Hej!
Det är verkligen underbart att läsa om allas utvecklingar och nedkomster. Härligt att det lyckas till slut. Grattis till er alla som fött och Grattis till er som är nytillkomna och äntligen gravida!
Här funkar det mesta tycker jag och lillan har blivit dryga fyra månader redan! Har begåvats med ytterligare en lugn och glad bäbis med god aptit. Hon är lik sin storasyster, genetiska syskon kan man se att de är.
Jag ammar fortfarande, donerade 46 liter till neonatal, och tänker vidhålla amningen så länge det går då det påstås att det minskar cancerrisken rejält. Men två år, som var det idealiska enligt barnsköterskan på NÄL, tror jag inte att jag klarar av. Man ska aldrig säga aldrig, men det känns osannolikt. Förra gången lyckades jag med ett år och två månader, men det var oerhört svårt att få igång mjölken. Jag googlade på hur bönderna gör när de vill öka mjölkproduktionen hos sina kossor och drack avkok på allt möjligt. Kummin, anis, fänkål och hallonblad. Mycket havregryn skulle till med, äter inte havregrynsgröt så jag mölade chokladbollar och dottern var helt full med plitor av all choklad till slut, hahaha. Sannerligen inte lätt det där med amning, jag förstår verkligen om man blir helt tokig på det när det kärvar i början. Jag satt o grät floder på neo över att jag inte fick fram nån mjölk och kände sån press att jag nästan hängde mej i nån slags meningslös skam över att inte kunna mata mitt sjuka barn som låg där i kuvösen och led o allt var mitt fel för att jag var sånt ego o hade satt henne till världen. Jag kände då och där att jag inte räckte till, jag spenderade runt nio timmar per dygn med "lägga slang och sladd trassel baby" vid bröstet, sen sondmata, o sen pumpa. Klart man var koko till slut. Det dök upp sköterskor o gav käckiga tips och råd o jag tycket alla sa olika och jag fattade inte alls hur pumprackaren funkade.. Då och då dök det upp en doktor som tyckte jag inte kunde ens fundera på att komma ut därifrån innan amningen fungerade. Mina bröst var svårväckta, det var som att ha gobi på ena sidan o sahara på andra, Jag kreverade efter tio dagar och kom ut med "hemsjukvård" och sondmatning. Hemsjukvård i västra götalandsregionen innebär INTE att det kommer hem en sköterska tre gånger i veckan. Nej, det betyder att DU åker till NÄL tre gånger i veckan... O du åker däremellan dit o sätter tillbaka utdragen sond (sker bara mitt i natten f. ö.). Jaaa, men du får ersättning för soppan sa de till mej! Vilken tur, tänkte jag och började duktigt fylla i alla mil jag åkte bort o fram, bort o fram... Lämnas in i receptionen när baby skrivs ut och så får man ersättning... Jojo, om du kommer över ett visst antal mil! Självfallet fattades det 4 mil och jag fick betala alla resor själv. Jätteroligt som ensamstående hela historien, men stark är jag och stark kommer jag att förbli. Läste med avund att tyckommig fick hembesök, aaaa lite bittert va... Nåja slutet gott o allting gott.
Faderskapsutredningen som uppstår när man är ensamstående gjorde att jag lät dem kopiera pappren på behandlingen så det läggs ner fort. Jag är inte särskilt nojjad å mina barns vägnar att de skulle bli behandlade på något avvikande sätt. Och klart och tydligt ska de kunna se hur de kommit till. Embryodonation var inte rutin på kommunen här, jag var mer ett pionjärfall för dem, men de personerna som satt där på familjerätten o skrev pappren var mäkta imponerade över mitt envisa tilltag. Även jag, precic som Redan47, har en fullständig sjukförsäkring på bägge barnen, oxå jag har valt Skandia. Jag är i full färd med ett upprättande av vad jag vill ska ske med barnen om jag faller ifrån så att säga.
Ska försöka delta lite oftare i forumet framöver, men livet har en tendens att ta över, man ska ju göra så mycket o tiden rinner iväg, ja ni vet själva..
Lycka till och njut av föräldralyckan! :)
146 slag/minut <3 Min man kunde inte vara med på dagens besök så jag spelade in en ljudfil till honom..Så Fantastiskt att få spela upp den för honom 
