20.12 kom lille Petter till jorden, eller ja, liten var han inte, 55 cm lång 4580 gram men inte ett stygn! Ut kom han på krystvärkar och gjorde lilla familjen komplett! Jag är pigg som en lärka och kan inte sova då jag längtar så otroligt efter min stora tjej som är hos farmor! Allt har iaf gått kanoners :)
Quatterin och hame - har också hört att den tidiga mätningen oftast stämmer bättre för att bebisar växer så olika senare. Så har man gjort kub hos oss så ändrar dem inte på det datumet vid rul här.
Nu är det dags för vardagsvanor igen. Känns helt ok även om jag trodde bebis skulle ha kommit vid detta laget.
Ang kub, rul. Man får väl helt enkelt ta det med en nypa salt även om det är svårt när man passerar bf. Jag har ju oxå satt det som ett sista datum så nedräkningen blir brutal. Samtidigt som det är skönt att jag har det tidiga datumet som det officiella ifall det blir aktuellt med igångsättning.
Jippi! Nu gick slemproppen! Det händer något iallafall :) men tidigare två hade jag förlossning inom två dagar så nu hoppas jag för fullt här.
Gud vad skumt!
Efter att jag skrev förra inlägget för en liten stund sen fick jag springa på toa, dålig i magen som fan och rätt så mycket blod som rann ut. Och nu håller det onda i sig. Blir jag besviken om det luras igen!!
Haft besök av hemsjukvården nu! Den lilla donnan väger nu hela 2490 gram och har blivit riktigt rund och go i ansiktet. Vuxit 2 cm så nu mäter hon 45 cm.
Fr.o.m idag ammar vi fritt fram till onsdag, sonden sitter kvar om ifall vi känner att hon inte blir riktigt nöjd, framför allt nattetid, men drar hon den så behöver vi inte bry oss om att sätta tillbaka den. Sen har vi ny kontroll på onsdag. Har hon gått upp bra i vikt då så blir vi utskrivna annars behåller dem oss till på fredag. Men det går verkligen framåt iallafall. Så härligt!!
Måste gnälla lite (eller mycket)! Ju längre jag sitter hemma och väntar (bf+13 idag) desto mer stirrar jag upp mig inför igångsättningen som ska bli på onsdag 
. Jag gick på aurorasamtal inför både förra och denna förlossningen, mestadels pga rädsla för nålar, gynundersökningar, sugklocka och att brista.
Tyckte att jag fick bra stöd inför första förlossningen, men mycket av "stödet" gick ut på att säga att saker och ting jag är orolig över är ovanligt och troligtvis inte inträffar,samt att säga att andra saker INTE gör ont trots att människor påstår det
. Nu gick förra förlossningen som en dans (i raketfart) så då fick de rätt, det blev inga komplikationer och några undersökningar hanns knappt med.
Stödet inför denna förlossningen har mycket gått ut på samma sak, samt att de sagt gång på gång att eftersom förra gick så bra ska du se att denna gör det också. Om det nu blir igångsättning känns det som att den mattan rycks bort under fötterna på mig Om det blir igångsättning kommer det att bli flera gynundersökningar, så är det bara. Jag fattar att ingen tycker att de är roliga men jag är verkligen livrädd för dem och får ångest bara av att tänka på det. Jag tycker det gör ONT. Säkert för att jag är så rädd men så är det iaf. Trots att det står i min journal nonchaleras det alltid... När vi var inne på förlossningen i v.28 pga blödning bad jag dem läsa min journal, men både bm och läkaren sa bara "denna undersökningen gör inte ont, det går alltid bra".
Ringde till förlossningen i torsdags och lämnade ett meddelande till min aurora att hon skulle ringa mig. Har inte hört något ännu så ringde tillbaka idag, det var hon som svarade med det var kaos på förlossningen (känns betryggande) så hon skulle ringa tillbaka i em när hon gått av sitt skift.
Blä blä blä, vill bara att bebisen ska bestämma sig för att komma av sig själv så snart som möjligt 
Phu, det blev verkligen mycket gnäll..
Mina värkar håller i sig. De kommer med 10-15 min mellanrum. Har ringt hem min man och vi ska även ringa hit farmor. Hon har en timmes resväg så hellre att hon kommer för tidigt än att det ska bli panik. Sen kommer det väl bli lagom kul att ha svärmor här under hela latensfasen men så får det bli. Känner att det är på riktigt iallafall, värkarna är väldigt bekanta när de kommer, de gör ont men är hanterbara.
Ska man ringa förlosdningen redan nu och kolla hur det ser ut med plats eller ska man vänta tills de kommer var 5 min.?
I vissa landsting är det ju ok att gå över tre veckor. Du kanske inte måste sättas igång riktigt ännu? Kanske hinner det starta av sig själv om du väntar några dagar till? Över helgen bara...
Jag tycker inte det är gnäll, det är farhågor och obehag som är värt att ta på allvar. Svårt det där när aurorasamtalen fokuserat på nån sorts försäkran att det värsta inte kommer hända, jag har svårt för försäkringar (antagligen utifrån min utbildning, det funkar inte alls i kbt). Ja, sannolikheten är oerhört låg för att nåt illa ska hända, men rädslan är verklig och går sällan att övertala bort. Hjärnan kommer bara där med sitt "ja men NÅN får ju den där jobbiga upplevelsen..." och så är det igång. De kan vara hur övertygade som helst om att allt kommer gå bra (och sannolikheten för det är ju extra hög eftersom det gick så bra för dig förra gången), men om du inte blir tagen på allvar med det du är orolig för så kommer du ju inte kunna slappna av heller! Då tänker jag på det med att de inte läst din journal ordentligt när du varit inne och att de avfärdat din rädsla för undersökningar som bara vanligt obehag.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt riktigt, jag tror inte det hjälper om jag säger till dig att jag tror att det kommer gå bra även om det blir igångsättning för dig (för det tror jag), men jag förstår din frustration och din ökade oro inför igångsättning. Jag hoppas du slipper, och framförallt hoppas jag att du får en så bra upplevelse som möjligt även om det blir en igångsättning.