BF Januari 2016 :)

Vad mysigt det låter!! Nä bebis får fint hålla sig inne tills sambon är hemma iaf va. Ja jag vill ju helst ha sonen hemma när vi kommer med bebis så han får ta emot och välkomna henne liksom. Vet inte om det spelar nån roll egentligen men känns skönt om han får vara med och bestämma så mycket som möjligt.

Vi hade inga besökare på bb alls, man fick isf möta folk ute i trapphallen och det var vi inte så sugna på, det var ingen som propsade på det heller. Nu lär vi väl inte stanna så länge om det inte blir komplikationer.

Vi har som förståeligt inte haft några besök alls nästan under dem här 3 veckorna. Det är bara makens föräldrar som hälsat på här hos oss. Sen fick makens syster träffa henne en liten snabbis när jag lämnade barnen hos makens föräldrar i tisdags. Vi kommer vara lite restriktiva ett tag till med besök från vänner.

Jättestort grattis till alla ni som fått era bebisar! <3

Jag är på BF+13 idag och inga tecken på att bebis vill komma ut. Imorgon blir jag igångsatt. Har varit peppad på förlossningen fram tills nu ikväll, jag vill bara gråta över allt! Jag ångrar att vi skaffade ett barn till, jag vill inte åka till sjukhuset och vara borta flera dygn från dottern, det känns som att kommer förstöra hennes liv med en lillebror...! Jag är rädd för att igångsättningen inte ska fungera, jag är rädd för att den SKA fungera, jag är orolig för att behöva göra ett till KS samtidigt som jag känner att "nu skiter jag i det här och ber om ett KS direkt". Massa känslor alltså, minst sagt...

Håller tummarna för att alla ni som väntar får träffa era småttingar snart!

Tack för dina snälla ord, det behövs just nu!
Jag blev snittad eftersom dottern satt i säte. Gjorde vändningsförsök som inte lyckades. Hade planerat snitt BF-9 men på BF-10 gick vattnet och jag fick ganska snabbt regelbundna värkar. Snittades odramatiskt ett par timmar senare. Därför hade jag, dumt nog, trott att även denna bebis skulle komma tidigt. Har väntat "aktivt" i över 3 veckor nu! Och så slutar det såhär, suck. Jag håller verkligen tummarna för en positiv upplevelse med igångsättning och vaginal förlossning, för annars lär jag ångra mig maximalt. Mitt KS var en jättefin och väldigt smärtfri upplevelse och jag oroar mig för att på nåt sätt bli fysiskt skadad eller känslomässigt traumatiserad så jag inte kan/ vill ta hand om varken dottern eller bebisen :(

Det gick snabbt på vår barnakut, det var fint! Inget svar på vad det kunde vara för ont, bara att det inte fanns misstanke om nåt allvarligt. Kanske helt enkelt förkylningen i magen som jag funderat på, eller så är det magsjuka, fast han har ju haft ont i flera dagar utan magsjukesymtom... Jaja. Skönt att det inte var nåt farligt iaf, nu återstår bara att sanera barn och ytterkläder från kräk!

Grattis till bebisar ( om e kommit fler, hinner inte läsa igenom allt) och lycka till ni som har de bästa i livet kvar! Här hemma är de så sjukt mycket bebis bubbla. Jag är heeelt såld på min lille kille och ligger och stirrar i timmar. Kom aldrig in i den här världen med dottern då hon redan från start skrek konstant hela kvällarna och nätter hehe så detta är ljuvligt! En som helst sover hela nätterna om han får, vilket han inte får då han var " för tung för tiden" med sina 4580 gram 5 dgr innan bf. Vi måste hålla koll så Han inte förlorar vikt men han har redan vänt och börjat gå upp igen nu när amningen rullar på! Äntligen får jag känna på hur det är att hamna i bebis bubblan och jag är sååå lycklig!

Liten rapport ifrån BB! Maken åkte hem igår och kommer och hämtar mig och lillaman (som fått namnet Alvar) om några timmar. Så nu har vi klarat oss själva en stund vilket känns stort haha!

Allt är bra med oss förutom att jag fått hemska sår på bröstvårtorna. Samma visa som förra gången.. Har varit jättenoga med taget och bett om hjälp varje gång jag ska lägga till, alla inklusive jag tycker att han har bra tag men jag får sår ändå, jag måste vara extra känslig. Och han var ju ganska stor och verkar extra hungrig, jag fick sår redan innan vi lämnat förlossningen. Moderkakan vägde 950 gram haha, sånhan har käkat i magen iaf! Det i kombination med att min mjölk dröjt gjorde att jag först började med amningsnapp och sedan dessutom blivit tvungen att ge ersättning. Det var för att låta vårtor vila, men nu är det snart dags att åka hem och det blir fortfarande sämre...

Så nu funderar jag på att ge upp och bara ge ersättning, vill ju att det ska gå ihop hemma också med stora killen (som jag saknar enormt). Känns på sätt och vis jättekorkat för nu börjar det äntligen komma några droppar mjölk.. Samtidigt vill jag så gärna ha det så där mysigt som jag vet att det kan bli sedan... och ha det där speciella bandet till min bebis..

Nu är han här!! Våran Theo.
Började fredagen med att åka till 41+0 ultraljud. De hade lite svårt att mäta magen på honom så de behövde vara två för att kontrollmäta. De beräknade honom då till att väga 3720g ca. Och att han skulle väga ca 4200 vid igångsättning i V. 42. De trodde dock att jag skulle direkt till min BM efter för att få mer klarhet i hur planen såg ut. För de tyckte det var dumt att vänta eftersom bebis redan nu var så pass stor. Dessutom sa de att jag själv måste ringa till BB Sophia för att boka tid för induktion. Försökte febrilt få tag på min BM. Gav till slut upp och fick kontakt med förlossningen som tyckte vi skulle avvakta över helgen och lugnade mig. Detta var kl 17.
19 började jag min lilla biltur för att först hämta upp två barn på olika ställen och sen maken kl 20:30 på jobbet. Kände då av första "förvärken" som jag tänkte.
Körde streckan på 20 min hem och tyckte under tiden att de ökade i både kraft och kom oftare. Han nästan bara komma in genom dörren hemma vid 21 innan jag insåg att vi förmodligen skulle få åka in under natten. Maken påbörjade lite kvällsfika till barnen och försökte förbereda dem för att vi skulle åka in. Mellan tjejen som lite halvt "känner av" när någon har hon och typ blir som ett plåster på en försökte sig på att massera mig. Vilket hon gör ganska ofta även i vanliga fall. Försökte hålla mig men till slut fräste jag i från att gå och spela nått eller sätt dig med datorn.
Eftersom de är så pass stora har de sett en hel del filmer och är rätt så insatta i vad en förlossning är. Så orkade inte riktigt bry mig.
Tog två alvedon vid 22. Men utan att de gjorde någon vidare nytta ringde jag förlossningen vid 22:40 och sa att nu åker vi in. Hade då 2-3 min mellan värkarna. Men har väldigt korta värkar.
Kl. 23 var vi framme. Kopplades till CTG och efter ca 40 min och det konstaterats att vi blir kvar så tyckte världens bästa barnmorskor att det var dags för undersökning.
9cm redan. Fick kämpa ett tag på slutet eftersom värkarna bara höll i 30-50 sek åt gången. Men 02:52 är sonen äntligen född.
Barnmorskorna kunde dock inte riktigt förstå hur de mätte på ultraljudet. 4426g och 53cm lång. Han fattade ganska då omedelbart det här med amning. Däremot var intresset inte så stort. Och bara 20 min efter han är född kom första laddningen bajs. Rakt i min hand. Han hade haft en rejäl moderkaka på lite över 1000g som var ovanligt tjock. Därav att BM haft svårt att lyssna på hjärtat.
Nu vilar maken ut efter en tuff förlossning och jag har svårt att sova. Väntar på barnläkaren som kommer strax efter 8. Sen ska vi få åka hem. Därför har vi inte fått något rum.

Hade ju trott man skulle få lite sovmorgon efter den pärsen, men ack nej... 05:56 hör vi MAMMA OCH PAPPAAAAAA!!! DET ÄR MORGON!!!! Puh... Nu säger han att han mår bra och att doktorn fixade hans mage men vi får väl se om det håller i sig... Svårt att se att det skulle ske såna mirakel på sjukhuset bara för att doktorn klämmer på magen och petar i rumpan.