Hur mycket fick ni när ni fyllde 18?

Lycka är något subjektivt, det man kan konstatera är att pengar till en viss gräns, gör livet lättare, vilket kan generera lyckokänslor, du kan eliminerar potentiell oro, oro över hur man skall betala räkningarna till exempel, oro är inte något positivt, och det kan skapa stress. 

Pengar kan också köpa tid, och den tiden kan generera lycka. Har man tid att göra Y, istället för X, om Y då är något som man tycker är roligare och mer givande än X, så kan det göra dig lyckligare.

Det betyder förstås inte att pengar gör dig lyckligare, det finns ju en mängd andra parametrar att ta med i ekvationen. 

TS har ju till exempel pissiga vänner, det finns nog fattiglappar som har mindre avundsamma vänner, som istället för att irritera sig på att deras kompis fick 400k, skulle vara glada för att deras polare fick 400 000, goda vänner bidrar ju till att man är lyckligare.

Om nu pengar är lycka, varför ska man vara missunnsam bara för att lyckan är pga av pengar?

Det är bara puckon som är missunnsamma mot sina vänner.

Min bästa kompis har mycket mer pengar än mig. Jag försöker verkligen att inte tänka på det. Men det gör mig bitter och fruktansvärt avundsjuk ibland. Speciellt eftersom hon ibland "leker fattig". T.ex om vi ska göra något tillsammans så kan hon klaga jättemycket på priset. . 

MEN jag visar det aldrig för henne och tycker inte sämre om henne för det. För mig är det ju min egen kamp med avundsjukan. Det är ju inte hennes fel att hon har pengar och jag inte har. 

ehh... nu skrev jag inte att man skall vara missunnsam. Jag konstaterar bara att pengar visst kan påverka en människa positivt, och brist på pengar kan påverka en människa negativt. 

En människa som inte vet hur dom skall ha råd att betala hyran påverkas negativt. Hade denna individen haft mer pengar hade det inte varit ett problem.

Nej, jag tror inte pengar skulle göra mig magiskt lycklig. Men jag skulle slippa välja mellan att betala elräkningen och äta nudlar resten av månaden. 

Jag menar bara att oavsett vad ens vänner har för fördelar och oavsett varför dom är lyckliga så är det fult att vara missunnsam.

En del verkar tycka att det inte är ok att vara lycklig över att man fått pengar. Är man det är man bara bortskämd typ och ska i princip skämmas för det.

Pengar kan påverka människor väldigt negativt också. Läste nyligen att människor som lagt över en viss summa på sitt bröllop var mer benägna att skilja sig till exempel. Kändisar som har uppmärksamhet och pengar knarkar sig till döds. Pengar kan göra livet surt för en. Jag blev i princip mobbad under hela min uppväxt. Kallades bortskämt rikemansbarn och då hade jag inga fina grejer och mina föräldrar var inte extremt rika. Pengar var bara skit. Hade hellre sluppit alla elaka kommentarer. Men det skulle någon utan pengar förstå för de tror ofta att om de bara fick pengar så skulle livet bli fulländat. Puckon!

Ja, en del tänker ju så. TS vänner bland annat, vilket ju är rätt sorgligt, för en god vän blir ju glad om man är lycklig, man delar en väns lycka och glädje.

Åstadkommer mina vänner något bra så är jag skit glad för det, jag är stolt över deras prestationer, precis som de blir glada som fan när det går bra för mig. 

Men man kan inte totalt avskriva pengars påverkan och betydelse för människors välbefinnande, och då även människors lycka, som jag skrev så är dock inte pengar det ända som räknas, det finns ju många parametrar som påverkar, till exempel ens vänners reaktioner när det går bra för en, att bemötas med missunnsamhet från sina "vänner" om man lyckas med något påverkar ju negativt, en fattig människa kan alltså vara lyckligare än en förmögen människa. 

När jag fyllde 18 fick jag 5000 kr och en klapp på axeln. De va mer än vad jag ville ha. För min mor har (hade) skulder på nästan 1 miljon för hon gick i borgen för en kompis för en lägenhet, och aa, ni förstår. Så tyckte hon kunde behålla sina pengar och betala av skulden så hon fick tillbaka sina 5000 och jag jobbade upp mina pengar till körkort. Kändes mer som en bedrift.