En kort uppdatering från förlossningen. En alldeles perfekt flicka föddes kl 19 ikväll. Det blev en intensiv men fin förlossning på ca två timmar från att vi kom in i sal. Lite fika och promenad i korridoren innan det satte fart på allvar. Vi blir kvar över natten och får åka hem i morgon förmiddag.
Nu är det snart stämplat, hennes namn, papper från Skatteverket är ifyllda och ivägskickade.
Det blir en Wendela Alice Ingrid!
Det enda den där jäkla ananasen igår gav mig var en blödande mun å en läppförstoring! Jaja lägger ananas på hyllan känner jag! Har 4 dgr kvar till BF å vet ju att oddsen inte är på min sida men idag känner jag hopplöshet. Vill bara få igång allt. Trots den extrema rädslan för smärtan så känner jag bara Bring it on!!! Ska till BM idag oxå, bara det känns tröttsamt. Minns när jag väntade dottern å vi pratade om övertid å hon sa att ingen som gått hos henne har någonsin gått över mer än 1 vecka. Jojo 16 dgr gick jag över :( urk!! Förlåt för detta negativa inlägg! Var tvungen å få ur mig lite!
Oj så mycket hinner inte kommentera ikapp!
Framförallt så tänker jag på dig Seven, vilken upplevelse. Hoppas du repar dig snart och kan njuta av din bebis!
Nu har det kommit många bebisar minsann grattis till alla, så duktiga vi är! Ja jag säger vi för även om jag fick panik och skrek under förlossningen så klarade jag det! Jag klarade droppen och sugklockan och klippet och tom att Edan inte tog som den skulle. Dessutom så blödde jag 2,3 liter och fick 2 påsar blod så det blev lite mer drama än jag önskat och jag grät och mådde skit men jag överlevde!
Mycket tack vare att sambon var helt otrolig, kolugn och visste precis hur han skulle hantera mig, och världens goaste barnmorska på Mölndals förlossning. Tyvärr så fick hon inte vara med hela vägen men hon kom ner till oss på lördag kvällen på BB bara för att kolla upp oss och hon hade dessutom ringt in när hon kom hem på morgonen för hon hade inte kunnat gå och lägga sig utan att veta hur det gått!
Allt startade med vattenavgång på onsdag kväll bara sådär. Vi åkte in för koll, inga värkar, men på väg hem startade de. Hann vara hemma i två timmar, i duschen, sen fick vi åka tillbaks. Jag är såklart skiträdd och gråter av smärta men tror det är jag som är mesig- det har ju just börjat. Men denna otroliga bm, jämngammal med mig, ser mig i ögonen och säger: du ska ingenstans, är du inte igång och mår så här så får vi sätta igång dig.
Men jag var 7-8 cm öppen så det var helt klart riktiga värkar från start, samma som för min syster. Från ingenting vid kollen tidigsre på kvällen till detta.
Resten av natten är ett enda virrvarr. Läkare tog prov på barnets skalp pga hjärtljud. Jag får antibiotikadropp pga feber. Edan tar inte utan tillslut säger bm till om spinalbedövning så jag får en välbehövlig vila. Det kliar överallt av den så sambon får klia, hela jag vrider mig av klåda :)
Morgonen kommer och jag krystar, växlar mellan liggande och stående på knä, inte så ont men detta helvetes tryck. Han åker upp och ner men kommer inte hela vägen. Orken tryter och tillslut säger läkaren ifrån att det blir sugklocka.
Ut kommer han pp första försöket och jag tror jag ska dö. Minns att jag sa till sambon att nu dör jag ju och säg till mamma att jag älskar henne. Och att jag aldrig mer får se Blixten( min gamle katt) och att jag hade velat se min systerdotter växa upp.
Men ut kom han och upp på mitt bröst. Sen fick sambon ta honom för jag blödde och blödde. Såg högvis med blodiga trasor medan jag flåsade lustgas, fick lov att behålla den.
2,3 liter blod fattigare och inlindad i täcken låg jag kvsr på förlossningen hela eftermiddagen, sov och blrv matad av sambon med pannkaka och saft.
sen fattade eftermiddagspersonalen beslutet att ge mog de två påsar blod som beställts o efter det så var jag på väg åt rätt håll igen.
Pojken var 53 cm lång och 4565 tung. Åtta kilo rasade av mig tills jag kom hrm igår. Nu ammar jag och myser med honom och hoppas det rinner till så att jag räcker till för denne store lille kille. :)
Och ont i stygnen i rumpen men annars är allt ok.
Har sovit första natten jämte lilla Casper, han är lugn och nöjd så länge han får vara jämte mig :) stannade kvar själv med han så att min sambo kunde sova hemma med de andra barnen och vi vila upp oss här. Vilken upplevelse det var när syskonen hälsade på en stund igår kväll!
Han har kräkts väldigt mycket fostervatten inatt, det har jag aldrig varit med om tidigare. Suga och ta bröstet var han en hejare på en gång med, visade bara tutten så sög han tag aggressivt och har efter det snuttat en hel del :)
Förlossningen gick bra igår, dock är jag besviken på barnmorskan jag hade då hon inte alls lyssnade på mig och hade kunnat varit ett bättre stöd. Önskar även att min sambo hade stått upp lite mer för mig i situationen när jag inte själv inte orkade tjata. Men i slutändan så spelar inte det så stor roll när jag äntligen fick min underbara bebis och det är över.
Jag fick pangvärkar, intensiva och starka på en gång efter att jag hade skrivit igår imorse. Ringde förlossningen och frågade om jag kunde komma in omgående eftersom att det har gått snabbt tidigare med öppningsskedet tidigare. Första kommentaren jag fick från bm var att "oj, du är redan öppen 6cm, det trodde jag inte"... Gick in i duschen, men när det inte var några mellanrum på värkarna längre valde jag att börja med lustgasen inne på rummet. En timme efter att jag hade kommit dit var jag helt öppen, vattnet gick och krystvärkarna kom. Det var då den jobbiga biten kom, som med de andra barnen, att få ner han. Pratade med bm också mör jag kom in. Efter krystande i ca en timme var min kropp trött, jag sa till henne att jag inte hade tillräckligt med kraft längre och att jag har fått hjälp med de tre andra att få ner dom. Nej, det ville hon inte hjälpa till med, fick prova alla möjliga ställningar istället. Efter ytterligare 30min fick jag dropp, bad om hjälp en gång till och sa att droppet tidigare inte har hjälpt dom ner. "Nu börjar vi med det här ändå" säger hon då. Inget skillnad hände, han kom fortfarande inte ner. När två timmar krystande hade gått var jag något utmattad, bebis mådde dock bra hela tiden DÅ äntligen kom läkaren in + 3 andra barnmorskor och gjorde på samma sätt som har gjorts tidigare förlossningar för att få över han den sista biten. Jag tog i allt vad jag hade då för att äntligen var det någon som lyssnade på mig och det gick!!
Här hemma händer ingenting. Var hos bm igår. Hon började på en gång att nojja sig över vikten. Gav mig en hel lista med nummer till dietister. Så jag kan ta kontakt med någon direkt när bebis är född så jag kan gå ner i vikt igen. Gått upp totalt 8kg denna graviditet.
Blir 41+0 ultraljud på fredag för att kolla till bebis. Sen BM på måndag. Hoppas verkligen jag slipper det. Vill ju ha bebis istället.
Grattis till alla små nya tillskott i tråden.
Sådär nu hämtade sambon dottern å körde henne till fsk. Bestämde mig för att hon får gå idag när jag har BM å imorgon. Har löst det så bra att jag har med mig min mormor idag å mamma imorgon när jag hämtar så slipper jag ta konflikterna ensam. Orkar inte med att jaga å bråka om att overallen ska på å sedan bära alt springa efter en 2åring som vägrar vagn på vägen hem.