BF Januari 2016 :)

Kul, vi har typ samma BF. Får 26-27/1 på lite olika appar/uträkningar. Dina flytningar tror jag är helt normala.Det är sannolikt pga magsaft som rinner upp i matstrupen när du ligger ner. Testa fler kuddar och Novalucol.

Jag har för mig att hormonerna gör så att den övre magmunnen blir slapp. Om jag inte minns fel.

Hej!

Får jag hoppa in här ?:) Jag ska ha mitt andra barn i januari (bf osäkert men troligtvis i börja på januari) Jag är 26 år gammal och har en son på 2 år med min man som är lika gammal.

Jag mår ganska dåligt och tankar och känslor snurrar runt så tänkte att det nog kan vara skönt att få prata med andra gravida och höra lite tankar från andra som kanske också har det lite tufft.

Jag mår ganska fysiskt dåligt. Har mycket o ont i huvudet, trött och lite illamående och har redan gått upp massa i vikt (magen super-svullen) vilket jag lider av. Är för tillfället sjukskriven pga stress och utmattningssyndrom så blev lite mycket med en graviditet på det, hehe

Hur mår ni andra?

Här är jag helt med dig, jag är också livrädd för vaginal förlossning, jag börjar nästan hyperventilera bara jag tänker på det. Men jag hoppas att när det väl blir dags, så har man glömt bort den rädslan och är så pass förberedd och bara känner att "Yes, nu kör vi!" och att man äntligen ska få träffa sitt underverk :) Jag hoppas det blir så, men jag har ingen aning :P

Jag har fött alla mina vaginalt. Livrädd för snitt. En av graviditeterna låg bebis i säte och jag va helt inställd på vaginal förlossning.

Alla är inte gjorda för en vaginal förlossning men med rätt hjälp är det många med rädsla som ändå väljer och får en fantastisk upplevelse.

Jag har vänner där första förlossningen var en mardröm och andra en fis i rymden.

Den enda som vet vad som är rätt är den gravida kvinnan själv.

Jag har inte skrivit något om att jag inte har förståelse för hur andra har det. Bara skrivit utifrån mig själv och min rädsla.

Jag var väldigt positiv till att föda vaginalt. Födde min dotter vaginalt och "på pappret" var allt normalt. Tyckte dock att det var en traumatisk upplevelse dom jag hade svårt att prata om länge efteråt. Har svårt att sätta fingret på varför. Kanske var det för att jag hade så felaktiga förväntningar? Nu när jag är gravid med andra barnet så vill jag ändå testa att föda vaginalt igen. Kommer att be om samtal för förlossningsrädsla.

Ni som är rädda; jag tror det är absolut bäst att be om hjälp. Inte försöka vara stark och duktig.

Det jag menade med det är att jag har rädsla för att bli skuren i. För MIG känns det inte naturligt. För MIG och min rädsla beror på allt som handlar om att någon ska sticka och skära i mig. Sedan urminnes tider är kroppen skapt för att föda vaginalt. Alltså känns det naturligt för mig. Men det har ju inget alls att göra med de som har problem eller inte kan föda vaginalt. Det handlar helt och hållet bara om min helt orationella rädsla. Precis som att man kan vara rädd för att föda vaginalt. Det var ingen kritik mot någon alls, utan bara en beskrivelse på hur JAG upplevde min förlossning och är rädd för nästa.