BF Januari 2016 :)

Grattis till alla nattens bebis! Vilken fart här varit :) Jag läser men hinner inte skriva särskilt ofta, när jag flaska har jag ju inga händer fria tyvärr.

BVC var här i fredags, matvraket hade gått upp från 3800 vid hemgång till 4370 en vecka senare. Stor kille!

Grattis till er som fått! Har varken tid eller ork att läsa ikapp allt, har det rätt tufft här hemma för tillfället.

Dottern på två år sparkar verkligen bakut. Beter sig riktigt illa. Trotsar, spottar, skriker, slåss, tvärtemot, "kan-själv" med allting. Hon är jättefin mot lillebror, vill klappa honom, hjälper till att byta blöja etc. Men det märks att hon har det jobbigt.

Sambon hjälper inte till så mycket. Visst, han lagar lite mat och hjälper till med frukost, men annars ligger han mest i soffan med telefonen. Jag hade velat att han aktiverat dottern, suttit på golvet och lekt, gått ut med henne, gett henne uppmärksamhet. Igår tyckte han det var väldigt viktigt att dricka öl med grannen (bebisen är 5 dagar idag), vilket resulterade i att jag fick natta dottern. Hon vägrade borsta tänderna, vägrade få ny blöja, betedde sig och skrek. Drog henne i armen in på hennes rum med en skrikande bebis på andra armen och sen framkallade hon klökningar som ledde till en uppkräkning av all välling på sitt rum. Där stod vi alla tre och grät, jag ringde hem sambon och skällde ut honom, varpå han står och skrattar och kan inte förstå hur jag kan påstå att han inte hjälper till. Han har inte bytt en endaste blöja på lillebror, knappt hållt i honom.

Dessutom har han eget företag som är hans liv, och kommer därför inte vara ledig något. Har ångest inför kommande vecka.

Bebisen somnar ca 23 på kvällen, sover till 2-3, äter, sover till 5, äter, sover till 7, äter, sen går vi upp vid 8. Sen äter han till och från typ hela förmiddagen. Vill helst bara ligga vid bröstet. Samma på kvällen, från 19 till läggdags är det konstant matning. Vill inte ligga själv alls.

Jag bara gråter. Gråter för att jag tappat det totalt mot dottern flera gånger och tagit henne i armen och vrålat på henne. Ångrar att jag skaffade ett barn till just nu, skulle väntat. Har så dåligt samvete mot dottern, jag känner mig som världens sämsta mamma. Känner nästan för att bara skippa amningen och köra ersättning så någon annan kan ta bebisen så jag kan ge mer tid till dottern.

Åh vad dum jag är haha, man har ju såklart tvättstuga som hör till lägenheten!! Stupidoo jag är, tänkte att ni fick lov att gå till kemtvätt varje gång haha, då var de ju inte då drygt :D

Håller absolut med dig i allt du säger. Frågan e ju dock vilken uppfostran de fått tidigare. Din sambo tillsammans m barnens mamma kanske har tagit den lätta utvägen förut? Då saknas det ofta stabila grunder att stå på som exempelvis i hur man tilltalar en annan vuxen med respekt oavsett hur man egentligen tänker.

Så brast det i natt och jag skrek åt bonusen att hålla käften. Inte bra alls. Arvid har bara vaknat två gånger så det var ingen dålig natt men andra gången skrek han sig svettig och väckte de andra och bonus var såklart irriterad och spydig. Jag blir ju superstressad när han skriker sådär, inte vill ta bröstet och vet liksom inte vad jag ska erbjuda mer än kärlek. Läste någonstans igår om att svepa in honom i en filt och hyssja honom och trösta och det funkar lite om jag samtidigt tar av mig och håller honom alldeles intill mig. Fast vi blir varma.

Känner mig elak som skrek på bonus men han tryckte på precis alla knappar igår o var sådär tweenie-dryg. Kallade mig fetto ( han vet att det tar skruv) och var allmänt bråkig hela dagen. Sambon fick lägga massa tid på dem med tv-spel mm, vilket de helt klart behövde och Arvid sov ändå nästan hela förmiddagen

Vi passade också på under allmänna förlossningshelgen som det verkar ha varit i helgen.

Har haft mensvärk, sådär molande och odefinierad, ett par dagar. Så i fredags kväll när sambon kom hem från jobbet hade den blivit lite tydligare och några enstaka tydligare sammandragningar. Så vi skojade om att det skulle bli en repris av förra gången - att vi skulle behöva åka in på natten och inte kunna jobba helgen som han var schemalagd att göra.. Men jag trodde inte det direkt - inga tydliga tecken.

Men ett-kvart över ett nåt på natten satte värkar in och det gjorde ont något så in i helvete. Lättast att hantera det var det genom att sitta på toaletten av någon konstig anledning. Plötsligt kändes det som om det var rätt tätt - laddade ner en värktimer och från klockan 02 nånting var det direkt regelbundna värkar med ungefär tre minuters mellanrum. Ringde förlossningen som tyckte att vi skulle komma in.

"Väckte" sambon, som låg i sängen och försökte få vår 1,5åring att sova ordentligt. Ringde mamma som skulle vara barnvakt. När hon kommit så åkte vi in och kom till förlossningen runt 04..

Min fasa var en upprepning av senast, då jag var öppen en centimeter när vi kom in och de rekommenderade att vi skulle åka hem och det hela slutade med 23 timmar på förlossningen.. Men nej, en kontroll visade 7 cm öppen och vi blev inskrivna.

När det var klart var jag fullt öppen.. 05.32 gick vattnet och 05.56 kom lilltjejen ut.. Snabbt och smidigt.

Men sen vägrade moderkakan att lossna. Det tog drygt två timmar att få loss den. Jag fick andas lustgas i stort sett konstant (var helt väck och ville ha det så...) och de gav mig dubbla doser av tre olika mediciner för att få den att lossna. Fick dessutom akupunktur i lilltårna och till slut lyckades tre barnmorskor, två undersköterskor och en förlossningsläkare få loss den så jag slapp med nöd och näppe operation.

Överlag känns förlossningen som en fullkomlig revansch sen sist och nu njuter vi av vår dotter på BB och får regelbundna bilduppladdningar på en glad och nöjd storebror från mormor.. :)

Men vad fan är det för karlslok!! Ge mig hans nummer så ska jag ringa och skälla ut honom! Ursäkta men vilken jävla stil alltså! Jag har inga bra tips och råd men fy vad tufft du har det. Har du andra anhöriga som kan komma in och hjälpa dig? Kram!

Mallis87 - Nä fy vilken karl!! Så elakt och ansvarslöst att lämna dig så och sen komma hem och skratta. Låter som han fått en tvåbarnschock och försöker fly, men dags att vakna och inse att han får hjälpa till lite hemma. Lider med dig vännen <3