BF Januari 2016 :)

Tur att man har ett så bra sällskap när resten av huset sover, det är helt tyst och vi får lite egentid :)

Jag sitter här med min fyra dagar gamla dotter i famnen och känner mig helt matt... jag har knappt sovit alls sen hon kom och har sån ångest inför varje amning. Hon är aldrig nöjd och mina bröstvårtor blöder och gör så ont, brösten är varma och spända. Vi har tilläggsmatat med ersättning sen dag 2 och jag har köpt en bröstpump men jag sitter ändå bara och gråter och har börjat tänka hemska tankar.. Jag vill inte amma. Jag har en bakgrund av mycket ångest och fick en panikångestattack innan idag... hur gör man för att avbryta amning och gå över helt till ersättning? Ska jag kontakta BVC eller amningsmottagningen på BB? Känns som jag snart inte klarar mer... Vill inte att detta ska förstöra anknytningen till min ljuvliga dotter.

Om han kissar och bajsar bra så skulle jag tro att det handlar om att han får tillräckligt med mjölk nu! Men jag är ingen expert, kanske kan ni be bvc om en extra vägning annars? Sally sov massor när mjölken runnit till och jag blev svinorolig (hon gick ner 8% på två dygn och vi behövde inte tillägg), men hon vaknade för att äta minst var tredje timme och då sög hon glupskt så jag släppte det. Nu har vi inte vägt sen den kontrollen efter 2 dygn så jag vet inte hur det gått men hon verkar må bra.

Oj, så du skaffade ändå tre barn till efter det alltså. Ja vi får se, men det blir nog inte ett syskon tätt här som vi hade tänkt från början utan jag kanske vill njuta av bara honom ett bra tag nu <3. Jag tror också att det skulle vara annorlunda att föda i Sverige men känner mig samtidigt kluven därför att jag gärna ville ha två barn och att båda skulle få amerikanskt medborgarskap. Min man tycker det är fånigt men jag vet själv att jag skulle vara avundsjuk på mitt syskon om hen hade det och inte jag.

Det finns mycket i den amerikanska kulturen som jag faktiskt gillar så det vore roligt om båda barnen hade haft det gemensamt. Men vi kanske väljer att chansa på några år mellan barnen och kommer hit igen och föder . Då blir det troligen någon annanstans i USA så upplevelsen kan ju bli bättre där, men även sämre, det vet man ju aldrig. Jaja, det märks ju att jag mår bättre nu i alla fall eftersom jag åtminstone _funderar_ lite grann på syskon och inte känner att det är blankt nej. Känner dock att jag måste försöka fokusera på det här barnet nu och inte tänka på syskon redan, även om det är typiskt mig för jag brukar vilja planera allt och jag är redan 32. Visserligen lyckades vi på första försöket nu men det är ju inga garantier att det går lika lätt nästa gång om man väntar några år. Hur tänkte ni kring syskon och tid emellan?

Någon mer lika galen som spånar kring syskon redan nu? Alltså inte att man vill ha nu igen snart kanske men att man funderar på om man ska ha fler och i så fall när.

Vattnet gick för en timme sen, liten har bajsat i vattnet så nu är vi på förlossningen o blir kvar. Inga värkar än så länge. Är skitnervös!! De andra två har startat med värkar, och jag hade ju velat göra det mesta av värkarbetet hemma... Aja, Nu kör vi! ;)

Tur att man har ett så bra sällskap när resten av huset sover, det är helt tyst och vi får lite egentid :)