TS, har läst dina inlägg här och har en liten teori. Rätta mig gärna om du anser att jag har helt fel.
När jag läser det du skriver, så slås jag ibland av att du känns lite nonchalant eller omedveten eller hur jag ska förklara det. För dig verkar pengarna inte vara någon stor grej, och det är givetvis bra, men jag tror att du (säkerligen omedvetet) bagatelliserar något som för väldigt många människor är helt ofattbart!
Att få 400.000 när man fyller 18 är för mig sådant som bara händer på TV! Det är liksom helt absurt och overkligt. Skulle någon berätta något dylikt för mig skulle jag bara skratta åt dom och tro att dom försökte göra parodi på någon dålig tv-serie eller nåt, jag skulle inte för en sekund ens kunna överväga att det skulle kunna vara allvar, så absurt är det för mig.
För dig verkar det närmast vara tråkig vardag. Du verkar tycka det är helt naturligt, nästan så att du förväntade dig mer, och jag tror det är här det kan skita sig lite mellan dig och dina vänner.
För dig är detta naturligt, för dom är det ren science fiction, och din aningen nonchalanta attityd över det hela spär säkert på deras irritation.
Du verkar inte bortskämd och du verkar ha en sund inställning till pengar, så jag tror inte detta är något du gör medvetet. Men för människor som inte ens kan drömma om dom summorna du får, så är det faktiskt aningen provocerande att du anser det vara så självklart.
Och ett tips i all välmening: klyschor i stil med "det är tanken som räknas" och "det viktiga är att dom älskar dig" och annat i samma stil är visserligen väldigt sanna, men jävlar vad krystade dom blir när dom kommer från den som får all denna kärlek *plus* en massa pengar. Jag förstår att du verkligen menar det du säger och du har i all mening helt rätt, men mitt tips är att ändå undvika dom alltför uppenbara klyschorna om kärlek vs pengar så länge du har båda delarna och den du pratar med bara har det ena. Oavsett hur väl du menar så känns det bara förnedrande för den som får höra det. :)
