Har inte packat än, gick in i v 32 igår, min tanke är att packa den när vi varit på ullared och förhoppningsvis kunna bocka av det sista på listan. Då minsta sonen föddes i v 35 känns det som att jag vill vara lite förberedd på det den här ggn med genom att iallafall ha en liten väska färdig.
Tänker mig också att förbereda och tvätta kläderna osv när jag gått hem osv. Men nu går jag ju iof hem i v 36+6 typ så kanske ska börja lite innan ändå :D man vet ju aldrig även om det är ovanligt!
Undrar ang tofflor, inte måste man väl köpa ett par bara för att ha på bb?
Jag har ju världens svettigaste fötter som luktar apa om de blir varma.
Duger inte raggsocka eller är golven för hala för det?
Ett par rena gympaskor som gått i maskinen innan, eller ett par foppatofflor?
Vad har man förresten på fötterna när man föder? Får man vara barfota?
Sambon sa att den där långa rocken måste man ha. Är man naken under den? Förutom nättrosorna?
Jag kan tänka mig att jag är en sådan där som när det kommer till kritan mycket väl kan slänga av mig allt för att det är i vägen.
Avskyr att svettas, och klär ofta av mig för att gå på toaletten tex, tydligen någon grej från barndomen, min bror är likadan, han klädde också av sig för att gå på toaletten :)
Du kan ha vanliga strumpor å skor. Om du stannar länge kanske du vill ha ett par Foppa eller sandaler. Inget måste.
Man föder barfota
Du är naken under rocken. Om något händer så är du liksom förberedd.
Hehe nä man vet aldrig, syrran fick sin första just i 36+6, hon var helt oförberedd! Inga komplikationer eller så utan han bara bestämde sig för att komma då.
[quote=76012819][quote-nick]minahjärtan0609 skrev 2015-11-17 09:11:51 följande:[/quote-nick]Jag började packa lite igår. Har lite kvar att köpa som amningsinlägg, bindor mm. Känner att jag vill har packat redan i v 35 ifall det blir tidig förlossning.
Något som jag har uppskattat är att bli masserad i ryggslutet under det tidiga förlossninsskedet. En massageolja är en självklarhet i min packning. Det ger också mannen en uppgift på förlosdningen. Jag vill inte heller att han smiter iväg och lämnar mig ensam. Jag vet inte hur det varit för er andra men jag har inte haft mycket "personal" hos mig innan det varit dags för att krysta i princip. Min man skulle bara våga sitta och läsa en bok Han är väldigt viktig för mig under förlossningen.[/quote
Det var en bra ide! Min karl är dessutom grym på massage, masserar mig en del nu med, det var han som botade min ischiassmärta för ett par månader sedan.
Klart mannen behöver en uppgift. Jag är så kär i honom nu under graviditeten att jag skulle kunna ligga i sängen konstant och lukta honom i nacken, har ett otroligt närhetsbehov just nu. Kanske för att han vet lite om detta och jag typ ingenting.
Klart jag älskar honom annars med, men nu står jag knappt ut en dag på jobbet utan honom.
Den smärtan som du har under förlossningen går över! Den har du dessutom när han e med. Den andra smärtan är när livmodern drar ihopa sig å den är väldigt liten jämförelsevis vilket innebär att du kommer absolut att klara dig bra :) sköterskorna e super att prata med å har du tur så får du en trevlig rumskamrat att prata med.
Männen förstår ändå inte hur vi känner efteråt. Tro mig :) Allt msn inte tror man kan infinner sig helt naturligt efter födsel som om man aldrig gjort något annat :) så va lugn. Allt kommer att gå jätte bra!! De som jobbar där gör det du gör tio ggr om dagen så deras rutin är enorm å du är i trygga händer.
Var inte rädd för smärtan. Den är ju absolut inte farlig utan följ med den så kommer den leda dig i förlossningsarbetet. Det är en helt sjukt häftig känsla. Jah skulle kunna föda barn varje vecka så häftigt det är trots smärtan ;)
Är det inte olika i olika delar av landet hur länge man får stanna? I Stockholm är det 2 dygn efter förlossningen för första gångs föderskor och 1 dygn om man fött förut. Hur ska ni göra med bonusarna? Vem ska passa dem om ni har dem? Jag har kallt berättat för min sambo att han kommer få stanna med mig och lillan på BB även fast vi har bonusarna, min mamma har lovat att ta hand om dem och de ska ju självklar få komma och hälsa på. Hade de vart yngre hade jag även tyckt att det var helt okej att de var med oss på BB, men jag tänker inte utsätta mig för den tornadon som 2 vilda killar i skolåldern bidrar med dygnet runt.
Jag håller på att läsa en boka som heter att föda utan rädsla. Den är super bra hittills. Har många kopplingar till Dyktekniken som jag också är lite inne på. Jag tycker att den hittills vart väldigt bra. Den talar mycket om hur rädslan för smärta gör att man motarbetar sin kropp. Jag har vart med på en förlossning innan, och i öppningsskedet så sov både den blivande mamman och jag nån timme, och jag läste nån skitdålig blaska som fanns där, då detta inte alls var planerat att jag skulle vara med som stödperson. Har du vart på sånt där auroasamtal? Kanske är ett alternativ att ta kontakt med en Dua så att du får ännu mer stöd?
Har inte varit på samtal och inte tänkt på någon doula. Vill nog inte ha någon annan där tror jag inte. Men kanske?
Däremot önskar jag sambon kunde ta mig lite mer på allvar när det gäller detta. För mig är det tex viktigt att jag får prata om att jag har skrivit brev till mina syskonbarn och mamma och så(oavsett förlossning , om något skulle hända)
Har även sagt att i trängda lägen har jag en tendens att slå, typ tagit tag i tandläkarens armar, ryckt till. Man kan inte tex lita på att jag ligger stilla vid stick osv.