Hur mycket fick ni när ni fyllde 18?

Intressant, att fattiga människor tenderar att bli ekonomiskt inlåsta i större utsträckning än de som har bättre ekonomi är ju dock ett känt faktum, klarar du inte av att försörja dig själv ekonomiskt som nyskild, så tvekar du att skilja dig.

Nu finns det ju sociala skyddsnät i Sverige, vilket gör att man inte egentligen behöver bo på gatan, men i fattiga länder, eller i länder där till exempel kvinnor inte har speciellt många möjligheter att bli ekonomiskt självständiga så är det fortfarande ett aktuellt problem. Rika människor klarar sig själva, och kan då skilja sig utan den oron.  

Störst problem med till exempel sjukdomar, grovt missbruk och allmän misär finner du dock bland de ekonomiskt marginaliserade grupperna runt om i världen, och inte bland de mer välmående invånarna i en befolkning. 

Jag fick ingenting speciellt, en vanlig liten födelsedagspresent. Vi hade aldrig några pengar. Båda mina barn har fått körkort och bil när de har fyllt 18. Jag är så glad att jag utbildade mig och jobbat hårt för att mina barn ska slippa växa upp som jag gjorde. 

14 år sen nu, jag fick en bil av pappa. En golf -82, vit och ful. Pappa hade egentligen inte råd men iom att han va så snäll (dumsnäll) så köpte han den till mig. Den finaste och mest kärleksfulla present jag fått, det och ett hästtäcke , även det av pappa.

Är 20 år sen jag fyllde 18. Kommer faktiskt inte ihåg om jag fick något särskilt. Var väl som vilken födelsedag som helst. 

Sen är det ju så att pengar inte gör en lycklig. Däremot kan avsaknad av pengar göra en olycklig. Tyvärr finns det hundra andra saker man kan vara olycklig för ändå även om man inte behöver jaga extrapriser. 

Körkort, lite småsaker och sedan lovades jag att mina föräldrar skulle betala min utbildning. Studerade utomlands och är oerhört tacksam att jag slapp betala det kalaset själv. 

Dina pengar? Som du fått till skänks av mamma och pappa? Klart som fan du är mer generös med dem än om du fått slita ihop varje krona. 

Jag fick körkort av mina föräldrar. Sen när jag var 19 fick jag pengar från en sparförsäkring de hade haft åt mig, ca 15000 tror jag det var. Flyttade hemifrån när jag var 18 och sen dess har de inte betalat något alls. Tycker inte att de ska behöva göra det heller. Åt mina barn kommer vi säkert bekosta körkortet.

Så man är per automatik en bättre människa om man är snål och eländig och spenderar sina pengar på cigg och skräp och tar sms-lån i slutet av månaden än om man har fått ekonomisk hjälp från sina föräldrar och är generös mot sina vänner och sparsam för sig själv?

Jag är för övrigt vuxen och klarar mig själv. Jag är fortfarande lika generös och de missunnsamma vännerna från förr är lika snåla och panka i slutet av månaden.

Jag ifrågasätter inte att rika generellt sett har det bättre än fattiga. Jag vänder mig bara emot den allmänna bilden av att människor med mer pengar inte har något att klaga på bara för att de har pengar. Lite samma koncept som med vikt. Smala människor kan man kommentera för de är ju så lyckade men tjocka människor är det synd om och därför har de rätt att klanka ner på de smala. Rutten människosyn.

Fick ingenting i pengaväg och minns inte vad jag jag fick i present.
Skulle inte ge mitt barn en stor summa penar eller bil vid 18. De får spara ihop själva till det de vill ha och sen kan vi sponsra om det behövs.