så efter att få bära ett barn och sedan följa det genom livet, och jag är rädd att det aldrig blir av. Det är så frustrerande att inte kunna själv när "alla andra" lyckas direkt.
Jag är 28,5 år.
Hur går det för er andra, varit iväg på undersökning än?
jag är 30, så känner kanske inte panik än, men man vill så mycket!
Känner igen det där med grannbarn....tycker det är värst på sommaren...bor på markplan i ett höghus och precis utanför lägenheten är där en lekplats och grillplats där barnfamiljerna i huset träffas och grillar ihop.
Är det någon som vet lite mer vad som händer på första mötet av IVF-delen?
kommer man undersökas en gång till då?
Hoppas ni andra har bättre tur med väntetiderna!
Hej! Någonstans känns det skönt att veta att man inte är ensam om sin situation, att det är fler som känner och längtar och plågas och fajtas på samma sätt som vi gör. Men det här är ett tillstånd, en vardag, en plåga som jag inte hade önskat min värsta fiende. Jag önskar bara att det inte hade varit så svårt! Och, som ni skriver, det känns skitjobbigt att se alla gravida magar och alla nyfödda bebisar överallt! Jag känner mig så bitter när jag inte riktigt kan va glad för någon annans skull, men tyvärr är det så... Hur svårt ska det vara liksom?? Varför kan inte jag bli gravid som "alla" andra?? Vad är det för fel på mig?? Förtjänar inte jag att få det jag allra helst vill ha?? Jag är så besviken på livet bara... Kram till er tjejer! Jag är förresten också 30, om jag inte skrev det innan...