BF Januari 2016 :)

Så tröttsamt att inte kunna somna om när man vaknat på natten. Vaknade 04.30 och nu är klockan 06.00. Bebisen har rumlat runt som tusan... Och jag som behövde sova ordentligt för att göra klart min inlämning idag, men nu går jag nog upp istället för det här är ju dryyygt. Kan ju bli en eftermiddagslur om det behövs

Har ni lätt för att somna om? Några tips?

Usch idag är ingen bra dag känner jag. Känner mig inte alls sådär glad som man kanske borde, vet att det är vanligt att vara lite nedstämd första veckan och kanske det har att göra med att allting blev lite som en chock för mig denna ggn. Jag hade nog egentligen inte hunnit förstå att jag faktislt skulle bli mamma igen på riktigt. Jag gick där med min mage och kände alla buffar men att det faktiskt skulle komma en bebis till oss blev mer som en dröm eller vad man ska säga.

Har inte riktigt förstått att hon faktiskt är hos oss. Har dåligt samvete för killarna hela tiden men det tar sin tid med lillan och sådär. Försöker att inte bara sitta med henne när dem är i närheten även om jag bara vill lukta på henne hela tiden. Det bar svårare än jag trodde att involvera grabbarna, men det är väl mkt för att hon är så liten och känslig ännu. Ibland är jag så rädd när jag håller i henne, inbillar mig att jag ska tappa henne eller att hon ska fara illa på ngt annat sätt. Är så rädd att hon ska bli sjuk eller något. Såhär kände jag aldrig med pojkarna. Är det för att man är äldre denna ggn och sista barnet eller varför blir man så olika med barnen?

Nästa vecka börjar mannen jobba, och barnen börjar skolan på torsdag. Farmor och farfar var här en stund idag, dem var och handlade åt oss. Hon frågade om barnen ville sova där ngn natt nästa vecka innan skolan börjar så jag kunde få ngn dag att försöka bara vila och sova när Wendela sover. Jag älskar verkligen min svärmor och svärfar, dem är så fantastiska människor på alla sätt och jag känner mig så otroligt välsignad som har dem.

Usch idag är ingen bra dag känner jag. Känner mig inte alls sådär glad som man kanske borde, vet att det är vanligt att vara lite nedstämd första veckan och kanske det har att göra med att allting blev lite som en chock för mig denna ggn. Jag hade nog egentligen inte hunnit förstå att jag faktislt skulle bli mamma igen på riktigt. Jag gick där med min mage och kände alla buffar men att det faktiskt skulle komma en bebis till oss blev mer som en dröm eller vad man ska säga.

Har inte riktigt förstått att hon faktiskt är hos oss. Har dåligt samvete för killarna hela tiden men det tar sin tid med lillan och sådär. Försöker att inte bara sitta med henne när dem är i närheten även om jag bara vill lukta på henne hela tiden. Det bar svårare än jag trodde att involvera grabbarna, men det är väl mkt för att hon är så liten och känslig ännu. Ibland är jag så rädd när jag håller i henne, inbillar mig att jag ska tappa henne eller att hon ska fara illa på ngt annat sätt. Är så rädd att hon ska bli sjuk eller något. Såhär kände jag aldrig med pojkarna. Är det för att man är äldre denna ggn och sista barnet eller varför blir man så olika med barnen?

Nästa vecka börjar mannen jobba, och barnen börjar skolan på torsdag. Farmor och farfar var här en stund idag, dem var och handlade åt oss. Hon frågade om barnen ville sova där ngn natt nästa vecka innan skolan börjar så jag kunde få ngn dag att försöka bara vila och sova när Wendela sover. Jag älskar verkligen min svärmor och svärfar, dem är så fantastiska människor på alla sätt och jag känner mig så otroligt välsignad som har dem.

Usch idag är ingen bra dag känner jag. Känner mig inte alls sådär glad som man kanske borde, vet att det är vanligt att vara lite nedstämd första veckan och kanske det har att göra med att allting blev lite som en chock för mig denna ggn. Jag hade nog egentligen inte hunnit förstå att jag faktislt skulle bli mamma igen på riktigt. Jag gick där med min mage och kände alla buffar men att det faktiskt skulle komma en bebis till oss blev mer som en dröm eller vad man ska säga.

Har inte riktigt förstått att hon faktiskt är hos oss. Har dåligt samvete för killarna hela tiden men det tar sin tid med lillan och sådär. Försöker att inte bara sitta med henne när dem är i närheten även om jag bara vill lukta på henne hela tiden. Det bar svårare än jag trodde att involvera grabbarna, men det är väl mkt för att hon är så liten och känslig ännu. Ibland är jag så rädd när jag håller i henne, inbillar mig att jag ska tappa henne eller att hon ska fara illa på ngt annat sätt. Är så rädd att hon ska bli sjuk eller något. Såhär kände jag aldrig med pojkarna. Är det för att man är äldre denna ggn och sista barnet eller varför blir man så olika med barnen?

Nästa vecka börjar mannen jobba, och barnen börjar skolan på torsdag. Farmor och farfar var här en stund idag, dem var och handlade åt oss. Hon frågade om barnen ville sova där ngn natt nästa vecka innan skolan börjar så jag kunde få ngn dag att försöka bara vila och sova när Wendela sover. Jag älskar verkligen min svärmor och svärfar, dem är så fantastiska människor på alla sätt och jag känner mig så otroligt välsignad som har dem.

Fyfaaaan unge kom ut!!!! Kan inte fatta att det kan vara 3,5 vecka kvar i värsta fall... Kan heller inte fatta att graviditeter kan vara så jäkla olika. Mådde som en prinsessa sist och nu är jag ett jäkla vrak, Skulle in en snabbis på ikea idag och köpa en endaste sak så tog snabbvägen och efteråt var jag helt slut :( känner mig som världens sämsta mamma som inte orkar någonting. Kan knappt klä på henne på morgonen för alla sammandragningar och ont i ryggen.... Sämsta samvetet i världen äter upp mig