BF Januari 2016 :)

haha. Jag vet precis vad som göra att han svårt att prata om det, det kallas för SKULD. Han känner skuld för sina äldre söner att han inte kan/kunnat ge dem en bättre uppväxt/mamma, skuld för dig eftersom han egentligen skulle vilja finnas där för dig 100% och skuld för Arvid som han inte kommer hinna med som han egentligen skulle vilja. Det enda han vill skulle jag tro är att kunna dela sig i mitten och räcka till för alla. Det är näst intill omöjligt att få till en bra diskussion från denna utgångspunkt iom att han redan är i försvarsposition. Min sambo är precis likadan om jag försöker prata om något som inte är lättvindigt ang bonusarna, försöker säga att allt kommer bli så bra så och att det bara är jag som målar allt svart och sen försöker han stoppa huvudet i sanden

Jag tänkte att träningarna skulle vara ett sätt för dig att få ensamtid, inte ytterligare ett sätt som du ska göra för att ställa upp. Jag är helt säker på att iom att ni fick en så tuff start så tär detta ytterligare på dig och du kanske ser det ännu mörkare än vad du hade gjort annars. Men det tar inte bort faktumet att din sambos prioriteringar är helt skeva. Jag tycker ibland att det är viktigt att jämföra med en biofamilj och se hur den fungerar i samma situation. Wime och Qatteriin: skulle ni god ta att eran man var borta på era söners träningar 4 gånger i veckan medan ni ska vara hemma själv heltid med en nyfödd? 

Sätt på låten "sexbomb" med Tom Jones så är bilden komplett! :D

Jag förstår verkligen din oro! Fy fasen! Jag kommer vara livrädd under de där kontrollerna. Jag var ju med på första kontrollen de gjorde när vi kom ned till neo med min brorsdotter och jag var livrädd att det skulle vara något fel med henne, så jag misstänker att jag kommer ligga på golvet i panik när det är mitt eget barn. Håller verkligen tummarna att Sally är frisk som en nötkärna!

Åh hoppas allt är bra, min väninna hade sin son i skena det var väldigt meckigt och lillen var ledsen av det. Även om det som du säger inte är hela världen så är det ju ändå jobbigt.

Jag glömde nog säga, maken körde stenhård akupressur av min lilltå i söndags kväll, så... jag tror på den där lilltåpunkten för att sätta igång... hihi!

Alltså fan vad man INTE känner sig sexig när man går runt med amningsbhn öppen och purelan på vårtorna för att lufta och slippa trycket mot de stackars slitna boobsen... Jag trodde inte jag hade fått några sår men tji fick jag, efter nattens konstanta ammande så hade jag visst det. Hoppas verkligen vi kan få hjälp med taget idag och jag ska fråga om syntocinon också om jag kommer ihåg, det gör så jädra ont när hon tar tag och jag fick stora problem med utdrivningen när jag hade så med Axel. Om det nu finns så mycket att driva ut än så länge...

Usch ju mer det närmar sig desto mer orolig blir jag över den här läkarkontrollen idag. Trots att överläkaren i tisdags inte hörde nåt knäppande i höften så tänker jag att hon kanske har höftledsluxation ändå och kommer hamna i vonrosenskena i tre månader liksom... Inbillar mig att jag hör hur hon knäpper och att hon typ skriker när hon rör på benen (fast det snarare är att hon rör på benen när hon skriker)... Jag vet att höftledsluxation inte är hela världen och att man blir fullt återställd om man får behandling men det skrämmer mig ändå förstås att min lilla busa skulle bli fast i ett paket hela våren. Men snart är klockan ett och då får vi veta.

Det kallas för spänning i vardagen :) Det är först senast året kanske som jag skulle kunna skratta åt det, innan så var min PTSD så påtaglig att jag gick och gömde mig om jag hörde steg i gruset utanför, om jag inte visste vem det var innan. Den stora vändpunkten kom när jag en dag tog mod till mig och gick ut och tittade vem som stod utanför och finner mig själv öga mot öga med ett rådjur :D

Låter som installationskostnaderna kommer bli dyra. Kanske värt att försöka med er underbara värd? 

Aha... det är ju så klart det jag ska göra. Men denna helg är ruskigt uppbokad med finmiddag (för att fira årsdag), 1 års-kalas och 2-års kalas. Så jag ska vänta tills nästa vecka. Ska höra med min BM vad hon tror om hinnsvepning med, men en av mina vänner har haft samma BM och hon lyckades inte med hinnsvepning på henne. Om jag får önska fritt så sätter allt igång på torsdag om en vecka så att hon föds typ på BF, då är bonusarna nämligen hos sin mamma och det blir minst påverkan på dem.

Ja det är väl så. Detta med hur det är i en biofamilj var just mammans argument: "jag kan ta träningar ibland men har inget körkort ( nu ska man alltså komma ihåg att vi bor i rikets andra största stad o har spårvagn) och om vi fortfarande varit gifta hade ju du ändå tagit allt med idrotterna?"

Ja du fattar ju precis hur det är märker jag.

Men jag vill inte tjata för han vill verkligen som du säger klona sig. Och just nu ligger han nedbäddad febrig och skakig efter andats kortison på mask och ändå ska nioåringen hämtas i skolan, han ska skjutsa mig till Mvc om en timme, och jag känner att jag borde hjälpa honom snarare än tvärtom idag.

Inte för att han gnäller alltså. Men ändå. Känner mig helsnuvad på våra tio föräldraledighetsdagar tillsammans

haha. Jag vet precis vad som göra att han svårt att prata om det, det kallas för SKULD. Han känner skuld för sina äldre söner att han inte kan/kunnat ge dem en bättre uppväxt/mamma, skuld för dig eftersom han egentligen skulle vilja finnas där för dig 100% och skuld för Arvid som han inte kommer hinna med som han egentligen skulle vilja. Det enda han vill skulle jag tro är att kunna dela sig i mitten och räcka till för alla. Det är näst intill omöjligt att få till en bra diskussion från denna utgångspunkt iom att han redan är i försvarsposition. Min sambo är precis likadan om jag försöker prata om något som inte är lättvindigt ang bonusarna, försöker säga att allt kommer bli så bra så och att det bara är jag som målar allt svart och sen försöker han stoppa huvudet i sanden

Jag tänkte att träningarna skulle vara ett sätt för dig att få ensamtid, inte ytterligare ett sätt som du ska göra för att ställa upp. Jag är helt säker på att iom att ni fick en så tuff start så tär detta ytterligare på dig och du kanske ser det ännu mörkare än vad du hade gjort annars. Men det tar inte bort faktumet att din sambos prioriteringar är helt skeva. Jag tycker ibland att det är viktigt att jämföra med en biofamilj och se hur den fungerar i samma situation. Wime och Qatteriin: skulle ni god ta att eran man var borta på era söners träningar 4 gånger i veckan medan ni ska vara hemma själv heltid med en nyfödd? 

Förstår att du känner dig helsnuvad på era 10 dagar, kan man inte sjukskriva sig ist? så att man kan ta dagarna senare? Det är ju inte direkt så att han hade gått till jobbet i det där skicket?! 

Haha, men perfekt, om de fortfarande hade vart gifta så hade väl hon lagat all mat handlat tvättat och städat? Skönt att hon kommer och fixar det åt er så du slipper göra det dagligen!

Nä det gäller verkligen att välja sina tidpunkter att ta upp saker på, jag kan inte påstå att jag är jättesmidig på det just nu, har alltid vart väldigt känslostyrd och är det gånger 10 nu, kommer inte vilja träffa mig själv när jag är nyförlöst...

Ja det är väl så. Detta med hur det är i en biofamilj var just mammans argument: "jag kan ta träningar ibland men har inget körkort ( nu ska man alltså komma ihåg att vi bor i rikets andra största stad o har spårvagn) och om vi fortfarande varit gifta hade ju du ändå tagit allt med idrotterna?"

Ja du fattar ju precis hur det är märker jag.

Men jag vill inte tjata för han vill verkligen som du säger klona sig. Och just nu ligger han nedbäddad febrig och skakig efter andats kortison på mask och ändå ska nioåringen hämtas i skolan, han ska skjutsa mig till Mvc om en timme, och jag känner att jag borde hjälpa honom snarare än tvärtom idag.

Inte för att han gnäller alltså. Men ändå. Känner mig helsnuvad på våra tio föräldraledighetsdagar tillsammans