BF Januari 2016 :)

Japp 16 år, men de kunde ju ha sökt hjälp när det inte tog sig kan jag tycka. Ja det är ingen fara att fråga, jag är öppen med missfallen. Vi hade tre innan Axel och fick göra utredning. De hittade ingen orsak - det gör de bara i 10% av fallen för utredningarna är rätt kassa här i Sverige. Men jag begärde ut provsvaren efter att ha läst mycket här på fl och runt på nätet, och såg att mina sköldkörtelvärden låg över det normala, så jag tjatade till mig medicin. Nästa graviditet blev Axel... Sen flyttade vi och bytte län och min nya läkare sa att jag minsann inte hade hypotyreos så jag behövde inga mediciner. Jag protesterade väl lite men gick med på det - och fick missfall... De hade högre gränser i det här länet än i gbg för när man skulle medicinera. Efter mycket tjat på kvinnokliniken så fick jag tillbaka medicinen, blev gravid nästan på en gång och det blev Sally. Gissa om jag är förbannad på vårdcentralsläkaren som tog bort medicinen... Det ska inte mycket till för att sköldkörteln ska ställa till det för fertiliteten men det är få som känner till det. Men det har gjort mig jäkligt ödmjuk när det gäller att försöka planera livet. Den största anledningen till att jag aldrig ska vara gravid igen är inte krämporna, utan skräcken för missfall. Även om jag vid det här laget är rätt säker på att det skulle gå bra bara jag får medicinera.

Jag tror inte du behöver oroa dig för sjunkande fertilitet så tidigt när det gick så smidigt nu, men jag förstår hur du tänker. Man vet ju aldrig! Och det där med jobbet måste vara skitjobbigt. En av anledningarna till att vi dröjde med syskonförsök var att jag ville jobba in mig lite, nu har iag oftast inte patienter i tre år så det är ju inte jämförbart, men det är tufft att avsluta dem alldeles för tidigt. Jag förstår att du vill jobba in dig först om ni ska hem emellan! Det är så jädra trist när såna yttre grejer ska få "styra" så mycket - visst kan man skita i det men förnuftet kommer ändå in och höjer rösten...

Jo jag klagar inte så, vad gäller vikten, trodde inte det skulle gå så fort. Vägde en liten aning mer än jag var van vid när jag blev gravid så är fortfrsnde inte vansinnigt smal, men tråkigt när musklerna försvinner. Ska kolla detta med gummiband.

Ang kläder så har jag en del tröjor med knappar fram eller som är lätta att dra upp.

Har också haft en del gottegrisande sista veckorna men tänkte också det skulle vara slut med det nu, men man har liksom tagit det kroppen velat ha. För mig har det blivit mest flytande- saft, blåbärssoppa, lite Cola.

Japp 16 år, men de kunde ju ha sökt hjälp när det inte tog sig kan jag tycka. Ja det är ingen fara att fråga, jag är öppen med missfallen. Vi hade tre innan Axel och fick göra utredning. De hittade ingen orsak - det gör de bara i 10% av fallen för utredningarna är rätt kassa här i Sverige. Men jag begärde ut provsvaren efter att ha läst mycket här på fl och runt på nätet, och såg att mina sköldkörtelvärden låg över det normala, så jag tjatade till mig medicin. Nästa graviditet blev Axel... Sen flyttade vi och bytte län och min nya läkare sa att jag minsann inte hade hypotyreos så jag behövde inga mediciner. Jag protesterade väl lite men gick med på det - och fick missfall... De hade högre gränser i det här länet än i gbg för när man skulle medicinera. Efter mycket tjat på kvinnokliniken så fick jag tillbaka medicinen, blev gravid nästan på en gång och det blev Sally. Gissa om jag är förbannad på vårdcentralsläkaren som tog bort medicinen... Det ska inte mycket till för att sköldkörteln ska ställa till det för fertiliteten men det är få som känner till det. Men det har gjort mig jäkligt ödmjuk när det gäller att försöka planera livet. Den största anledningen till att jag aldrig ska vara gravid igen är inte krämporna, utan skräcken för missfall. Även om jag vid det här laget är rätt säker på att det skulle gå bra bara jag får medicinera.

Jag tror inte du behöver oroa dig för sjunkande fertilitet så tidigt när det gick så smidigt nu, men jag förstår hur du tänker. Man vet ju aldrig! Och det där med jobbet måste vara skitjobbigt. En av anledningarna till att vi dröjde med syskonförsök var att jag ville jobba in mig lite, nu har iag oftast inte patienter i tre år så det är ju inte jämförbart, men det är tufft att avsluta dem alldeles för tidigt. Jag förstår att du vill jobba in dig först om ni ska hem emellan! Det är så jädra trist när såna yttre grejer ska få "styra" så mycket - visst kan man skita i det men förnuftet kommer ändå in och höjer rösten...

Musklerna kommer nog snart tillbaka när du kan röra dig mer! Finns säkert en del tips på nätet med övningar man kan göra hemma.

Jag ska kolla min garderob lite mer seriöst, men jag vet att jag bara har fyra skjortor och två linnen som funkar för amning. Mamma har dock köpt med sig två amningslinnen och två amningst-shirtar till mig för jag har ännu inte orkat gå i affärer, så jag hoppas de är fina och att de passar

Ja sista veckan som gottegris, sedan ska jag skärpa mig. Tackade faktiskt nej till allt mamma erbjöd sig att ta med, förutom läkerol. Känner mig så duktig

Det viktigaste är ju att du är på rätt väg, att rädslan och overklighetskänslan börjar släppa :) även fast det tog en månad att landa i det hela, egentligen så hade du ju rent teoretiskt fortfarande kunnat vara gravid nu ju (eller räknar jag fel?).

Men så fina de är alla tre! Underbara killar också.

Arvid äter nattamat, var jätteledsen för en stund sen så nu får han ligga där lite, försöker stt inte somna med honom i sängen som vanligt.

Var ute en stund idag, kroppen piggare men fy så fort jag blir trött. Måste komma igång- hsr insett att när jag inte jobbar måste jag hinna träna. Min träning annars kommer gratis på jobbet. Nu känns det som kroppen börjar förtvina typ. Musklerna rinner av mig, jag har tappat 16 kilo sen dagen innan Arvid kom, en del ör ju han, vätska, mm, men man har Ju varit dålig sedan förlossningen och mest skrotat omkring hemma. Nu gör axlarna ont, någon nerv är i kläm i ena armen, ryggen ömmar av felbelastade muskler när man haft svårt att sitta.

Jag är inte van vid en svag kropp som inte orkar så mycket jag vill. Nu måste jag komma tillbaks bit för bit. Början är en promenad varje dag, sen i vår hoppas hag kunna börja träna lite, zumba igen hoppas jag .

Aaah! Mitt ex hade hemska eksem och jag tror han skulle känna samma som du. Kokosoljan köper vi på Maxi, hos oss har de Urtekrams utan lult och smak. Jag vet att Kung Markatta har en utan lukt och smak också för maken har jobbat för dem, men den fanns inte på vårt Maxi.

Jag tror han gillar att det är hårt när man tar det ur burken och blir flytande i handen, det är rätt coolt! Det går tyvärr inte in i huden så fort men det gör kanske ingen olja. .

En natt på soffan så övriga familjen får sov fick jsg å Lily. Hon skrek konstant från 20-00 med paus för två snabba mål. Hon vägrar att sova vidare efter jag lagt ner henne. Då vaknar hon å skriker. Har precis gått runt m henne för att lugna henne så hon tog bröstet. Hon ska se ALLT å e super nyfiken precis som sonen. Han sov på mig, mage Mot mage i flera månader för han vägrade sova själv. Ser en viss likhet här :( jösses vad jag är trött! Bara för att hon inte skriker innebär det inte att hon sover..... Puh!!