Lustigt jag tänker inte ett dugg på vilka som kommer vara i rummet. Oroar mig för allt utom omhändertagande och bemötande på förlossningen. Kanske för att jag aldrig fått vård o därmed inte har något att relatera till, varken bra eller dåligt. Den som kan hjälpa mig att komma igenom detta utan att få panik och med så lite smärta som möjligt är välkommen in typ.
Värsta minnet efter min förra förlossning var när jag skulle duscha efter. Man fick inte låsa dörren och sambon kunde ju inte stå utanför med bebisen hela tiden, trots att upptagetskylten satt på dörren öppnade en annan pappa dörren två (!!!) ggr för att se om det va ledigt! Där stod man skakig, kladdig, äcklig och helt naken inför en främmande människa, gud va arg jag va!! Denna gången duschar jag hellre på bb om det är samma rutin på förlossningen den här gången med!!! ;(
Okej ja man får ju se. Middagen börjar 19 så det var mest hur man ska tänka kring det, men väskan är packad och bilbarnstolen är monterad så allt är färdigt om det skulle bli något, och det är ju bara två hus bort som sagt .
Hur vanligt är det att man går från noll känningar ena dagen till förlossning dagen efter? För jag känner inga tecken alls idag i alla fall.
I min står det också att jag ogärna blir hemskickad och att jag ska få komma in tidigt. Förra gången undersökte de inte mig eftersom vattnet gått och det då finns en infektionsrisk, utan sa att jag kunde åka hem. Det kändes inte bra och då sa de att vi kunde vila lite i vilrummet innan vi satte oss i bilen. Klarade inte av att sitta utan vankade omkring lite i receptionen och mötte då en bm som tittade lite underligt på mig. "Vi kanske ska undersöka dig ändå?" sa hon efter en stund. Då var jag 7 cm öppen och 3 timmar senare var allt färdigt, så det var tur att vi inte körde hem!
Hej hörni!
Det var vattnet som hade gått i förrgår kväll. Vattnet gick runt 18. Runt halv 9 var svärmor på plats för att passa storebror. Vi skrevs in på förlossningen 21.15 och 21.24 kom vår lilla Astrid ut. Vi hängde knappt med i vad som hände men alla mår bra. Vi hade nog kunnat åka hem redan igår men ville stanna en natt till för att vila och landa lite. Nu är vi på väg hen för att fira nyår med våra två älskade barn.
Tyvärr så var det försent för aurora när jag fattade hur rädd jag egentligen var. Men de har ordnat så stt jag får gå hos Mvc s psykolog och prata och även hos läkaren. Min bm har själv skrivit in dessa saker i min journal ang tidig epidural och min rädsla att bli hemskickad och även rädslan för att bli lämnad ensam på BB med bebisen efteråt ( här får inte alla pappor stanna)
Hörni, jag behöver råd.
Imorse när jag kissa kom det lite blod på pappret (38+1), tre ggr torkade jag mig och blod varje gång. Den sista gången kom det som två blod gelklumpar och lite slemgegga. Antar att det var slemproppen som kom ut i en liten del. Jag ringde förlossningen för på Google är det inge blod på bilderna som jag har. De sa att om jag känner bebisen behöver jag inte oroa mig.
Nu har det gått sju timmar och jag har ff blod som kommer men inte klar rött utan det är mer lila/brunt. Som gammalt i färgen men inte torrt om ni förstår vad jag menar. En till blod gel klump kom oxå.
Har pyttelite molvärk i nedre delen av magen men inget annat. Bebisen rör sig fortfarande.
Är detta normalt? Någon som haft så förut? Jag tänkte ringa tillbaka till förlossningen sen om jag fortsätter blöda.
"samma blödning" skulle det stå, blir knäpp på min telefon!
Känner mig så.mycket mer harmonisk nu när det är 2016 haha! Innan tänkte jag hela tiden " börjar det nu? Hoppas det, eller inte" :) Nu får han komma när han vill!
Vi hade en lugn nyår hemma med mina föräldrar som sällskap. Lyckades också med gemensamma krafter skrapa fram en trerätters!
Jösses vad det händer grejjer. Jag har fått havandeskapsförgiftning och de har velat lägga in mig två ggr nu men låtit mig åka hem på nåder. Ska tillbaka till förlossningen på söndag igen och då blir jag nog inlagd fram tills förlossning. Blir nog bebis inom en vecka då istället för runt 18/1 som var beräknat. Känns så galet konstigt haha. Känner mig såååå redo att träffa min bebis, men bebis är lite liten, vägde bara 2700 nu i vecka 37+1 så är lite liten, men ändå inte för liten. Det viktigaste är ju att han/hon mår bra. Min sambo däremot, han förstår ingenting och han kan inte fatta att han kommer bli en pappa inom en vecka antagligen. Blev lite mycket för honom på kort tid nu. <3