BF Januari 2016 :)

Oj, så du skaffade ändå tre barn till efter det alltså. Ja vi får se, men det blir nog inte ett syskon tätt här som vi hade tänkt från början utan jag kanske vill njuta av bara honom ett bra tag nu <3. Jag tror också att det skulle vara annorlunda att föda i Sverige men känner mig samtidigt kluven därför att jag gärna ville ha två barn och att båda skulle få amerikanskt medborgarskap. Min man tycker det är fånigt men jag vet själv att jag skulle vara avundsjuk på mitt syskon om hen hade det och inte jag.

Det finns mycket i den amerikanska kulturen som jag faktiskt gillar så det vore roligt om båda barnen hade haft det gemensamt. Men vi kanske väljer att chansa på några år mellan barnen och kommer hit igen och föder . Då blir det troligen någon annanstans i USA så upplevelsen kan ju bli bättre där, men även sämre, det vet man ju aldrig. Jaja, det märks ju att jag mår bättre nu i alla fall eftersom jag åtminstone _funderar_ lite grann på syskon och inte känner att det är blankt nej. Känner dock att jag måste försöka fokusera på det här barnet nu och inte tänka på syskon redan, även om det är typiskt mig för jag brukar vilja planera allt och jag är redan 32. Visserligen lyckades vi på första försöket nu men det är ju inga garantier att det går lika lätt nästa gång om man väntar några år. Hur tänkte ni kring syskon och tid emellan?

Någon mer lika galen som spånar kring syskon redan nu? Alltså inte att man vill ha nu igen snart kanske men att man funderar på om man ska ha fler och i så fall när.

Någon som förstår, tack! Min man tycker som sagt att jag är fånig som redan funderar på detta och har ett behov av att försöka planera... Han tycker mer om att ta dagen som den kommer - men det är ju lätt för honom att säga för dels är det ju inte han som ska vara gravid och dels har ju hans jobb fortlevt som vanligt. Han har ju ingen möjlighet till föräldraledighet här, och måste jobba sex månader när vi kommer tillbaka för att få tillbaka en SGI så om vi har ett syskon som är för litet för förskola blir det ju jag som måste fortsätta vara hemma. Jag får troligen inte heller behålla min SGI så det är ju också något att fundera på.

Avundas dig lite som har kommit fram till beslut om syskon eller inte. Tycker det känns lite jobbigt att tänka på dels pga den dåliga förlossningsupplevelsen och dels att 32 inte är purungt längre, även om jag _känner_ mig hur ung som helst.

Det kan vara så att jag håller på med de sista förberedelserna mentalt innan förlossningen och därför gå igenom alla skräckscenarier. Inatt låg jag och funderade på om jag borde skriva någon form av testamente samt ett brev till Lillut om jag skulle dö och hon skulle klara sig. Sen drömde jag en riktigt skev dröm om att jag redan var gravid igen utan att jag upplevt Lilluts förlossning eller få vara mamma åt henne, hon fanns med i periferin någonstans i drömmen, men det var inte jag som tog hand om henne. Att hålla på så här mentalt är skitjobbigt, men det ger mig även fördelen att jag blir otroligt lugn och rationell när det väl gäller.

Ja det är mycket märkligt och nånstans börjar jag ju fundera om överlämningen inte funkat som den ska... rent administrativt liksom. De flesta verkar ju fortsätta med bvc på samma ställe de haft mvc. Min bm rekommenderade ändå vårt närmsta bvc eftersom hon jobbat där och kände personalen. Att byta är inget alternativ eftersom jag inte har tillgång till bil, det finns inget annat inom ok promenadavstånd. Jag kommer definitivt att påtala det när vi väl får kontakt. Jag tror det blev lite fördröjt med själva överlämningen också eftersom mitt mvc hade utbildning ons-tors förra veckan, annars hade min bm nog ringt oss på onsdagen och sen lämnat över direkt, nu blev det inte överlämning förrän på fredagen. Men ändå...

Det är lite märkligt kan jag tycka för jag känner mig inte särskilt rädd för att det inte kommer att gå bra. Men tanken på att inte få vara med och se mitt barn växa upp får mig helt ur balans (vilket iof inte är konstigt alls, men varför ska jag plåga mig genom att ens tänka på det?!) Jag antar att det är förberedelser för att kunna knyta an till sitt barn som gör att alla kanaler emotionellt är öppna. Undrar om man kan knyta an till andra personer med när man ändå är i detta emotionella kaos? Är det ex möjligt för dig att få en bättre anknytning till någon av bonusarna tro?

Ja det är nackdelen med mvc på andra sidan stan, annars hade vi nog också fått träffa vår tidigare, iaf lite snabbt. Eftersom det verkar omöjligt att komma fram till dem på telefon så är det väl lika bra att det inte var vi som skulle ringa men nånting har ju uppenbarligen blivit knas. Åh tänk att det redan börjar bli dags för fyraveckorskontroll för er!!

Måste bara berätta för er alla att jag fick världens MÄKTIGASTE känsla idag. Jag har ju efter förlossningen haft lite svårt att förstå att Lilla W faktiskt är här och att hon är vår.

Ikväll när jag satt och gav W flaskan tittade jag på henne och hon tittar upp på mig med sina stora fina ögon och plötsligt blir jag alldeles varm i hela kroppen och hjärtat slog liksom ett extra slag och det går upp för mig att denna lilla vackra fina bebis är MIN och JAG ska få följa henne genom livet. Hon är inget lån, hon är inte på låtsas. Denna graviditet som jag så länge har längtat och väntat på gav oss detta fina lilla under. Jag känner mig så otroligt tacksam för att vi fått en frisk och fin flicka. Att man kunde få 3 friska barn känns så otroligt fantastiskt.

Jag promenerar också en del nu och börjar kunna gå i normalt tempo, känns skönt. Är ändå väldigt förvånad och avis att du redan efter tre veckor har gått ner MER än du gått upp! Vägdes på kliniken i måndags och jag har bara gått ner 6,6 av typ 18 kg än så länge, så jag har en del att ta tag i under våren...

Efter den här veckan är det slut på gottegrisandet dock, nu måste jag bli nyttig igen och promenera så jag förhoppningsvis kommer i mina vanliga jeans. Mamma och jag ska ut på långa promenader. Tycker dock att de amningsvänliga kläder jag lyckas få tag på är så sjukt tråkiga, och jag som älskar kläder. Känns väldigt ytligt, men det förtar mycket av upplevelsen med amning för mig helt ärligt. Ska dock försöka göra som qatteriin föreslog att ha amningslinne under och en vanlig tröja över, men vet inte riktigt hur det ska gå till för jag brukar ha tajta tröjor och bebisen lär ju inte få plats därunder. Plus att jag har en del fett/svullnad längst ner på magen så de tajta kläderna sitter inte bra ännu. Du kommer nog snart bli starkare - var glad att slippa släpa runt på övervikt