Bf +5 imorgon och mannen ska tillbaka till jobbet, hade hoppats att bebis skulle tittat ut innan dess eftersom dagis är stäng fortfarande. Min snälla pappa kommer iaf hit imorgon och är letat så jag kan vila någon timma.
På tisdag ska jag till mvc om inget hänt. Ska be om en hinnsvepning då för att se om det kan få fart på något.. Vill väldigt gärna inte bli igångsatt så hoppas verkligen att det startar av sig själv snart.
Jag tänkte höra lite med er om hur länge ni har tänkt ha den andra föräldern hemma? Min tanke var först å ha de 10dgr plus en vecka sem men funderar nu på om han ska vara hemma heltid en vecka sen två veckor jobba halvdag å så en vecka semester. Är så kluven! Med dottern så började han med halvdagar när hon var 4dgr å då var jag snittad å hon bodde i princip på mig. Denna gång så har jag ju två hemma. Hur tänker ni?!
Jag kan tänka mig att det är ngt liknande
Jag tyckte jag landat rätt bra i tanken på förlossningen men när jag var på tulet och dem sa att dem skulle sätta igång det så fattade jag nog inte riktigt att jag faktiskt skulle gå igenom en förlossning samma dag.
Denna förlossningen blev lite skräckblandad för min del. Jag hade ju bara småvärkar egentligen hela tiden från kl. 19 och jag fattade nog egentligen inte ens då vad som skulle komma. I samma ögonblick som bm drog ut nålen hon tagit hål på hinnorna med och vattnet började sippra ut så kom världens värsta värk med en gång och jag var verkligen inte beredd. Dem hade knappt fått fram lustgasen åt mig och jag fick typ panik, jag bara skrek att jag vill inte. Sen andades jag lustgas till jag blev helt bortdomnad i hela ansiktet. Sen bara fortsatte värkarna att avlösa varandra. Sen kom till slut en liten paus typ och så var det bara på krystvärkarna direkt. När jag pratade med en bm dagen efter så var det den värsta förlossning jag vart med om. Blev erbjuden aurorasamtal för det om jag kände att jag behövde det.
Så häftigt för dig som ska vara med om det för första ggn
När det gäller äldre syskon på förskola tänker jag att det är viktigt att tänka på att vi inte alltid ver omständigheterna..
Jag fick till exempel en grav förlossningsdepression med min första och har honom på förskola eftersom jag faktiskt BEHÖVER egentid från honom för att läka och vara en så bra mamma det går under den tid jag har honom hemma. Det har blivit riktigt tydligt nu under helgerna - jag har helt kraschat igen vilket känns otroligt frustrerande. Och då har jag ändå haft en del hjälp från släkt och vänner för avlastning.
Så ja, jag kommer fortsätta ha honom på förskola och har också fått dispens att ha honom mer än de 15 timmarna så han är där måndag-fredag 09.00-14.00.
Angående sambon så kommer han vara pappaledig från födseln och jag kommer att ha semester. Så kommer det vara minst fem veckor - det är också en strategi för att inte hamna framför tåget igen. Han kommer börja jobba först när min semester är helt slut eller jag känner mig helt stabil.
Nu blir det lite gnälligt inlägg men ååå så less jag är nu...
Nu känns det som att allt drabbar mig å jag känner mig så gnällig :/
Alla mina 3 graviditeter så har jag mått toppen. Aldrig haft foglossning inget illamående eller kräkningar gått upp bara ca 6 kg, alltid sovit bra o helt enkelt mått toppen.
Några småsaker har jag ju haft såsom halsbränna ibland å onda Sammandragningar osv.. Men det hör ju lite till :)
Men nu den senaste månaden..
Det började med att jag fick 4 (!!) Stora herpesblåsor. Hela munnen svullnade upp så tom sjukvården reagerade på hur stora de var (fick samtidigt brevid varandra) några dagar senare blev jag dunderförkyld m feber o hela köret å förkylningen sitter i än (dock ej febern!) Så hes fortfarande att jag fortfarande knappt kan prata. Vaknar å snyter mig femtioelva gånger på en natt. Min sambo säger att han kan inte fatta hur mkt snor som "ryms i mig". Fått blåsor i munnen av förkylningen antar jag. Fått en stor böld i rumpan (ursäkta :)) som jag enligt Google gissar är hemorrojd? Som skaver när jag ligger, sitter böjer mig osv.. på nyårsdagen skulle jag å dottern gå o köpa pizza så vem ramlar om inte jag.. föll på rygg hann inte ens märka att jag halkade så nu är hela högersidan från axeln ner till foten stel så jag tar mig typ inte ens upp ur sängen själv..
Som sagt! Jag vet att jag har bra graviditeter att jag har tur som får må så bra.. Men nu börjar jag lessna på att inte ha ork eller kunna sova nåt alls pga skit förkylningen.. Har inte gjort nåt skojigt alls m barnen under jullovet.. Vi har bara suttit hemma (undantaget jul o nyårs).. så trist..
Så nu när jag fick gnälla av mig lite så känns det lite bättre :)
Herregud, vet inte hur denna lilla tös tänkt sig dygnet egentligen. Hon har varit vaken och ätit om vartannat hela natten känns det som. Jag tror jag sovit typ 1 timme sammanlagt hittills. Har precis fått henne att somna nu men det blir ju bara 2 timmar för sedan ska hon upp och ha mat igen. På så sätt blir det skönt när skolan börjar igen, jag kan sova lättare på dagen när hon sover, det blir ju svårare nu
Vilka mer är beräknade den här veckan? Jag är beräknad på fredag 8/1. Inga tecken på förlossning än.
Ah just det! Hur mår du? Har du några tecken på att det är på gång? Jag själv tror det dröjer för mig och hoppas det också - har fortfarande FYRA jäkla inlämningar kvar och skulle vilja hinna göra minst en av dem innan bebisen kommer. Annars får jag göra allt i februari-mars men det vore ju skönt att slippa.
Kände bebisen mycket ikväll så allt är nog bra därinne i alla fall - har nästa besök på torsdag, dagen före BF. Hur funkar det med besök för dig nu efter BF?
Om du har lyckats hitta en förskola med förstående personal och en bra rektor så är det inga problem att få dispens. Du pratar med rektorn och förklarar situationen och så kan han/hon bevilja dispens för familjeskäl. Under en period oftast. Man kommer då överens om det som blir bäst för familjen, ex att pappa lämnar på morgonen så mamma slipper gå ut eller hur det skulle passa bäst.
Jag fick prata med förskolechefen och hade ett intyg från min psykolog gällande behovet och då var det inga probl alls..
Oj oj oj vad ni skriver här inne - härligt!
Nu rullas jag snart iväg till förlossningen för igångsättning, tappen är så gott som utplånad så håll gärna en tumme för att det här inte blir allt för segdraget