BF Januari 2016 :)

Det kan vara så att jag håller på med de sista förberedelserna mentalt innan förlossningen och därför gå igenom alla skräckscenarier. Inatt låg jag och funderade på om jag borde skriva någon form av testamente samt ett brev till Lillut om jag skulle dö och hon skulle klara sig. Sen drömde jag en riktigt skev dröm om att jag redan var gravid igen utan att jag upplevt Lilluts förlossning eller få vara mamma åt henne, hon fanns med i periferin någonstans i drömmen, men det var inte jag som tog hand om henne. Att hålla på så här mentalt är skitjobbigt, men det ger mig även fördelen att jag blir otroligt lugn och rationell när det väl gäller.

Ja det är mycket märkligt och nånstans börjar jag ju fundera om överlämningen inte funkat som den ska... rent administrativt liksom. De flesta verkar ju fortsätta med bvc på samma ställe de haft mvc. Min bm rekommenderade ändå vårt närmsta bvc eftersom hon jobbat där och kände personalen. Att byta är inget alternativ eftersom jag inte har tillgång till bil, det finns inget annat inom ok promenadavstånd. Jag kommer definitivt att påtala det när vi väl får kontakt. Jag tror det blev lite fördröjt med själva överlämningen också eftersom mitt mvc hade utbildning ons-tors förra veckan, annars hade min bm nog ringt oss på onsdagen och sen lämnat över direkt, nu blev det inte överlämning förrän på fredagen. Men ändå...

Det låter dåligt. Vi träffade vår BVC sköterska redan i december, hon kom på min tid på Mvc. Sedan ringde vi när vi kommit hem från BB och hon kom redan dagen därpå hem till oss. Sedan har vi varit två gånger hos henne och nästa torsdag är det läkarundersökning

Vi har nog mängder, eller i vart fall legovapen. Killarna är galna i ninjago och chima lego :) Tack ändå för omtanken!

Det enda som hände efter allt tryckande var att jag fick gå upp och kissa 4 gånger i natt (om det kom faktiskt mer än ett par droppar) istället för 1 gång som jag brukar. JAg hade nog tänkt att jag skulle förlora vätska på något annat sätt :)

Hur är det med rumpan idag? har den blivit något bättre? Kanske finns punkter att trycka på för de besvären med?

Det är lite märkligt kan jag tycka för jag känner mig inte särskilt rädd för att det inte kommer att gå bra. Men tanken på att inte få vara med och se mitt barn växa upp får mig helt ur balans (vilket iof inte är konstigt alls, men varför ska jag plåga mig genom att ens tänka på det?!) Jag antar att det är förberedelser för att kunna knyta an till sitt barn som gör att alla kanaler emotionellt är öppna. Undrar om man kan knyta an till andra personer med när man ändå är i detta emotionella kaos? Är det ex möjligt för dig att få en bättre anknytning till någon av bonusarna tro?

Nu har vi försökt ringa bvc igen, vid nio den här gången, och alla telefontider var tagna för idag... Och ingen har hört av sig. Alltså jag är inte orolig för lillan men det stör mig att de inte hört av sig än! Och det känns inte bra att det ska vara så svårt att få tag på dem! Om de inte hör av sig idag så går jag tusan dit och knackar på i morgon för att i alla fall få en vägning och se om hon kommit upp i födelsevikten...

Men åk dit bara och haffa någon för att väga henne. Jag har aldrig åkt till BVC utan avtalad tid, men varje gång jag har varit där så sitter det folk och väntar utan någon tid och hjälp får dom. Vet också att man kan be dem inne på öppna förskolan på familjecentralen så säger de till sköterskan omgående så att man får komma in. Jag avskyr alla telefonsvarare och telefontider! Som tex försäkringskassan går det snabbare för mig att åka in till kontoret än att vänta i telefonen och tappa tålamodet.

När min största grabb var liten hade jag ett direktnummer till BVC-sköterskan, synd att det inte fungerar så längre.