• Ännu en maktlös pappa

    Ofrivillig pappa

    halloj!

    Idag blev de troligtvis bestämt, min så kallade flickvän beslöt sig för att behålla vårt oplanerade 10 veckors foster. Hon är 19 o jag 23. Jippi, älskar mitt liv. Som kille har man ju ingen rätt o bestämma om man ska bli förälder eller inte så de är man ju tvungen att bli nu. Känns väldigt kul med tanke på att jag hade tänkt plugga och fixa fast jobb först men de får väl komma när de kommer. Har alltid hatat pappor som lämnat sina ungar men efter det hör så förstår jag alla pappor till 100 % om dom gör de. Jag vill som sagt inte ha barn nu, men min flickvän vägrar o ändra sig så funderar på att lämna. Och ni som säger att jag borde ta mitt ansvar kan bara va tysta för att: vi BÅDA hade sex, ingen av oss vill är bli föräldrar, vi båda blir lika mycket föräldrar, med lika mycket ansvar och känslor för ens barn när barnet föds, mitt första barn. Min flickvän tänkte flytta hem till mamma och pappa i annan stad och ha barnet där, då jag sagt att vi borde vänta några år tills vi är redo så yrkar jag på abort. Att vänta tills vi har ett eget hem, utbildning, fast jobb o något äldre, borde väl vara att ta ansvar för sitt barn om något? Att vi bara vart tillsammans i 3 månader gör ju inte saken bättre. Har allid tyckt barn o särskilt första barnet ska vara en av dom lyckligaste stunderna i ens liv, att bli tvingad har istället gjort att det blivit den värsta. Tackar min sk flickvän och Sveriges lagbok för de. Sjukt hur lagen är uppbyggd, varför får bara ena föräldern välja om BÅDA ska bli förälder? Och varför ska den som inte vill bli förälder betala underhåll dessutom, som att ett tvingat faderskap inte var nog. Är så jävla less på den här skiten, om de ska vara så här så förstår jag alla oengagerade pappor där ute, är så jävla maktlös. Min såkallade flickvän tvingar mig på detta, hur kan man vara så kall? Tänk er själva att tvingas föda ett barn och ta hand om det fast man inte vill. Ett livslångt åtagande.

  • Svar på tråden Ofrivillig pappa
  • nevermind
    Sarakechi skrev 2015-04-17 08:52:22 följande:

    Det är så vidrigt med idiotbrudar som säger att de äter P-piller, sen kastar dem dessa i toan, "jag blev gravid trots skydd, kondom funkar inte, jag är överfertiiiiiiiiiiiil".....

    Och är det så svårt att använda kondom?


    Är inte det här lite off topic??
  • Tilja
    Ännu en ofrivillig pappa skrev 2015-04-17 11:17:22 följande:
    Alltså klart de är tufft med abort, men själv hade jag aldrig tvekat o gjort de för den jag älskar. Hur mycket "känslor" man än har fått. Känner mig så jävla sviken därför. En abort är jobbig ett tag absolut, men då hade vi i framtiden kunnat få massor mer barn när förutsättningarna varit bättre. Då hade hon faktiskt tänkt lite på mig också, den sk pappan (fast känns bara som spermadonator) då hade jag haft lust o stötta henne genom allt, sen när vi skulle få barn i framtiden så skulle hon ju knappast va överdrivet ledsen över de här då. Klart att de känns men jämför hennes smärta, med att jag får en nyfödd son/dotter som jag inte kan ta hand om o tvingas lämna, de jag lovat mig själv att aldrig göra. Då hade vi kunnat leva tillsammans, men nu börjar man ju hata henne istället, hade hon älskat mg tillräckligt så hade hon gjort de utan tvekan. Hon säger att hon älskar mig o att jag är med, men hon säger att jag måste flytta dom tio milen till hennes jävla stad o hon räknar tydligen med de, som att bara de bara är HON som blir förälder. ska säga dig att de inge e så jävla kul o stå på den här sidan också. Hon har heller knappt förutsättningarna för det heller, hon tänker: "jag har fixar lägenhet i min stad tills barnet e fött, " haha hon står inte ens i bosadskö!" Alternativt bo med bebisen i flickrummet hos mamma o pappa, hon har inget jobb, vilket hon ska "söka snart", lycka till. Vem kommer vilja ja anställa en gravid kvinna som är borta i två år? Med andra ord, lägsta mamma penningen. Kläder o sånt "få av kompisar o släktingar" o de samma gäller barnpassning "kompisar o släktingar" o möbler o inredning till ev lägenhet "de fixar kompisar o släktingar" allt hon ser är stt hon vill ha barn, o de gör så ont att hon kan tvinga mig bli pappa, har sett fram i mot att bli pappa när vi hade de stabilare, men om de ska vara så här orättvist så är de ju inge speciellt. Som jag skrivit förut så förstod jag aldrig hur pappor kan lämna sina barn, men efter de här så förstår jag exakt. Förlåt alla pappor jag snacka skit om hela livet, förstår era val. Heeeelt maktlös...

    Sen händer de här nästan aldrig, är ju ett undantagsfall. Nu när hon har P-stav o allt. En kris, ja, de kommer va jobbigt, ja. Men tänk dig själv födda ett barn som du inte vill ha och kan ta hand om, säg inte att "du föder inte barnet" eller nått sånt nu för: Jag blir lika mycket förälder som hon, älskar de lika mycket, lika mycket ansvar, lika mycket dåligt samvete, ångest över att lämna sitt barn.
    Jag tror ärligt talat att problemet egentligen är att du ser det som är i hennes mage som "ett barn" medan hon ser det som "det här barnet", om du hänger med på skillnaden. Du tror att hon kommer komma över det senare när hon får nya barn, det hon har nu är alltså utbytbart enligt ditt sätt att se på saken, men jag är inte så säker på att hon ser det så.

    Om man jämför med barn som faktiskt redan är födda då: säg att du i framtiden när du känner dig redo får ett barn. Av någon anledning (tex olycka eller sjukdom) dör detta barn. Tror du att du då skulle sluta sörja detta barn så fort du fick ett nytt barn? Om du kommer bli en så bra pappa som du säger så tror inte jag det nämligen. Och tänk dig då att det var du själv som orsakade det första barnets bortgång - hur hade det känts då?

    Sen svarade du inte på min fråga om du använder abort som "preventivmedel" utan att ha pratat igenom det med din tjej först?
  • nevermind

    Du kan ju lämna henne TS. Ingen kan tvinga dig att leva med henne.

    Jävligt osjysst att skita i det oskyldiga barnet, men henne har du ingen moralisk skyldighet att stanna hos. Min snubbe har sagt att han vill leva DET HÄR livet med mig, inte familjelivet. Vi är frivilligt barnlösa. Så vi hade förmodligen separerat om en sån här situation hade uppstått, men han har sagt att han inte är ett sånt jävla svin som skiter i ett litet oskyldigt barn. Han har samvete och moral.

  • viseversa
    nevermind skrev 2015-04-17 11:21:45 följande:

    Det hände alltså INNAN hon satte i p-staven? Vad hade ni för skydd då?


    Inget skydd alls. "För hon gillar närt skimmer i henne" och nu är han förbannad för att hon är gravid och inte vill göra abort. Buhu stackars ts(not)
  • viseversa
    viseversa skrev 2015-04-17 11:47:12 följande:
    Inget skydd alls. "För hon gillar närt skimmer i henne" och nu är han förbannad för att hon är gravid och inte vill göra abort. Buhu stackars ts(not)
    "Hon gillar när HAN KOMMER i henne" ska det stå!
  • viseversa
    Ännu en ofrivillig pappa skrev 2015-04-17 11:00:04 följande:

    Alltså på riktgt, ska jag göra slut? Hur ska jag kunna leva/älska/respektera någon som tvingar mig bli förälder när förutsättningarna är piss?


    Men varför tog du inte ett eget ansvar och skyddade dig! Du låter EXTREMT omogen ts. Sluta knulla oskyddad om du inte vill bli pappa!
  • Lyckoloppan

    Befruktning är en av bieffekterna av sex och något man alltid, alltid måste ha med i beräkningen oavsett hur mycket man skyddar sig.

    Är man inte beredd att ta risken/chansen till graviditet bör man avstå från att kopulera.

    Nu sitter du dock in den situationen du gör och jag förstår att det känns både jobbigt och livsomvälvande.

    Du har nu ett val: Vad för slags människa och pappa vill du vara?

  • nevermind
    Tilja skrev 2015-04-17 11:27:48 följande:
    Jag tror ärligt talat att problemet egentligen är att du ser det som är i hennes mage som "ett barn" medan hon ser det som "det här barnet", om du hänger med på skillnaden. Du tror att hon kommer komma över det senare när hon får nya barn, det hon har nu är alltså utbytbart enligt ditt sätt att se på saken, men jag är inte så säker på att hon ser det så.

    Om man jämför med barn som faktiskt redan är födda då: säg att du i framtiden när du känner dig redo får ett barn. Av någon anledning (tex olycka eller sjukdom) dör detta barn. Tror du att du då skulle sluta sörja detta barn så fort du fick ett nytt barn? Om du kommer bli en så bra pappa som du säger så tror inte jag det nämligen. Och tänk dig då att det var du själv som orsakade det första barnets bortgång - hur hade det känts då?

    Sen svarade du inte på min fråga om du använder abort som "preventivmedel" utan att ha pratat igenom det med din tjej först?
  • nevermind
    viseversa skrev 2015-04-17 11:47:12 följande:
    Inget skydd alls. "För hon gillar närt skimmer i henne" och nu är han förbannad för att hon är gravid och inte vill göra abort. Buhu stackars ts(not)
    Haha! Det avgör ju saken. TS får skylla sig själv att han skolkade från biologilektionerna på högstadiet. Och hur hade han tänkt komma in på universitetet och börja plugga om han inte ens klarar av högstadiet??

    Som att åka MC utan hjälm. "- Jag spräckte skallen och dog, det är trottoarkantens fel, buhu!"
  • Fiona M
    Ännu en maktlös pappa skrev 2015-04-16 23:05:09 följande:
    Hon har satt in en P-stav men de hände precis innan det! O för övrigt så älskar hon när jag kommer i henne, o brukar göra de för hennes skull, oskyddat såklart.
    eh... så vad gnäller du om nu?
Svar på tråden Ofrivillig pappa