BF Januari 2016 :)

Arvid äter nattamat, var jätteledsen för en stund sen så nu får han ligga där lite, försöker stt inte somna med honom i sängen som vanligt.

Var ute en stund idag, kroppen piggare men fy så fort jag blir trött. Måste komma igång- hsr insett att när jag inte jobbar måste jag hinna träna. Min träning annars kommer gratis på jobbet. Nu känns det som kroppen börjar förtvina typ. Musklerna rinner av mig, jag har tappat 16 kilo sen dagen innan Arvid kom, en del ör ju han, vätska, mm, men man har Ju varit dålig sedan förlossningen och mest skrotat omkring hemma. Nu gör axlarna ont, någon nerv är i kläm i ena armen, ryggen ömmar av felbelastade muskler när man haft svårt att sitta.

Jag är inte van vid en svag kropp som inte orkar så mycket jag vill. Nu måste jag komma tillbaks bit för bit. Början är en promenad varje dag, sen i vår hoppas hag kunna börja träna lite, zumba igen hoppas jag .

Visst menar du mediciner mot hemorrojder? Hatar ordet... Jag har också fått det efter förlossningen. Gjorde en koll av klippet innan vi lämnade bb o då såg jag en kula som BM sa var det. Vilka mediciner har du fåty rekomenderade? Ska till apoteket imon tänkte jag.

Haha, kan kan jag väl men jag har nog fått psykiska men sen jag använde den när jag fick mina "årstids"-eksem, jag led varje gång jag skulle smörja med den, så det sitter nog i hjärnan att det ska svida lika mkt på W.

Men kokosolja ska jag kika om, vart köper du det? Annars ska jag testa decubalen.

Skönt att ni hittat ett alternativ för A så han slipper svidet, inte roligt när det gör det.

Måste bara berätta för er alla att jag fick världens MÄKTIGASTE känsla idag. Jag har ju efter förlossningen haft lite svårt att förstå att Lilla W faktiskt är här och att hon är vår.

Ikväll när jag satt och gav W flaskan tittade jag på henne och hon tittar upp på mig med sina stora fina ögon och plötsligt blir jag alldeles varm i hela kroppen och hjärtat slog liksom ett extra slag och det går upp för mig att denna lilla vackra fina bebis är MIN och JAG ska få följa henne genom livet. Hon är inget lån, hon är inte på låtsas. Denna graviditet som jag så länge har längtat och väntat på gav oss detta fina lilla under. Jag känner mig så otroligt tacksam för att vi fått en frisk och fin flicka. Att man kunde få 3 friska barn känns så otroligt fantastiskt.

Oj 16 ÅR, inte månader?! Jo jag vill gärna ha en plan och är beredd på att vi kanske inte kommer ha turen att lyckas snabbt med nästa barn. Härligt att det ändå gick snabbare med Sally men klart att det måste varit fruktansvärt med alla missfall. Får jag fråga om du fick missfall både när ni försökte med första och andra barnet? Fick ni svar på varför?

Tycker att det är så skrämmande och jobbigt att man aldrig vet förrän man försöker och om vi väntar typ tre år med att försöka med nästa kommer jag vara 35 då och vem vet om fertiliteten sjunker mycket för mig tills dess... Om det inte vore för det så hade det varit jättebra med tre-fem år emellan för mig, dels för att första barnet förstår mer och är mer självgående, och dels för att jag ju skulle vilja hinna jobba ett tag igen. Som högstadielärare kommer jag säkert få en sjua när jag börjar jobba igen och då förväntas man ju följa dem tills de slutar nian, dvs tre år. Jag var tvungen att lämna min klass som skulle börja nian när jag åkte och det kändes jobbigt och var sura miner.

Man _behöver_ ju inte försöka ta hänsyn till jobbet när man planerar barn egentligen, men om jag skulle vilja begära tjänstledigt från samma arbetsgivare för att åka utomlands igen och föda så vore det ju bra om jag har jobbat tre år till och visat att jag var seriös med att komma tillbaka till arbetsplatsen (jag måste ju troligen vara tjänstledig för studier igen första terminen innan jag går på föräldraledighet för jag kan inte åka som höggravid och min man lär behöva vara här i två terminer om det ska vara lönt). Om vi väljer att försöka få nästa barn i Sverige blir det ju mer flexibelt men jag känner ändå någon sorts press att jobba tre år i rad först och det vore också bra för ekonomin med tanke på att jag inte har någon inkomst alls under de här två åren. Jag får ju vänta och se, men det är jobbigt att jag aldrig _känner_ att jag kan ta det som det kommer.

Jag promenerar också en del nu och börjar kunna gå i normalt tempo, känns skönt. Är ändå väldigt förvånad och avis att du redan efter tre veckor har gått ner MER än du gått upp! Vägdes på kliniken i måndags och jag har bara gått ner 6,6 av typ 18 kg än så länge, så jag har en del att ta tag i under våren...

Efter den här veckan är det slut på gottegrisandet dock, nu måste jag bli nyttig igen och promenera så jag förhoppningsvis kommer i mina vanliga jeans. Mamma och jag ska ut på långa promenader. Tycker dock att de amningsvänliga kläder jag lyckas få tag på är så sjukt tråkiga, och jag som älskar kläder. Känns väldigt ytligt, men det förtar mycket av upplevelsen med amning för mig helt ärligt. Ska dock försöka göra som qatteriin föreslog att ha amningslinne under och en vanlig tröja över, men vet inte riktigt hur det ska gå till för jag brukar ha tajta tröjor och bebisen lär ju inte få plats därunder. Plus att jag har en del fett/svullnad längst ner på magen så de tajta kläderna sitter inte bra ännu. Du kommer nog snart bli starkare - var glad att slippa släpa runt på övervikt

Alltså Sally sov från 22:30 till 3:30 i makens famn, wohoo!! Tyvärr vaknade sonen i panik vid 00:30 så helt lugnt var det inte, men ändå. Nu ska vi se om jag lyckas somna om innan sonen tycker det är morgon...

Alltså, vilka värmevallningar jag har! Nästan värre än när jag var gravid. Måste vara hormonerna, men det är skitjobbigt att vakna i en genomblöt (jag menar verkligen genomblöt!) säng...