BF Januari 2016 :)

Mirakelspektakel och Seven Contanza:

Tack! Jag vet ju att han gör fel men jag får ändå dåligt samvete för att jag inte orkar och hinner mer samtidigt dom jag faktiskt blir förbannad på honom och hur han behandlar detta.

Vid händelsen idag så var en kollega från en annan avdelning med och reagerade på vad han sa och sättet han sa det på så på ett sätt känns det skönt att andra reagerar så det inte är jag som blåser upp det för att jag är hormonkänslig.

Jag velar om jag ska gå imorgon eller sjukskriva mig själv och gå till VC och be dem sjukskriva mig till nästnästa vecka då jag ska träffa läkaren på MVC, hade jag inte haft så ont i fogarna hade jag nog tagit tag i det med facket och min chefs chef men just nu har jag ingen energi alls till det utan det lockar att bara strunta i det och vara hemma. Extremt olikt mig men jag tror att det kommer ifatt en när man varit stressad en längre stund- luften går lite ur.

Har just skurat rent hela skafferiet i köket, hittade mjölbaggar i havregrynen i fm och fick typ panik! Så nu har jag typ rensat hela skafferiet på varor och kastat allt i en sopsäck! Så det ekar tomt i skåpet nu. Haha. Men usch så äckligt, har aldrig någonsin varit med om det tidigare. Men nu är jag typ helt slut!

Här kommer ett riktigt gnällinlägg.

Jag är nu i vecka 33, jobbar bara halvtid sen ett tag då mitt blodtryck gick upp och bebisen inte mådde bra av att ha en mamma som stressade på jobbet.

Halvtiden har funkat superbra för mig men inte för jobbet som är under en omorganisation som bara kan beskrivas som fullständigt kaos. Mina 4 timmar som jag inte är där har inte blivit ersatta med någon utan mina kollegor har fått tagit det viktigaste jag inte hunnit med i mån av tid. Idag är det 5 veckor kvar tills jag går hem på semester i två veckor innan bebis kommer och min chef har fortfarande inte beslutat om vem som ska ersätta mig.

Bara detta kan få mig att bli väldigt stressad och frustrerad men jag har försökt tänka att det inte är jag som ska lösa det. Vi har gått på föräldrautbildning två gånger tisdagar fram till klockan halv 10- dessa dagar har jag skjutit min arbetstid och börjat halv 10 och jobbat 4 timmar- inget konstigt men chefen har väl mumlat lite.

I förra veckan bokade min BM om vår tid så jag fick gå en halvtimme ifrån jobbet- detta har jag kollat med facket och det har man ju rätt till att göra på arbetstid men min chef hade ingen förståelse alls och ville att jag skulle boka om tiden då jag bara skulle vara där 3 1/2 timme den dagen.

Idag hände ytterligare en liknande grej och stressen på jobbet, den oförstående chefen tillsammans med dom här JÄKLA foglossningarna gjorde att jag fick ett äkta hormonpsykbryt och storgrät i en timme när jag kom hem. Mannen kom hem och tröstade superbra så nu känns det bättre men just nu vill jag inte gå tillbaka till jobbet och det känns så sorgligt då jag trivs så himla bra annars och jag vill inte gå hemma på heltid så här länge innan bebisen kommer.

Jag har försökt att prata med chefen vid ett flertal tillfällen - men han har ingen förståelse alls och behandlar min sjukskrivning som nån slags obekväm ledighet. Sen blir jag orolig för hur min lilla bebis mår av detta då det har dragit och slitigt i magen de dagarna jag stressat mest.

Har ni några kloka ord?

Lärare. Det är stressen på jobbet samt att jag inte har möjlighet att sitta ner innan kl 14 på dagarna. Jag har sammandragningar konstant och en del värkar som sitter i ryggslutet och stråkar fram på magen. Även blodblandade slemmiga flytningar. Känner att jag borde ta det lugnt och ligga ner men har inte möjlighet när jag jobbar tyvärr. Jag vet att jag kan sjukskriva mig själv men det är nästan lika stressande att behöva planera dagarna för en vikarie. Jag skulle vilja ha en sjukskrivning på halvtid så jag kan gå hem och vila efter några timmar.