mirakelspektakel skrev 2015-12-01 12:56:16 följande:
Ja det är skönt. Han började till och med prata om att det är snart är dags att packa förlossningsväskan! Jag tycker att det är lite väl tidigt fortfarande har ju ändå 59 dagar kvar till BF. Men jag blir glad över att det känns som att han äntligen börjar komma med in i matchen. Igår kom med egna tankar och frågeställningar istället för att jag ska fråga och han knappt svarar.
Hur går dina tankar kring förlossningen?
Apropå förlossning hur tänker ni övriga göra med barn/bonusbarn under latent fasen? Jag vet att det antagligen kommer gå mkt fortare för er omföderskor och då kanske ni knappt hinner lämna iväg barnen innan det är dags att åka in. Men hur tycker ni att jag ska tänka ang bonusarna? Vill man ha en 6 åring och en 9 åring runt omkring sig när man är i latentfasen? Eller ska man försöka bli av med dem även fast det blir väldigt många dygn som det kommer vara ifrån sin stora trygghet vilket är deras pappa?
Vad skönt, det kanske var en extra spark i baken han behövde för att förstå sin roll gentemot dig och just att det är ditt första barn

härligt med egna initiativ.
Usch, det går många tankar om förlossningen. Tror mycket av mina tankar egentligen går till det praktiska här hemma när väl förlossningen startar. Det har ju gått snabbt dem andra ggrna så någonstans i bakhuvudet finns ändå rädslan att inte hinna in, att jag är själv hemma med barnen och att deras farmor och farfar inte hinner komma, maken har en timme hem från jobbet så jag tänker att jag får väl ställa mitt hopp till att grannen är hemma och att jag får lämpa av barnen där tills barnvakten kommer och sen ringa en ambulans och maken får åka direkt till sjukhuset.
När det gäller smärtlindring vill jag klara mig med bara lustgas i den mån det går. Vill definitivt undvika en eda. Annan smärtlindring är jag egentligen inte särskilt insatt i. Har klarat mig med bara lustgas innan så hoppas det räcker denna ggn med.
Sen vet jag ju innerst inne att själva förlossningen i sig inte går att påverka.
Hur känner du då som förstföderska?
När det gäller dina bonusar tycker jag du har rätt att säga att du helst inte vill ha dem hemma om det är så du känner, samt kanske att det kan vara det bästa för din partner också som kan lägga allt fokus på att finnas där för dig i den stunden. Har barnen ngn nära barnvakt som dem känner sig trygga med?