amalie79

Äldre 21 Nov 20:22

11435 svar

BF Januari 2016 :)

MeEmmA skrev 2015-11-21 20:00:13 följande:

Jag blir nästan nervös när jag tänker på BB-väskan, vill inte ens tänka på att bebis kan komma tidigare (även om jag såklart längtar). Dessutom har jag inte ens en tanke på vad jag ska lägga ner denna gången... Fast ryggen värker som bara den så känns det ändå som att det bästa är att bebis stannar där inne så länge den bara kan.

Måste ta mig i kragen snart och införskaffa en till spjälsäng och gå igenom alla bebiskläder så jag vet om det är något som fattas. När jag läser om alla som håller på att "boar" sig, så känner jag mig så enormt långt borta. Men det kanske kommer när allt runt mig lugnar ner sig lite. Tycker att tiden går på tok för fort!

Jag med, fast det är ju första barnet. Jag har så mycket att göra och så lite tid. Är alls inte i någon boa-fas, men tröstar mig med att saker GÅR att lösa sen med. Men för mig handlar det nog mycket om att jag måste inse att det KOMMER gå att göra saker sen med, men krävas lite mer planering.

amalie79

Äldre 21 Nov 21:29

#5613

MeEmmA skrev 2015-11-21 21:20:48 följande:

Det har du rätt i, det finns mycket som går att lösa efteråt om det skulle bli akut. Tycker bara att det är så olikt mig att vara så oförberedd, mina andra barn har jag shoppat till, pysslat och haft allt framme långt innan de kom. Men just nu känner jag inte det behovet eller lusten heller, känns lite orättvist mot detta barnet. Samtidigt kanske det blir bättre på måndag när jag har gjort ul och vet vad jag ska ställa mig in in på.

Fast du, känn inte så. Barnet vet inte det, och bryr sig inte heller. Bara du och pappa finns där när det kommer. Det sitter bara i ditt huvud, och du har vi dessutom ett ganska litet barn hemma som du måste lägga krut på om jag minns rätt?

amalie79

Äldre 22 Nov 09:12

#5626

Jag som älskar snö och kommer upp och ner utan problem har inte en flinga här förstås. Och inga bonusar på plats heller, fast hade det snöat hade jag nog åkt ut till min systerdotter för hon är mosters flicks även där- hon tokälskar snö.

Fast å andra sidan så får man aldrig åka pulka när man är snöröjare- jag kan få vara ledig om jag säger till, men det blir alltid att snålheten vinner - åka pulka ett par timmar kontra dubbel timlön och ploga snö, då vinner pengarna. Och faktiskt är det kul att skotta/ ploga med! Hade gärna tagit ett snöfall innan föräldraledigheten, känns lite trist att inte få vara med i år! Å andra sidan får jag väl gå på promenad med bebis i snön, om vi får någon vill säga, Göteborg har varit väldigt trist sista åren med det

amalie79

Äldre 22 Nov 10:11

#5634

mirakelspektakel skrev 2015-11-22 09:40:40 följande:

Mina bonusar är oxå två killar på 6 och 9 år och de bråkar oxå JÄMT! Jag är så fruktansvärt trött på det, känns som att det är det enda de gör i stort sätt om de inte sitter och tittar på film eller spelar datorspel. Det enda jag märkt funkar lite bättre är i stort sätt ignorera deras bråk och typ ge dem numret till ambulansen om det skulle behövas. Jag har upptäckt att det verkar inte vara riktigt lika intressant att slå varandra om man inte kan springa och gråta hos en vuxen

Åh, känner igen detta! Bonusarna är 9 och 11. De kan inte spela tv- spel tillsammans, slutar alltid med att lille vinner och retar store tills han får stryk. Att låta dem slåss funkar till en viss gräns men problemet är att storebror är en bjässe och lillebror mager som en tarm, det är typ 30 kilos skillnad på dem så det är som att låta en elefant slå på en mygga

amalie79

Äldre 22 Nov 10:14

#5635

WiMe06 skrev 2015-11-22 09:59:56 följande:

Skönt att man inte är ensam om att ha två bråkstakar. Men mina två kan inte ens hålla sams när dem spelar tv-spel. Igår rök deras telefoner (dem har varsin gammal som dem spelar och tittar på film på) så dem får dem tillbaka först när dem skärper till sig. Hmm, numret till ambulansen, den kanske man skulle testa.

8-åringen har blivit så extremt trotsig, använder mkt fula ord och säger man ngt så säger han bara emot och kan vara väldigt uppkäftig. Det har även varit mkt i skolan med fula ord å sådär. Jag blir alldeles gråtfärdig ibland för man orkar liksom inte.

Jösses, vad stort det var i ullared, jag missade ju typ hur mkt som helst, haha. Köpte ingenting till mig själv, mannen eller hemmet. Men å andra sidan var det ju bebis å dem stora barnen som var i fokus. Så det mesta jag hade skrivit till bebis hittade jag. Har ju bestämt mig för att vänta med babysitter och babygym till jag märker om vi behöver det annars hade jag kanske köpt sånt med där. Men man blir lite sugen på att åka dit igen, haha. Det kliar i shoppingfingrarna. Nu är det bara nån julklapp kvar till barnen som inte fanns där sen är det också klart.

Som sagt, det där med pojkarna känner vi igen!

Ja visst är det stort! Vi köpte en hel del med, både julklappar och bebis.

amalie79

Äldre 22 Nov 10:49

#5639

mirakelspektakel skrev 2015-11-22 10:32:41 följande:

I bland tror jag att en del av grejen med att bråka är att få vuxnas uppmärksamhet, genom att inte gå in i deras bråk så försvinner den aspekten, jag säger åt dem att jag vill inte se deras bråk/lek utan de kan gå ner på sitt rum och om de behöver så kan de ju ringa ambulansen - här är numret. När nån av dem kommer gråtandes för den andra har slagit honom så säger jag åt honom att han kan prata med sin bror om det för jag är seriöst inte intresserad. (man känner sig sjukt elakt och det är ett väldigt förvånat barn första gången) Men med tiden så har jag märkt att de bråkar mindre och blivit bättre på att trösta varandra. Sen får man ju ge dem uppmärksamhet på något annat sätt.

Du har rätt, men bor man i flerfamiljshus kan man bara låta dem hållas till en viss gräns tyvärr :)

En gång gjorde jag som med katten, jag sprutade vatten med blomsprutan på dem, de blev väldigt spaka

amalie79

Äldre 23 Nov 10:25

#5665

Jag får väl gå och köpa någon sorts myskläder, äger ingenting sådant över huvudtaget. Är totalallergisk mot att gå ut i det, och hemma är jag naken om barnen är hos sin mamma, är de hemma har jag linne och trosor. Har iof två par haremsbyxor jag hade mycket i somras.

amalie79

Äldre 23 Nov 10:34

#5666

Bm-besök idag, v 32+2. Supernormal på alla sätt och bebis ligger med huvudet nedåt.

Första gången jag blev lite besviken på min bm. Sambon var med och försökte hjälpa mig med att tala om min förlossningsrädsla. Han nämnde tom att jag trott jag ska dö. Hon kunde inte riktigt ta detta till sig, hon tycker att jag är ju så frisk och graviditeten komplikationsfri och sambon så stabil, och jag med.

Ja det är ju sant- förutom när det gäller rädslan.

Hon drog det där med att smärtan har en mening man får den största belöningen som finns, och då sa jag faktiskt att det kräver ju att man ser det så och att jag inte var säker på om jag ville ha barn ens när jag blev gravid. Men det verkade inte gå in riktigt.

Sambon höll med när vi kom ut. Det enda hon sa är att vi kan skriva ner lite av detta i v 35 om jag vill.

I v 37 ska jag träffa en annan bm men det känns lite sent att dra detta igen då, och egentligen finns det inget de kan göra. Det är ju jag som måste lösa detta.

Men jag fortsätter skriva mina brev till mina anhöriga så länge. Det kan aldrig vara fel att förbereda sig för döden, inte i dessa tider, som världen ser ut.

Breven finns redan sedan flera år, men måste uppdateras. Tex finns ett brev till mitt ex där- som jag egentligen vill han ska ha om det händer mig något, men det kan jag inte be sambon lämna över liksom

amalie79

Äldre 23 Nov 11:31

#5678

Eleonor01 skrev 2015-11-23 10:56:00 följande:

Men lilla vännen! Om du mår så dåligt så hade jag föreslagit att du söker dug vidare. Att ha skrivit brev till anhöriga om man dör känner jag är lite makabert. Ring till bm mottagningen å be att få prata m någon annan eller 1177 så guidar de dig vidare. Gör det idag!!!!!

Alltså- det är inte så makabert som det låter måste jag väl ändå säga. Jag växte upp med döden på det vis att jag är uppfostrad på en kyrkogård, av två kyrkogårdsarbetare, jag har jobbat där själv, precis som halva släkten. Jag läser dödsannonserna först i morgontidningen, och har skrivit sådana brev redan innan, min mamma och jag var båda ensamstående och tyckte det var viktigt att den andre inte skulle behöva fatta beslut om det värsta skedde.

Jag är ganska morbid rent allmänt och tycker att döden är en del av livet. Lite värre nu dock.

amalie79

Äldre 23 Nov 11:34

#5679

mirakelspektakel skrev 2015-11-23 10:54:05 följande:

Åh nej! Frågade du om Auroa samtal? Kan du ringa till BM och be att få det annars? Det är inte okej av BM att lägga in sina egna värderingar och förminska din rädsla.

Har fått tips om denna kurs av flera bekanta. Kanske onlinekursen skulle kunna vara något?

hypnobirthingstockholm.se/om-hypnobirthing/

Annars tycker jag att du ska försöka få kontakt med någon utanför BM som kan hjälpa dig med dina rädsla.

Nej det tänkte jag inte på, det borde jag kanske gjort. En del av mig vill bearbeta det, en annan del av mig vill bara strunta i det och ta det som det kommer. Jag har så mycket jag vill göra på jobbet innan jag måste lämna det, mitt jobb som jag älskar, och jag vill inte springa ifrån och gå på samtal och behöva vara borta när jag har så lite tid kvar. Jag vill inte missa en sekund.

Tack för tipset ska kolla på länken!

BF Januari 2016 :)

INNEHÅLL