BF Januari 2016 :)
[quote=76234673][quote-nick]CarolinaH skrev 2016-01-16 08:30:30 följande:[/quote-nick]Våran Sten(efter pappa och farfar) Gustav ( efter min morfar) Theo [/
Åh så söt!
Inlägg från: amalie79
|
-
-
[quote=76234563][quote-nick]Eleonor01 skrev 2016-01-16 07:20:52 följande:[/quote-nick]Använde också purelan m första men hjälpte inte alls när det blir så sårigt :( bra att ha hemma däremot. Har köpt denna gången också.
Alla ni som inte har fått barn ännu. Försök peta å röra era bröstvårtor så mycket ni kan INNAN födelsen. Så de blir lite härdade. Fick det tipset av min kompis på obstetrik mottagning. Så är de inte så super känsliga. :)[/
Sant. Det funkar mest förebyggande, mina var mest fullt med blåsor. Har jättekänsliga bröstvårtor och varje gång han tar första taget efter ett lite längre uppehåll så åker magen hiss upp o ner typ. Mår nästan lite illa. Går inte den känslan över så kommer jag nog inte amma så vansinnigt länge -
Blä fick ett bryt nu på morgonen och bara grät. Sambon måste iväg direkt från sängen och skjutsa bonus och farfar någonstans. Sen skulle bonus komma med hit en stund för att träffa Arvid vilket jag inte alls känner för idag för han kommer för veckan på måndag. Vill bara gå i underkläder tills dess och bebis har haft två griniga dagar då han bara vill äta. Och nästa vecka måste sambon iväg på träningar varje kväll utom tisdag och jag vill ju bara ha honom här med oss, särskilt nu när han mår bättre och kan hjälpa till igen.
Jag vet ju att bonusarna kommer på måndag. Jag känner mig bara inte redo. Jag vet det kommer bli tjafs när Arvid vaknar på natten och det kommer bli irritation för de ska upp till skolan osv.
Och jag är inte redo för att dela med mig av honom riktigt än. Sambon kommer vilja att de ska hålla honom och vilja fotografera dem alla tillsammans och det måste han ju få göra. Även om jag är superhormonell och grinar :)
Igår la jag faktiskt honom ifrån mig i hans säng en stund och åt middag och kollade på tv. Kändes skönt men lite jobbigt samtidigt.
Annars så är det bråk inombords mellan känslan av rastlöshet som börjar krypa på mig av att gå hemma och känslan av att jag borde vilja vara hemma för att Arvid är viktigast nu. Jag älskar honom, det gör jag, men jag får andnöd vid tanken på att vara hemma i sju månader till. Jag vill verkligen ändra mig och tycka det är underbart för jag vill vara en bra mamma.
Nej usch, får rycka upp mig. Ska nog gå ut en stund sen! -
Det låter underbart. Tack för att du förstår!elinville skrev 2016-01-16 13:16:24 följande:
Den rastlösheten har jag också känt med min två andra barn... Jag löste det med att pumpa och ge mig iväg på småsaker ensam så ofta jag kunde. Vi introducerade flaskan tidigt även om jag även ammade. Jag är en person som alltid haft ett stort behov av att vara ensam, och att ha en bebis som var beroende av mig 24/7 var jättejobbigt (särskilt som "alla andra" tyckte det var det mysigaste i världen). Började jobba extra då och då, en dag här och en dag där. Vet ni, min man är också en jättebra förälder och jag tycker inte man ska ha dåligt samvete för att man lämnar över tjll den andre föräldern ivland. Tror det är typiskt mammor att få dåligt samvete för att man inte tycker det är supermysigt/superroligt heeela tiden med en bebis. Jag älskar min barn över allt annat, men det gör deras pappa också. Denna gången ska jag skriva min D-uppsats, startar på månd, och min man kommer vara hemma minst en dag i veckan så han kan ha hand om bebis och så finns jag till hands som amma den dagen typ. Tror det kommer bli skit bra, det bästa av alla världar: mysa med bebis, intellektuell stimulans och möjlighet till samvaro med andra vuxna samt egentid tidigt för bebis o pappa
-
Tack... Du är klok du! Jag vet ju att du har helt rätt!mirakelspektakel skrev 2016-01-16 13:55:10 följande:
Oj vad jag känner igen mig ang bonusarna. Och jag har ju inte ens fött ännu. Jag får typ panik av tanken på att bonusarna ska håll i lillan. De är ju normalt underbara med små barn... men rätt som det är så glömmer de hur små de är eller att de faktiskt håller i ett litet barn som man inte bara kan lägga ifrån sig hur som helst bara för att något annat mkt roligare händer längre bort. Jag litar ju knappt på mig själv att jag inte kommer göra illa henne, då blir det ju en omöjlighet att lita på att en 6 och 9 åring ska klara av det!
Å så min jäkla sambo som känns helt oförstående, alltid bättre att fria än fälla. Försökte prata med honom här om dagen efter att jag vart på långlunch med sambons bästa kompis fru och hon berättade hur det funkade i deras familj. Att ex så har deras äldsta son (som är 6 år och har ADHD så det skriker om det) nolltolerans på att slåss hemma, gör han det så blir han av med judon som han går på. Berättade det för min sambo och han bara men sååå kan vi ju inte göra?! Nä varför inte då? Är en rättighet att man som pojke ska ska få slå varandra på käften flera gånger per dag så det blir odrägligt att vara hemma för övriga familjen? När jag frågar honom vad fasen vi ska göra då för att som vi har det just nu vägrar jag att ha det så blir svaret bara: "jag vet inte". Just nu känns det som att jag kommer typ inte kunna vara hemma med en nyfödd bebis samtidigt som bonusarna som tillåts ha världskrig och är totalt oförmögna att hitta på något annat än att bråka eller titta på tv.
Jag tycker inte att det är konstigt att du längtar tillbaks till egentid och jag tycker inte att du ska känna att du är dålig mamma bara för att du vill göra annat än att vara en mjölkko och stirra på ett nyfött barn. Du kommer bli en fantastisk mamma som kommer ge ditt barn alla möjligheter att utveckla kreativitet, fantasi och trygghet just för att han kommer få följa med dig på alla dina påhitt och allt fokus kommer inte ligga på honom och det han vill göra hela tiden. Hur tror du att bebisar hade det för 100 år sedan? tror du att mammorna då hade tid eller möjlighet att sitta och tittat på sina bebisar i 7 månader? Ge dig själv en klapp på axeln för allt du istället gör istället för att skjuta dig i foten på de få punkter där du tror att du inte räcker till, för jag är helt säker på att du räcker till för Arvid. Det är ok att låta honom sova själv och att du får äta en middag utan att han har kroppskontakt med dig.
Nu har Arvid sovit själv i 1 1/2 timme och jag legat i soffan medan sambon badat. När jag kämpat i 1 1/2 timme med att få honom att somna om men han bara ville gny och snutta vaknade sambon och tog helt enkelt kommandot, matade i ungen lite tillägg och så somnade han som en sten. Ibland behövs det att någon annan tar tag, jag var helt mosig för det var fjärde gången i natt han vaknade. Han är inte överdrivet ledsen när det händer men vaken ganska länge varje gång.
Förstår precis vad du menar med bonusarna och bråk... Fasar för denna veckan och sedan när sambon inte är hemma före och efter skolan. De vet dock att ska de få vara hemma båda är det självgående som gÄller, jag är inte hemma föräldraledig med dem.
Till råga på allt ringde farfar nu o sa att yngste har kräkts igen. Han kom dit från sin mamma igår för att träna fotboll idag. Han hade varit sjuk i veckan men ok sedan onsdag så vi trodde det var ok.
Sa till sambon att snälla kan de stanna där eller åka toll sin mamma där smittan redan finns. Sambon vill heller inte ha hit dem, han tänkte på Arvid. Jag tror inte Arvid blir magsjuk i första taget- däremot hans mamma som är sydd typ ett par centimeter från rumpen. Tanken på magsjuka där nu gör mig gråtfärdig. Bara hoppas han inte hann smitta sambon på den lilla stunden de sågs igår -
Jag försöker vänja mig vid tanken på att låta Arvid sova i sin egen säng iaf första vändan han sover, då är jag oftast ändå vaken fortfarande. Men hittills är hans mönster att vakna 3-4 ggr per natt o hämta honom varje gång känns motigt. Känns fel också att ha honom så långt ifrån sig. Men det kommer bli tajt i sängen med nästet i mitten nu när sambon kommer tillbaks efter förkylningen, han är trots allt 1,90 och väger över 100 kg så han fyller liksom sina 80 cm säng själv. Han gnäller inte men det ÄR trångt, för att inte prata om varmt.WiMe06 skrev 2016-01-17 09:25:13 följande:
Det är ju såå mysigt att ha henne hos sig men jag känner att man behöver få lite ordentlig sömn också, så kan hon sova i sin säng nån del av natten är det bra tycker jag, sen vore det ju ännu bättre om man kunde få ha sin säng ifred för dem stora barnen med, haha!!
-
Och utanför röjer de snön de borde tagit redan igår, jag hör att de inte får med sig den nu för den är så nedtrampad. Min svärfar som bor i området där jag jobbar sa att det märks redan att jag är borta. Frustrerande för den som redan saknar jobbet. Även om han nyss kom så har jag ju varit borta en månad nu till veckan. Sambon undrar om jag är frisk som längtar till jobbet. Försöker förklara att det har inte med Arvid att göra utan med mig... Han är ljuvlig
-
Ja för mig iaf, höggravid var jag ju superpigg jämfört med nu, i dagsläget sitter jag ju med en flaska barnolja på toaletten och ber till Gud varje gång typ, påminner om den där hemska tryckkänslan vid förlossningen varenda gång. ;)qatteriin skrev 2016-01-17 09:40:36 följande:
Skönt att sambon tog lite kommando så du får vila också, det är så lätt att tänka "ja men LITE till pallar jag väl" fast man egentligen inte borde...
Åh gud nä ni kan ju inte ha hem magsjuka nu, det vore ju helt tortyr!! Jag tror också Arvid skulle klara sig men magsjuka som nyförlöst och sydd känns ju tusan som det skulle vara värre än magsjuka som höggravid...
Nej man är väl lite gnällig. På plussidan står iaf att sambon är piggare han sover jämte Arvid nu.
Så lika de är i sömnen :)
Får se vad som händer idag. Vårt fikabesök uteblev iom spyorna, svärföräldrarna skulle kommit idag. Försöker ha någon liten plan varje dag, som när jag var arbetslös. Imorgon ska vi till BVC, ev träffa min chef eller min kollega, sen ska vi till allum och köpa bh till mig. Det ör välbehövligt nu, kan inte gå i mjuka resårbh nu när man börjar vilja gå ut lite -
[quote=76238231][quote-nick]qatteriin skrev 2016-01-17 10:35:26 följande:[/quote-nick]Jag har tänkt på dig faktiskt när de röjt snö dåligt här, du har verkat så redig så då önskade jag att vi hade nån som dig här som faktiskt brydde sig! De skottar in till alla andra portar på vår gård utom in till oss, istället blir det ett tjockt hårdpackat snötäcke som blir is så fort det blir plus... hopplöst!Smart att ha en plan varje dag! Frustrerande såklart när det inte blir av. Men jag minns det där när man varit arbetslös, rastlös är bara förnamnet... man känner sig så isolerad. Nu har jag ju njutit av mina sjukskrivningsdagar eftersom jag haft så ont och äntligen fått möjlighet att vila, men då har jag ju ändå varit till förskolan varje dag och sett lite annat folk.
Ha ha ha :) ja snön måste ju bort nu får de kämpa dubbelt så länge med den idag istället här men visst, 100% timlön är väl inte fel... Funderar på om det fortsätter med vintern in i mars som det ibland gjort så kanske man kunde jobbat någon lördag, får kolla med min chef hur de ställer sig till det. Åh drömmen vore ju att kunna jobba någon dag ibland men så ser ju inte mitt jobb ut riktigt! Men är lite småsugen på den där kick offen en stund iaf den 10/2 nu när han kom såpass tidigt!
Ja klart har man ont är det en annan sak. Börjar känna mig lite isolerad här hemma även om vi haft besök i veckan o varit ute lite grann.
Skönt att sambon är piggare! Och vad häftigt att du ser likheterna, jag har sett detsamma just när de sovit intill varandra mina killar. Annars är sonen tydligen väldigt lik mig. Har nåt foto framme där jag är två år, en kompis som var här första gången tittade på fotot, sen på Axel, sen på fotot, och utbrast "It's the SAME kid!!" Fast sonen har blå ögon och jag har bruna. Men ändå.[/
Ja jag ser likheterna, även på sambons större barn som bebisar, han har visat kort. Idag är de totalt olika, inte ens syskonlika, de kunde varit ungar från två helt olika familjer!
Ha ha ha:) gud så kul, hoppas Arvid kommer likna mina och mina syskon lite också, vi är väldigt syskonlika. Ser viss likhet även med min systers äldsta som bebis- men det är nog mycket att de har storleken gemensamt, hon var också en stabil bebis. Min syster såg det också. Och hennes flicka liknar mig en hel del både till sätt och utseende -
Men åh, vad rörigt det inlägget blev utan citat...amalie79 skrev 2016-01-17 10:59:43 följande:
[quote=76238231][quote-nick]qatteriin skrev 2016-01-17 10:35:26 följande:[/quote-nick]Jag har tänkt på dig faktiskt när de röjt snö dåligt här, du har verkat så redig så då önskade jag att vi hade nån som dig här som faktiskt brydde sig! De skottar in till alla andra portar på vår gård utom in till oss, istället blir det ett tjockt hårdpackat snötäcke som blir is så fort det blir plus... hopplöst!Smart att ha en plan varje dag! Frustrerande såklart när det inte blir av. Men jag minns det där när man varit arbetslös, rastlös är bara förnamnet... man känner sig så isolerad. Nu har jag ju njutit av mina sjukskrivningsdagar eftersom jag haft så ont och äntligen fått möjlighet att vila, men då har jag ju ändå varit till förskolan varje dag och sett lite annat folk.
Ha ha ha :) ja snön måste ju bort nu får de kämpa dubbelt så länge med den idag istället här men visst, 100% timlön är väl inte fel... Funderar på om det fortsätter med vintern in i mars som det ibland gjort så kanske man kunde jobbat någon lördag, får kolla med min chef hur de ställer sig till det. Åh drömmen vore ju att kunna jobba någon dag ibland men så ser ju inte mitt jobb ut riktigt! Men är lite småsugen på den där kick offen en stund iaf den 10/2 nu när han kom såpass tidigt!
Ja klart har man ont är det en annan sak. Börjar känna mig lite isolerad här hemma även om vi haft besök i veckan o varit ute lite grann.
Skönt att sambon är piggare! Och vad häftigt att du ser likheterna, jag har sett detsamma just när de sovit intill varandra mina killar. Annars är sonen tydligen väldigt lik mig. Har nåt foto framme där jag är två år, en kompis som var här första gången tittade på fotot, sen på Axel, sen på fotot, och utbrast "It's the SAME kid!!" Fast sonen har blå ögon och jag har bruna. Men ändå.[/
Ja jag ser likheterna, även på sambons större barn som bebisar, han har visat kort. Idag är de totalt olika, inte ens syskonlika, de kunde varit ungar från två helt olika familjer!
Ha ha ha:) gud så kul, hoppas Arvid kommer likna mina och mina syskon lite också, vi är väldigt syskonlika. Ser viss likhet även med min systers äldsta som bebis- men det är nog mycket att de har storleken gemensamt, hon var också en stabil bebis. Min syster såg det också. Och hennes flicka liknar mig en hel del både till sätt och utseende